Dagen VUL

Idag var dagen det var dags för spolning och kontrastvul av äggledare. 
 
Efter att ha läst alla skräckhistorier var detta inget jag såg fram emot, hade laddat innan med penicillin och diklofenak. 
Detta var ju inte hos min vanliga gyn så det började med den klassiska förklaringen om hur äggledare fungerar och var ägget blir befruktat, men samt hur stopp i ena eller båda äggledarna påverkar möjligheten att bli gravid på egen hand. 
 
Mannen var med som stöd, fast han stod i dörrhålet med ryggen emot då rummet var litet så den platsen som fanns var bakom gynekologen vilket inte kändes helt lyckat. 
Själva undersökningen var inte alls lika hemsk som jag föreställt mig. Kan ju inte säga att det var bekvämt, men vilken gynundersökning är det. 
Visst det kändes, men ungefär som mensvärk (vilket jag alltid har ganska mycket de första dagarna). 
 
Undersökningen började med vanligt ultraljud, sen sattes katetern på plats, lilla balkongen blåstes upp vilket spände lite i magen, och kontrastmedel sprutades in. Då kom mensvärkskänslan. Det var fin passage i höger, vänster tog lite längre tid att hitta samt att det gick lite långsammare där, men även där var det fri passage. 
 
Hon sa också att äggblåsorna såg fina ut och inga konstigheter på livmodern. Hon tyckte att vi som gör dessa undersökningar för barnlöshet är så tacksamma att handskas med för vi gör verkligen allt för att lyckas. 
 
Vi har ju ingen större önskan än att få ett barn, hade kunnat vända ut och in på mig om det hjälpte. 
Det känns väldigt konstigt när man inte blir glad över att inget är fel. Man ska ju vara glad över att vara frisk. 
 
Fast friska är vi ju inte, vi har sjukdomen ofrivilligt barnlösa och ja, det nu även oförklarlig sådan. 
 
 

Kommentarer
Postat av: Malin

Hej ville bara lämna ett litet avtryck och säga att jag lider med er som måste gå genom detta.
Vi har också varit ofrivilligt barnlösa, fast vi lyckades att få vår underbara dotter via IVF.
Hoppas ni får ert kärleksbarn snart.
Styrke kramar och ett stort lycka till..

Svar: Hej Malin. Vad kul att du lämnat ett litet avtryck. Ja det är verkligen tråkigt att hamna i denna situation, men man kan ju inget annat göra än att kämpa vidare och hoppas.
Tack för kramen, den värmer.

Kram
K

Vad roligt att det lyckades för er och att ni fick en efterlängtad dotter
Mot ett liv

2012-12-07 @ 20:52:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0