Mot ett liv - Strävan efter en liten

Ikväll blir det mys i soffan med make och katt. Skönt då mitt illamående har börjat eskalera fram emot kvällarna. 

När jag tittar lite i mina senaste inlägg så låter det lite som om jag gnäller över mina symptom. Men det gör jag verkligen inte. Jag älskar mina symptom och är nästan rödd för att de ska försvinna, för när detta händer kommer jag ju såklart att koppla samman det med något negativit.

 

Jag är också helt förtjust i att min mage börjar ta form, fast fortfarande vill jag dölja den för andra. Tycker lite om att det är min och min makes lilla hemlighet (fast än många vet).