Spökveckor?

Kan det vara så att jag hamnat där nu? Gick idag in i vecka 11, har ingen koll på när dessa veckor brukar inträffa. Så klart kollar jag ju genast upp det på nätet och får där läsa att de flesta hamnar där runt v 13, och såklart så är alla som hamnar i dessa veckor före v 13 livrädda för att det ska vara ett missfall på gång. Jag tänker inte oroa mig det minsta. Jag tänker inte få panik förrän jag ser en massa blod komma forsande. 
Jag kanske till och med ska njuta lite av att inte vara illamående idag. 
 
Tröttheten har mig dock i ett järngrepp. Dagen blev ju inte lättare av att jag inte kunnat sova bra i natt och behövt springa upp på toaletten tre gånger. 
Har idag upplevt väldiga smärtknip i magen, som liksom börjat en bit under naveln för att sedan krypa ner mot livmodern och sluta där i en extrem smärta. Tur att ingen sett de fina grimascher jag gjort på jobbet när detta inträffat. Jag misstänker att det kommer från tarmarna, någon som har något förslag på vad det kan vara?
2013-04-24 @ 18:56:03 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Mary

Har också sovit asdåligt två nätter i rad, sen uppmärksammades jag på att det är fullmåne nu och då blev det lite mer förståeligt. Sover generellt sämre när det är fullmåne, trots becksvart sovrum. Märkligt!

Jag tänker INTE googla på spöckveckor så du får gärna förklara vad det är? :-)

Svar: Aha, det kanske är därför.Spökveckor är när symptomen plötsligt helt försvinner och man känner inte av alls att man är gravid, vad jag förstått så kan det hända bara helt plötsligt, inte alls så att det fasas ut.
Kram
K
Mot ett liv

2013-04-25 @ 09:12:33
URL: http://saintmaryslog.wordpress.com
Postat av: Janne

Har ibland också väldigt ont i tjejmagen. Inte riktigt som mensvärk, och framför allt när jag nyser eller snyter mig. Har läst att "andra grejer" i buken måste flytta lite för att ge plats till den expanderande livmodern. Det kan också vara ligament som värkar. Det är ju mycket som pågår där nere, så det är nog inget konstigt att det värkar.
Det är svårt att njuta av den tiden, och enligt mina tjejkompisar är man alltid lika orolig, även om man har passerat det första trimestern. Det gäller nog att tänka positiv så gott det går...

Svar: Det är ju i och för sig rätt så logiskt att andra saker måste flytta runt och trycks åt sidan. Kan tänka mig att man aldrig blir av med oron, det kommer säkert nya saker att oroa sig över.Kram
K
Mot ett liv

2013-04-25 @ 10:15:37
Postat av: Tove

Det är så skönt att läsa din blogg. Du låter så avslappnad och harmonisk nu :)
För en ivf är ju extrem påfrestning, men du/ni verkar klara den galant!
Spökveckorna kan komma lite olika, innan v 20.. Frugan tappade sina symptom också, och det är ju lite otäckt innan man börjar känna bebisen i magen.. Men det är vanligt..
Är detta er första ivf?

Svar: Vad härligt att du tycker det, försöker ta det med ro så bra det går, har faktiskt helt accepterat att vi inte kan göra något åt hur det utvecklas nu. Försöker tänka på att om jag mår bra och köpte oroar mig så mår bebisen bra. Själva ivf processen var väldigt påfrestande, men tror att vi hade mycket hjälp av att det gick så fort och att vi inte behövde vänta och köa. Det är första ivfen för oss.
Kram
K
Mot ett liv

2013-04-26 @ 07:25:36
URL: http://www.solblogg13.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0