Platt fall
Jag önskar att det fanns något som jag kunde skriva för att få dig att må bättre idag. Jag vet ju själv att det inte finns några ord som gör gott, det är ju inte ord som behövs. Jag kan bara säga att det är helt förståeligt att du känner som du gör, tillåt dig att göra det! Jag tänkte en gång att det iaf är tur ATT man känner något, tänk vad tråkigt livet vore utan känslor, ingen kärlek, ingen glädje, förväntan, förhoppning - inget.
Ingen tröst jag vet..
Jag skickar dig en styrkekram!
Karin
Eftersom jag är i samma situation så vet jag att ingenting kan få saknaden att försvinna. Men känslan av att inte vara ensam, och att det faktiskt finns människor som kan förstå, det brukar i alla fall göra mig lite mindre deppig. Jag hoppas att mina hejarop och kramar kan stötta dig!
De du skriver i inlägget känns så bekant. Den där dumma, och stora, bilen som står parkerad utanför huset och hånflinar åt en. Och listan på namn i iphonen. Och alla bebissidor på nätet med gulliga kläder och leksaker. Men vår dag kommer! Och då blir vi världens bästa mammor. Så säger vi :)
Jag vet precis vad du menar och det brukar komma "dagen efter" för mig också om jag har varit iväg på något liknande.
Jag hoppas du kan få lite tröst i att vi är många som delar dina känslor. Det är ok att känna både ilska, avundsjuka och sorg.
Kram!!
