Riktig tjockis
Det är precis det jag börjar bli nu. Helt plötsligt märker jag att saker som man innan inte ens har funderat på helt plötsligt blir besvärliga. Jag har sen en tid tillbaka haft stödstrumpor på mig på jobbet för att jag har en tendens till att få så ont i mina smalben annars när jag står och sitter mycket.
Men de senaste dagarna har det blivit ett allt svårare projekt att få på dom. Det är ju inte enkelt att ta på sig stödstrumpor i vanliga fall, men nu får jag stå i en mycket snygg bredbent sumobruttapose och brottas ordetligt med varje strumpa. Kan ju inte direkt påstå att jag känner mig varken smidig eller snygg.
Det blir svårare och svårare för varje dag att böja sig ner, är maken hemma så får han hjälpa mig att knäppa mina sandaler, och om han inte är det blir det samma sumopose då. Upptäckte idag att det är svårt att damsuga med, speciellt under soffan och under sängen mm. Det fick bli en halvslarvig städning. Det är ju såååå synd att maken numera kommer att få damsuga.
Men jag måste verkligen säga att jag älskar det! Jag älskar att min mage är i vägen, älskar att jag ser ut som en sumobrottare varje gång jag ska göra något i fothöjd eller har tappat något på golvet.
Kommentarer
Postat av: AJ
Det finns såna glid strumpor eller vad dom kallas för som man sätter på foten innan man sätter på stödstrumporna, då glider strumporna istället för att bråka med dom varje gång. Fråga där du köpte dina stödstrumpor kommer dock inte ihåg vad de heter.
Svar:
Mot ett liv
Postat av: Mary
Det låter fantastiskt! Jag längtar också tills jag blir en sumobrottare och sambon får ta över dammsugningen. (Nu när jag har skrivit detta kan du använda det emot mig när jag klagar på magen i november) Än så länge har jag bara upptäckt att jag inte kan ligga på mage längre, och igår på stranden fanns det ingen ställning alls som var skön för varken mage eller rygg. Men stolt som en tupp var jag över min gravidmage som jag malligt flashade till och från doppen i sjön :-)
KRAM!
Svar:
Mot ett liv
Trackback
