Mot ett liv - Strävan efter en liten

Satt på bussen i morse på väg till jobbet. Det var knökfullt med studenter som skulle ha sin sista dag. Sitter och tittar ut genom fönstret med kaffemuggen i handen och ser inte riktigt fram emot den långa dagen jag har framför mig på jobbet. Då plötsligt, långt nere till vänster kommer ett litet pet, sen ett till och lite krafs eller nästan lite kolsyrebubblig känsla. Jag bestämde mig då att det inte var tarmarna utan att det måste varit knodden!! Det är knodden tills någon i så fall bevisat motsatsen. 

Sen satt jag med världens största leende hela vägen till jobbet och dagen har inte alls känts så lång. Såg garanterat helt fånig ut, men vem bryr sig. Jag är ju gravid.