Tillbaka i Skåne

Även fast jag bara var i Stockholm ett dygn så var det tråkigt att vara borta från mannen och katterna, sen jag blev gravid märker jag att jag saknar hemma och mannen mer än jag gjorde innan. Srudiebesöket var väldigt trevligt och lärorikt. Fast än jag inte gått runt så mycket och så länge på väldigt länge gick det förvånandsvärt bra, men jag var ju sist hela tiden ;)
 
Tågresan hem däremot kändes som en evighet med en protesternade bebis rygg och fogar som bara värker. Det är ganska så jobbigt när det inte riktigt går att byta position eller sträcka ut benen. Men vi kom hem hela bägge två. Lill-donnan somnade nog så fort jag gått av tåget för då blev det helt plötsligt stilla i magen.
 
Äntligen har jag fått hem kläderna jag beställde från H&M. Kan kanske kännas lite sent att beställa mer mammakläder, men jag har verkligen saknat att kunna ha på mig jeans.

Glukosbelastning nr 2

Jag var verkligen nervös när det var dags att mäta sockret. Hade näst intill redan ställt in mig på att jag skulle ligga för högt även den här gången.
Men värdet låg på 8,5, vilket var bra :) så länge jag låg under 9 så var det bra. Så skönt att slippa gå på specialist MVC, och framför allt skönt att slippa mäta blodsockret flera gånger om dagen.
 
Alla andra värden låg också bra. Jag hade ingen äggvita i urinen och blodtrycket låg på 118/76. Knodden hade också skött sig riktigt fint och hon växer som hon ska och följer sin egen kurva (som är lite över medel) och hjärtljuden låg på 136.
Jag blir aldrig trött på att höra det vackra ljudet av hjärtat som slår, tänk att om 9 veckor ses vi.
 

Omgång 2

Har nu suttit en timme efter att ha hällt o mig denna fantastiska sockerlösning.. Känner mig mer illamående den här gången. Får se vad värdet säger.

Belastning

Igår träffade jag tre helt fantastiska tjejer från barnlängtan. Timmarna på fiket bara försvann och när vi splittrades kändes det som vi just kommit dit. Det är helt fantastiskt att man kan ha så mycket gemensamt med några man aldrig träffat innan, samt att det känns så naturligt att prata om annars så tunga saker.Jag hoppas att det kan bli fler träffar.
Imorgon ska jag till barnmorskan igen för att göra om glukosbelastningen, hoppas så på att jag hamnar under gränsen den här gången, för det känns inte så kul att byta till en annan mödravård så här långt in i graviditeten. Jag vill ju ha kvar vår BM. Ska ladda upp med att den här gången inte äta något sött ikväll och ha med extra mycket citron så att det blir lite godare. Med tanke på att mitt humör och mitt mående blev katastrof efter förra gången ska det bli ännu mer spännande den här gången då jag ska till jobbet direkt efter.
En uppdatering om hur det gick kommer imorgon.

Träff

Sitter här hemma i soffan och börjar bli lite smått nervös, varför då? 
Jo, för att imogron ska jag träffa ett gäng tjejer från föreningen barnlängtan som har IVF-bebisar. Om jag förstått det hela rätt så har de träffat varandra innan. Bara det gör mig ännu mer nervös, då är det ju bara jag som inte vet vem de andra är. Det känns ju som att jag ska på en blind-date, haha. Hur ska jag veta vem jag ska gå fram till?
 
14.30 är tiden satt imorgon. Ska bli spännande att se om vi har något gemensamt, för vad jag förstått av samordnaren av den här träffen så är det bara jag som inte än har någon bebis. Men jag vet ju att vi har vår resa till bebis gemensamt, då vi alla gått igenom den här längtan, samt haft turen att få lov att kliva av karusellen.

Vattengympa

Idag har jag varit på första passet på vattengympan som jag anmält mig till. Det var helt fantastiskt! Nu är jag alldeles mör i hela kroppen och det var så skönt att känna sig så lätt som man gör i vattnet. Fogarna gjorde inte ett dugg ont och jag kunde träna igen.
 
15 gravida tjejer var vi som plaskade runt i en 32 gradig pool.Alla var jätte trevliga och jag tyckte det var ett mycket bra första pass. 7 gånger är det och jag är stensäker på att jag kommer att vara en av de som går hela kursen ut.
 
Avslappningen i slutet var så skön, att ligga och bara flyta på ryggen helt avslappnad, kan inte minnas sist jag gjorde det.
 
Däremot så kändes det som att jag gick upp alla mina kilo när jag gick ur poolen, benen ville inte riktigt bära upp all den extravikt som plötsligt lades på kroppen igen.

30+0

Ny vecka igen, tycker att tiden bara rusar fram nu. Vill inte redan att det snart ska vara slut, eller slut är det ju inte utan början på något nytt. Både jag och mannen ser så mycket fram emot det, men är samtidigt osäker på hur det kommer att bli och hur livet kommer att förändras. 
 
Känner nu att jag på allvar börjat fundera på det som varit så avlägset under så lång tid. Den dörren vi låst med dubbla lås, inte vågat glänta på. Den dörren bakom vilken vi låst in all längtan då den blivit för tung att bära. Den dörren har jag nu helt låst upp, klivit in i rummet och sett att det nu är verklighet. Jag ska föda vårt barn, och inom en ganska snar framtid. Själva förlossningen som jag bara vågat spekulera i ibland ska nu bli verklighet. Började skriva på ett förlossningsbrev igår för snart är det på riktigt! 

Gekås Ullared!

Är hemma igen efter två mycket givande shoppingdagar på Gekås. Hade den här gången gått all in och bokat en stuga på deras camping så att vi helt och hållet skulle kunna ta hänsyn till mitt mående och mina fogar utan att behöva känna oss stressade. Tre timmar inklusive lunch blev första passet, sen var det incheckning i stugan och jag kunde vila en timme innan vi gav oss in för att handla lite till innan stängning. Stugan var väldigt mysig och jag och mannen bara njöt att att vara med varandra. Jag kan tycka att något så enkelt kan vara så mysigt. Där fanns ju inget annat att göra än att umgås, fixa lite mat och bara vara med varandra.
 
Oturligt nog så blev jag magsjuk på kvällen och natten. Vet inte om det var något jag ätit eller bara efterdyningar av glukosbelstningen som har rört upp magen. 
 
Vår lilla underbara bebis gjorde inte upplevelsen av den arga magen mycket bättre då hon bestämde sig för att ha värsta gympapasset hela kvällen och delar av natten, och under dessa pass sparka massor på både upprörda tarmar och magsäck. 
Som tur var hade det värsta gått över i morse så att vi kunde ta en sista tur i varuhuset innan vi körde hem igen. Då blev det mer bebiskläder, spjälskydd, nötter, torkad frukt och lite annat innan vi kände oss helt nöjda.
 
Det blev så klart mest saker till lillan, men lite annat smått och gott slank också ner i vagnen. Mycket tröjor och kalsonger till mannen. Till mig blev det inte så mycket då deras utbud av mammakläder är väldigt litet, men jag hittade en jumpsuit som jag tänkte ha med sen på BB när det blev dags, jag tyckte mest att jag såg rolig ut i den men fy vad den var skön!
 
Det vi handlade till vårt lilla underverk
 

Jävla kropp!

Såklart så var ju blodsockervärdet för högt! Så nu får jag göra om det igen för att antingen konfirmera eller dementera. Jag vill inte bli skickad till specialistmödravården! Jag tycker att jag stuckit tillräckligt med nålar i min kropp.
Den jävla kropp som uppenbarligen bara ska motarbeta mig hela tiden. Först kan den inte bli gravid, sen när vi äntligen lyckas utvecklas bebisens njurar inte som de ska och nu till råga på allt så kan vi eventuellt toppa det med lite diabetes.

Glukosbelastning

Sitter och väntar hos barnmorskan är att mäta mitt blodsocker och förhoppningsvis utesluta diabetes. Det smakade inte så illa som jag föreställt mig, iskall och med en massa citron i så blev det som avslagen läsk med extra socker i. Det var ju inte det godaste jag kunde börja morgonen med.

Bebisen blev helt vild av allt socker för att sen somna som en stock. Hon följer sin viktkurva fint och hjärtat slår så fint och starkt. Mitt blodtryck ligger fint, idag var det 120/75, så nu får vi se vad blodsocker och hb landar på så att vi kanske kan gå här ifrån utan anmärkning.

Vad jag längtar efter att få äta!

Vi är redo

Igår åt jag och maken en god middag med tända ljus och bara mysigt. Jag kom i det ögonblicket på att om gå och en halv månad kan vi inte göra detta fler gånger, eller i alla fall inte så ofta. I den stunden slog det mig hur mycket våra liv kommer att förändras och hur mycket vi faktiskt längtat efter just den förändringen. Jag känner mer och mer att vi faktiskt är redo, och det är helt underbart! 

Mat

Jag känner mig som ett matmonster, jag har inga specifika cravings efter något men jag tänker väldigt ofta på mat. Så fort jag lägger mig ner för att vila så dyker mat upp i huvudet. Vad ska jag äta, har vi något gott hemma och så vidare. Jag kan inte slappna av utan mat fyller hela mina tankar. Till saken hör också att jag inte ens känner mig hungrig. 
Men kanske är det så att bebisen behöver näring men att min magsäck är så klämd att jag inte känner mig hungrig. Tycker mest att jag verkar knäpp som har fått den här extrema tankefixeringen vid mat.

28+1

Bjuder på en liten magbild.
 
 

27+6

Enligt min app så ska bebisen och magen växa mycket och fort nu fram till vecka 32. Man ska märka det genom att man kan bli mer anfådd och få bristningar.
Några bristningar har jag inte sett till än och anfåddheten har varit med ett tag. Där emot så har jag nu fått svårt att sova på nätterna och vaknar ofta, båda av fogarna, att det är varmt och börjar bli svårt både att hitta bekväm sovställninga och att vända sig.
 
Ett inte allt för roligt symptom som jag mer känner av är att livmodern trycker upp allt annat mot magsäcken vilket gör att jag konstant mår svagt illa och att jag inte kan varken äta eller dricka speciellt mycket utan att bli kraftigt illamående. 
Att vara väldigt törstig och inte kunna dricka så mycket man känner att kroppen behöver utan att må så illa att det kommer upp igen är inte en speciellt mysig känsla. 
Funderar på att försöka lägga om mitt sätt att äta och typen av mat och sikta på lite mer lättsmält mat som inte fyller ut magen så mycket. Så imorgon ska jag prova på att mer köra på smoothies, yoghurt och kanske någon soppa. Sen är ju flaskan med vatten min bästa vän just nu.
 
Samtidigt som det är jobbigt att inte kunna känna sig nöjd så är det faktiskt ganska så mysig, då det är ett så tydligt tecken på att bebisen växer och mår bra. Sparkar och rörelser känns också mer nu när hon börjar bli större då man känner när hon vänder sig. De riktiga sparkarna har nästan börjat göra ont när hon får in riktiga träffar upp under revbenen. Till och med katterna har börjat reagera när de sover lutade på magen och får sig en spark i huvudet eller sidan <3

Mysig söndag

Har haft en väldigt mysig söndag då jag lyckats träffa två fina vänner för både lunch och fika. Jag känner ju väldigt mycket av att kroppen inte orkar lika mycket längre, och när jag går lite längre sträckor märker jag även att de kilon jag lagt på mig gör det hela lite jobbigare.
 
Hade ambitionerna att jag skulle laga mat nu ikväll men jag har ingen riktig ork kvar så det blir till att gräva fram en matlåda ur frysen och sen får väl maken äta mackor eller något när han kommer hem från jobbet. 
Imorgon börjar sista veckan innan vi har ytterligare en veckas semester, jag längtar så mycket efter att få vara lite mer ledig, även om det bara är en vecka så känns det som att den kommer att göra mycket.
 
Har försökt att inte boka in allt för mycket aktiviteter så att vi bara ska kunna vara med varandra och ta det lugnt hemma. Men en resa till Ullared är ju så klart inplanerad.
 
Fogarna har dessutom inte haft någon bra dag idag, är ganska så säker på att det beror på att jag satt så mycket när vi var bortbjudna igår. Hade för första gången svårt att sova i natt på grund av dom, hoppas att det ska kännas lite bättre imorgon och att det bara var tillfälligt. Funderar verkligen på att skaffa mig en pilatesboll att sitta på när jag jobbar.

Lyssna på kroppen

Jag har fortfarande lite svårt för att ta det lugnare på jobbet. Jag måste säga att jag är ganska så dålig på att lyssna på min kropp. Jag tror att mycket beror på att jag inte dricker tillräckligt, vilket samtidigt känns lite svårt då magsäcken känns mindre och en av verkningarna av att jag inte lyssnar är illamående. Illamåendet gör mig ännu mindre sugen på att dricka en massa vatten. 
Jag måste försöka bli bättre på att lyssna på min kropp, och då inte bara fogarna utan allt annat med. Jag har en kollega som sa till mig när jag blev sjukskriven att hon inte tror att jag kommer att orka jobba mer än till sista September. 
Jag hade tänkt jobba till den 4e November för att först ta lite av semestern jag har kvar och sen ta föräldraledigt. Får väl ta ett samtal med min chef om det. Börjar bli lite stressad då jag inte fått papper från försäkringskassan än, men jobbet kan ju inte direkt neka mig föräldraledigt när jag ska föda.
 
 

Avslutat kapitel

 
Jag hoppas att det är ett avslutat kapitel, idag har jag lämnat in alla sprutor, nålar och överblivna vaggisar till apoteket, och jag hoppas så att vi inte ska behöva ses någon mer gång. Jag ska inte sticka under stol med att det kom upp känslor när alla sprutkartonger och pennor packades fram ifrån skåpet de legat undangömda i så länge. Känslan som jag hade under tiden behandlingen pågick väcktes till liv långt inom mig. Det kändes så långt bort men samtidigt så nära, 
 

vecka 28

Idag går vi in i vecka 28 och enligt min app ska bebisen gå in i en växtperiod nu och magen kan öka fort i storlek. Jag har fram tills nu använt mina vanliga toppar och stretchiga klänningar, men nu börjar alla linne och tröjor bli för små då de blir kortare fram när magen putar. Jag känner genast att detta är ett gravidproblem som jag älskar! 
 
Som vi har väntat och längtat efter alla dessa stunder och små problem som kommer tillsammans med graviditet och växande mage. Sjukskrivningen har gjort nytta även om jag bara varit sjukskriven i några dagar. Innan kändes det som att foglossningarna bara blev värre och värre för varje dag och jag kunde bara ligga ner och ha ont efter att jag kom hem från jobbet. Men nu när jag bara jobbar 6 timmar om dagen så har det onda legat på samma nivå istället för att konstant förvärras. Så jag hoppas verkligen på att det inte bara är en tillfällighet utan att det inte kommer att bli värre.
Jag undrar hur länge de på jobb kommer att tyckad et är roligt att kommentera min hastighet och sätt att gå. Tror att det är lite samma med det som att fälla "smarta" kommentarer och tips till en när man inte kan få barn, att det är de som inte har drabbats av det själv som påpekar det.

Man slutar aldrig förvånas

Igår hade vi slutligen bestämt oss för att vi skulle köpa spjälsängen som vi tittat på ganska så många gånger. Men med vår vanliga tur så var den slut när vi kom till butiken, så det blir till att hitta en annan. Men det är ju ingen stress än så länge.
 
Köpte istället en ny bäddmadrass till vår säng i memoryskum, och jag kan ju bara säga att jag har inte sovit så gott som jag gjorde i natt på länge.
 
En annan sak som jag märkt ett tag nu är att jag får lika mycket kommentarer nu när jag är gravid som innan om varför jag inte var det. Fast nu har ju karaktären på frågor och kommentarer ändrats, men det gör de inte speciellt mycket roligare för det. Kan ju säga att om man sagt eller ställt de frågor till en icke-gravid så hade man nog ganska snart åkt på en smäll.
Jag får numera höra saker som:
Hemskt vad du går långsamt, ska jag putta igång dig?
Hur mycket har du gått upp?
Den här frågan följs ofta av: Är det verkligen sunt att ha gått upp så mycket? (+10,5kg, väger nu 65).
Tycker att du har börjat vagga lite mycket nu.
 
Främst är det kommentarer om mitt sätt och hastighet jag går med på grund av de arga foglossningar jag har. Men folk känner väl att de måste säga något.
 
Men en sak kan jag säga och det är att jag älskar att vara gravid, jag älskar vår lilla bebis så mycket att jag gör vad som helst. Hade kunnat ligga flera månader inlagd om det skulle behövas för att hon skulle må bra. Jag bär på vår finaste skatt som vi kämpat så hårt för och älskat så länge. Om folk hade vetat vad vi gått igenom hade de nog tänkt till.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Läkarbesök

Hade tid hos läkaren idag för att prata om mina foglossningar som inte alls verkar ha någon plan på att bli bättre. Han sa att han bara behövde se mig gå för att ställa diagnos och det var inte ens någon diskussion om att jag skulle få sjukskrivning. Det blev sjukskrivning på 25%, som läkaren uttryckte det "till att börja med". Jag tycker att jag kan stanna där tills jag går på mammaledigt.
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0