Mot ett liv - Strävan efter en liten

Igår åt jag och maken en god middag med tända ljus och bara mysigt. Jag kom i det ögonblicket på att om gå och en halv månad kan vi inte göra detta fler gånger, eller i alla fall inte så ofta. I den stunden slog det mig hur mycket våra liv kommer att förändras och hur mycket vi faktiskt längtat efter just den förändringen. Jag känner mer och mer att vi faktiskt är redo, och det är helt underbart! 

Jag känner mig som ett matmonster, jag har inga specifika cravings efter något men jag tänker väldigt ofta på mat. Så fort jag lägger mig ner för att vila så dyker mat upp i huvudet. Vad ska jag äta, har vi något gott hemma och så vidare. Jag kan inte slappna av utan mat fyller hela mina tankar. Till saken hör också att jag inte ens känner mig hungrig. 

Men kanske är det så att bebisen behöver näring men att min magsäck är så klämd att jag inte känner mig hungrig. Tycker mest att jag verkar knäpp som har fått den här extrema tankefixeringen vid mat.

Bjuder på en liten magbild.

 

Enligt min app så ska bebisen och magen växa mycket och fort nu fram till vecka 32. Man ska märka det genom att man kan bli mer anfådd och få bristningar.

Några bristningar har jag inte sett till än och anfåddheten har varit med ett tag. Där emot så har jag nu fått svårt att sova på nätterna och vaknar ofta, båda av fogarna, att det är varmt och börjar bli svårt både att hitta bekväm sovställninga och att vända sig.

 

Ett inte allt för roligt symptom som jag mer känner av är att livmodern trycker upp allt annat mot magsäcken vilket gör att jag konstant mår svagt illa och att jag inte kan varken äta eller dricka speciellt mycket utan att bli kraftigt illamående. 

Att vara väldigt törstig och inte kunna dricka så mycket man känner att kroppen behöver utan att må så illa att det kommer upp igen är inte en speciellt mysig känsla. 

Funderar på att försöka lägga om mitt sätt att äta och typen av mat och sikta på lite mer lättsmält mat som inte fyller ut magen så mycket. Så imorgon ska jag prova på att mer köra på smoothies, yoghurt och kanske någon soppa. Sen är ju flaskan med vatten min bästa vän just nu.

 

Samtidigt som det är jobbigt att inte kunna känna sig nöjd så är det faktiskt ganska så mysig, då det är ett så tydligt tecken på att bebisen växer och mår bra. Sparkar och rörelser känns också mer nu när hon börjar bli större då man känner när hon vänder sig. De riktiga sparkarna har nästan börjat göra ont när hon får in riktiga träffar upp under revbenen. Till och med katterna har börjat reagera när de sover lutade på magen och får sig en spark i huvudet eller sidan <3

Har haft en väldigt mysig söndag då jag lyckats träffa två fina vänner för både lunch och fika. Jag känner ju väldigt mycket av att kroppen inte orkar lika mycket längre, och när jag går lite längre sträckor märker jag även att de kilon jag lagt på mig gör det hela lite jobbigare.

 

Hade ambitionerna att jag skulle laga mat nu ikväll men jag har ingen riktig ork kvar så det blir till att gräva fram en matlåda ur frysen och sen får väl maken äta mackor eller något när han kommer hem från jobbet. 

Imorgon börjar sista veckan innan vi har ytterligare en veckas semester, jag längtar så mycket efter att få vara lite mer ledig, även om det bara är en vecka så känns det som att den kommer att göra mycket.

 

Har försökt att inte boka in allt för mycket aktiviteter så att vi bara ska kunna vara med varandra och ta det lugnt hemma. Men en resa till Ullared är ju så klart inplanerad.

 

Fogarna har dessutom inte haft någon bra dag idag, är ganska så säker på att det beror på att jag satt så mycket när vi var bortbjudna igår. Hade för första gången svårt att sova i natt på grund av dom, hoppas att det ska kännas lite bättre imorgon och att det bara var tillfälligt. Funderar verkligen på att skaffa mig en pilatesboll att sitta på när jag jobbar.

I natt hade jag en väldigt underlig dröm, det var inte jag själv som födde vår bebis, utan hon blev född av en liten häst på en gård. När jag fick henne till mig visste jag inte vad jag skulle göra och hon bara växte i en rasande fart till en jättebebis. Jag var väldigt upprörd över att det inte fanns någon barnmorska som kunde väga, mäta och visa hur man ammar rätt.
För att få landa kördes vi till ett hotell som var ett gammalt kråkslott, och i rummet vi fick regnade det in på flera ställen.

Sen vaknade jag av att lillan sprallade, men det var en väldigt konstig och framför allt en väldigt frustrerande dröm.

Jag har fortfarande lite svårt för att ta det lugnare på jobbet. Jag måste säga att jag är ganska så dålig på att lyssna på min kropp. Jag tror att mycket beror på att jag inte dricker tillräckligt, vilket samtidigt känns lite svårt då magsäcken känns mindre och en av verkningarna av att jag inte lyssnar är illamående. Illamåendet gör mig ännu mindre sugen på att dricka en massa vatten. 

Jag måste försöka bli bättre på att lyssna på min kropp, och då inte bara fogarna utan allt annat med. Jag har en kollega som sa till mig när jag blev sjukskriven att hon inte tror att jag kommer att orka jobba mer än till sista September. 

Jag hade tänkt jobba till den 4e November för att först ta lite av semestern jag har kvar och sen ta föräldraledigt. Får väl ta ett samtal med min chef om det. Börjar bli lite stressad då jag inte fått papper från försäkringskassan än, men jobbet kan ju inte direkt neka mig föräldraledigt när jag ska föda.

 

 

Idag går vi in i vecka 28 och enligt min app ska bebisen gå in i en växtperiod nu och magen kan öka fort i storlek. Jag har fram tills nu använt mina vanliga toppar och stretchiga klänningar, men nu börjar alla linne och tröjor bli för små då de blir kortare fram när magen putar. Jag känner genast att detta är ett gravidproblem som jag älskar! 

 

Som vi har väntat och längtat efter alla dessa stunder och små problem som kommer tillsammans med graviditet och växande mage. Sjukskrivningen har gjort nytta även om jag bara varit sjukskriven i några dagar. Innan kändes det som att foglossningarna bara blev värre och värre för varje dag och jag kunde bara ligga ner och ha ont efter att jag kom hem från jobbet. Men nu när jag bara jobbar 6 timmar om dagen så har det onda legat på samma nivå istället för att konstant förvärras. Så jag hoppas verkligen på att det inte bara är en tillfällighet utan att det inte kommer att bli värre.

Jag undrar hur länge de på jobb kommer att tyckad et är roligt att kommentera min hastighet och sätt att gå. Tror att det är lite samma med det som att fälla "smarta" kommentarer och tips till en när man inte kan få barn, att det är de som inte har drabbats av det själv som påpekar det.

Igår hade vi slutligen bestämt oss för att vi skulle köpa spjälsängen som vi tittat på ganska så många gånger. Men med vår vanliga tur så var den slut när vi kom till butiken, så det blir till att hitta en annan. Men det är ju ingen stress än så länge.

 

Köpte istället en ny bäddmadrass till vår säng i memoryskum, och jag kan ju bara säga att jag har inte sovit så gott som jag gjorde i natt på länge.

 

En annan sak som jag märkt ett tag nu är att jag får lika mycket kommentarer nu när jag är gravid som innan om varför jag inte var det. Fast nu har ju karaktären på frågor och kommentarer ändrats, men det gör de inte speciellt mycket roligare för det. Kan ju säga att om man sagt eller ställt de frågor till en icke-gravid så hade man nog ganska snart åkt på en smäll.

Jag får numera höra saker som:

Hemskt vad du går långsamt, ska jag putta igång dig?

Hur mycket har du gått upp?

Den här frågan följs ofta av: Är det verkligen sunt att ha gått upp så mycket? (+10,5kg, väger nu 65).

Tycker att du har börjat vagga lite mycket nu.

 

Främst är det kommentarer om mitt sätt och hastighet jag går med på grund av de arga foglossningar jag har. Men folk känner väl att de måste säga något.

 

Men en sak kan jag säga och det är att jag älskar att vara gravid, jag älskar vår lilla bebis så mycket att jag gör vad som helst. Hade kunnat ligga flera månader inlagd om det skulle behövas för att hon skulle må bra. Jag bär på vår finaste skatt som vi kämpat så hårt för och älskat så länge. Om folk hade vetat vad vi gått igenom hade de nog tänkt till.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hade tid hos läkaren idag för att prata om mina foglossningar som inte alls verkar ha någon plan på att bli bättre. Han sa att han bara behövde se mig gå för att ställa diagnos och det var inte ens någon diskussion om att jag skulle få sjukskrivning. Det blev sjukskrivning på 25%, som läkaren uttryckte det "till att börja med". Jag tycker att jag kan stanna där tills jag går på mammaledigt.

 

 

Nu har jag startat ett mindre krig mot mina foglossningar. Så igår bar det av till kiropraktorn för att se om hon kunde göra underverk. Det var mycket tryckande på onda muskler, vid vissa tillfällen fick jag kraftig lust att bara smälla till henne så ont gjorde det. Men idag känns det faktiskt riktigt bra. Musklerna är sjukt ömma efter behandlingen, men det räknar jag med ska lägga sig tills imorgon. Det har varit mycket lättare att gå idag och det har inte gjort lika ont lika fort som tidigare. Vad jag hoppas att det här ska kunna hjälpa mig lite i alla fall. 

 

Mina böcker som jag beställt har kommit så nu ska jag gräva ner mig ordentligt. Köpte torka aldrig tårar utan handskar del 2, en bebisbok till mig och en i present till maken som han ska få när han kommer hem från jobbet ikväll.

 

Idag var det andra riktiga besöket hos barnmorskan. Nu är vi i v 26, mer exakt 25+6 så imorgon går vi in i vecka 27, tycker att det känns som om det går mycket fortare nu.

 

Jag tog upp alla mina krämpor och vilka problem jag har på jobbet, framförallt eftersom att vi inte har höj- och sänkbara bord vilket gör att jag är tvingad att sitta ner på lite högre stolar och jobba. Sen är det dessutom en massa spring fram och tillbaka på jobbet vilket inte är det mest optimala för mina fogar och rygg. Jag får väldigt ont och kan bara gå extremt långsamt även fast jag har bälte på mig. 

Så på grund av detta har jag fått en tid hos läkaren på torsdag för att se om jag kan få en sjukskrivning på 25%, jag tror att bara det kan hjälpa lite. 

 

Livmodern mättes, mitt blodtryck och bebisens hjärtljud lyssnades på. Jag hade mycket bra blodtryck, 128/75 och knoddens hjärtljud låg på stadiga 140 slag. Storleken på livmodern var lite över medel men fortfarande inom gränsvärdena så det verkar inte vara en liten bebis vi har.

Mitt hb-värde hade jag för bara en vecka sedan kollat upp på jobbet och sett att jag ligger lite för lågt så nu fick jag ny rekommendation på andra järntabletter som jag hoppas ska vara snällare mot min mage. Då den varierar mellan att bli för hård och vara för lös så hjälper det inte att frossa i fibrer. 

 

Det onda jag hade i livmodern var troligtvis "bara" kraftig växtvärk där ett ligament blivit kraftigt påfrestat. Det har blivit lite bättre nu men det är konstigt vilka krämpor man kan få av att det bara växer.

 

Nästa besök blir om lite mindre än tre veckor och då är det glukosbelastningen, ser inte riktigt fram emot det. Fick tid en dag när jag ändå har semester så det är lite skönt att känna att jag inte behöver stressa tillbaka till jobbet i alla fall.

 

Har för övrigt behövt köpa nya bh:ar igen, har en tendens att växa ur dom efter hand.

I fredags kväll hade jag min första kontakt med förlossningen. Inte för att jag kände att bebisen skulle komma utan för att jag hade en fruktansvärd smärta i högra delen av magen, som dessutom blev 100 gånger värre när jag försökte kissa. Jag har aldrig haft urinvägsinfektion så jag vet inte hur det känns, men det jag vet är att en uvi inte är bra för bebisen.

För att få veta var jag skulle söka mig ringde jag först sjukvårdsrådgivningen. Fick först preparera mig i säkert 15 min, då jag lider av kraftig telefonskräck eller nått sånt.
Sköterskan jag fick prata med tyckte det lät som väldigt konstiga smärtor, och att det bara kom på en sida var ännu konstigare. Hon hänvisade mig till att ringa förlossningen så att jag fick prata med en barnmorska. Då förlossningen och kvinnokliniken jag tillhör har stängt i sommar på grund av personalbrist (helt sjukt måste jag säga), så fick jag nummret till grannstadens avdelning.

Fick prata med en jättegullig barnmorskan som sa att jag gärna fick komma in om jag var orolig men hon tyckte att jag skulle avvakta. Jag kände ju knodden hela tiden så jag var inte så orolig för henne. Troligtvis är det något ligament eller nerv som kommit/kommer i kläm nu när magen växer så att det knakar.

Jag åkte aldrig in, även fast det onda kommer tillbaka med jämna mellanrum, ska till barnmorskan i morgon så jag kan ta det med henne istället.

Hoppas att jag slipper ringa dit igen innan det är dags för bebisen att komma ut.

Idag har jag mest oroat mig över att lillan har varit mycket lugnare än vad hon brukar. Jag kände bara några buffar under dagen varav någon när jag själv buffade ganska kraftigt på magen.

 

Ikväll när jag sen kom hem så lyssnade mannen på magen och kunde höra knoddens hjärtljud och lyckades väcka henne så att hon bökade runt lite. Sen har hon kört ett race för ett tag sen igen så nu har jag blivit lite lugnare i alla fall. Men jag har bestämt att om hon inte är tillbaka i sin vanliga form imorgon så ska jag ringa barnmorskan eller förlossningen om bm inte svarar. För alla kan vi ju ha dagar när vi är lite slöare så jag tänker ge henne lite mer tid.

 

Fogarna kärvar fortfarande något kopiöst. Har bokat in tid hos kiropraktor på tisdag så jag hoppas att hon kan hjälpa mig lite. Har lyckats hitta en stol på jobbet som jag kan sitta på utan att det gör väldigt ont. Det som är trevligt är att det är den minst argonomiska stol som finns på hela stället så jag får ju lätt ha den för mig själv.

Har nu en period där jag sover väldigt dåligt, och jag tror inte bara att det beror på värmen utan på annat också som jag inte riktigt vet. 

Vaknar flera gånger på natt och drömmer väldigt konstiga drömmar där antingen mannen eller knodden är inblandade. Eller så är de bara ren ut konstiga. Till exempel drömde jag inatt att jag red runt i en labyrint byggd av tomma kartonger som hela tiden ändrades så att det inte gick att hitta ut.

 

Får ofta hosta under nätterna, det kanske beror på att jag sover med öppen mun då näsan är helt täpt. När jag vaknar och hostar vaknar ju såklart knodden med och börjar röjja runt i magen. I natt när jag redan vaknat två gånger innan var jag så trött att jag kom på den otroligt smarta idén att vagga knodden till söms, för hon brukar ju somna när jag går och rör mig. Det var säkert en väldigt rolig syn när jag ligger i sängen och vaggar från sida till sida, men jag somnade väldigt snabbt så det måste ju varit effektivt.

Foglossningarna finns kvar och gör sig påminda så gott dom kan. Fick ju låna ett foglossningsbälte av en vänlig själ, och det hjälper mer än vad jag trott det faktiskt skulle göra. Har hört att akupunktur kan hjälpa också, ska nog fråga barnmorskan om det när vi ska dit på måndag.

 

Jobbet flyter på som vanligt, bara lite långsammare då jag inte kan hålla samma tempo som innan. Jag hoppas att jag kan klara mig från en sjukskrivning så länge som möjligt, och helst änna fram tills jag tänkte gå på föräldraledigt. 

 

De nya sakerna som vi har shoppat sen sist är:

 

Babyskydd, kunde inte låta bli då det var nedsatt pris.

Systemkamer för att kunna fota både mage, bebis och katter :)

Två nya pyjamas, för man behöver faktiskt fler än en ;)

 

 

Ligger bara i soffan, helt slut efter en hel dag på jobbet där jag spenderat åtta timmar i ca 30 grader. Vi har ingen AC inne på jobb.

Kan bara ligga med vår lilla fläkt igång och vara helt stilla, för om jag går upp och rör på mig får jag massor av sammandragningar. Tror att min kropp försöker säga att den inte orkar mer idag. Hoppas att det inte blir värre för vi vill verkligen inte behöva träffa vär lilla älskling nn, det är allt för tidigt.

Men jag tror att det har med överansträngning och värmen att göra då de inte kommer om jag bara ligger ner och tar det lugnt. Så det får helt enkelt bli ryggläge framföre TVn ikväll. 

Igår kväll la mannen huvudet mot vad vi kände vad bebisens rygg och kunde höra hjärtslagen!!! Har läst att man kan det i den här veckan om man har tur, och vår lilla tjej ville väl visa att hon har det bra.

 

Just av den anledningen känner jag mig extra löjlig när hon inte har varit lika aktiv idag som hon brukar göra. Visst har jag känt men det har varit med LÅNGA mellanrum, och nog totalt 4 gånger. Det har heller inte varit några avancerade gympapass utan mer runtbufflande för att sen bli stilla igen. Visserligen har hon sparkat inåt, neråt på blåsan så det har inte känts lika mycket som när hon sparkat framåt. Så kanske hon har rört rundor som vanligt bara att jag inte känt allt. 

Attans att min barnmorska har semester, för det känns lite överdrivet att ringa förlossningen, för jag har ju faktiskt känt rörelser.