139
Så många dagar har gått av graviditeten, detta innebär att det väldigt snart bara är halva tiden kvar. Nu älskar jag att vara gravid och vill knappt att det ska ta slut. Njuter för fullt och känner nu knodden dagligen, det är en helt underbar känsla!
Våra katter är väldigt beskyddande om magen, de ligger gärna delvis på magen och bara spinner, och om de ligger bredvid har de inte alla fall en tass på magen för att ha koll. Jag tror inte att vi kommer att få några problem efter att den lilla tittat ut.
Våra katter är väldigt beskyddande om magen, de ligger gärna delvis på magen och bara spinner, och om de ligger bredvid har de inte alla fall en tass på magen för att ha koll. Jag tror inte att vi kommer att få några problem efter att den lilla tittat ut.
100-årsfest
Dags för 100-årsfest, eller snarare 50+50-fest. Önskar bara att vädret kunde varit lite bättre, här känns det knappt som att det är sommar.
Vår lilla donna har varit lite lugnare idag, men det kanske beror på att jag har tagit det lite mer lugnt så hon har kunnat ligga lite mer till ro. Det är mysigt att känna de små puffarna men än har inte pappa fått känna något. Jag tycker det är grymt svårt att känna ifall det känns från utsidan eller inte, jag känner ju oavsett. Han har heller aldrig fått möjligheten att känna då hon så snällt bara sparkar en gång för att sen sparka nästa gång på ett annat ställe. Han får nog hålla sig till tåls lite till.
Här är två bilder på min mammakula jag skaffat mig, (och min nya klänning kom med lite den med)
19+2
Idag kom min fina mammakula eller bola som det så fint heter på posten. Den är väldigt fin och pinglar så mysigt, hoppas så på att knodden ska tycka ljudet är mysigt och rofullt. Jag tycker själv att det är rätt så rofullt.
Det som är så skönt är att det nu börjar bli lite finare väder så att det blir mysigt att gå ut och röra på sig. Idag har jag och maken cyklat en runda i kvällssolen och det var så skönt. Jag försöker också med jämna mellanrum träna på min pilatesboll för att få upp lite styrka i mina muskler och skjuta upp eventuella foglossningar.
Vad har ni för träningsmetoder?
Stress och sparkar
Har haft en mycket stressig dag på jobbet idag, och det lär inte bli bättre på resten av veckan. Min stress och springande fram och tillbaka på hela labbet har gjort att den lilla tösen levt rövare hela dagen, det har väl inte gått att sova när man skumpar runt hela tiden. Tror till och med att jag kände en spark på utsidan, så nu är maken eld och lågor över att snart kunna få känna. Men såklart har lill-donnan bestämt sig för att vara lugn och fin hela kvällen, får se om det dyker upp någon spark.
RUL
Vi har fått se vårt lilla underverk ännu en gång. När vi satt i kvinnoklinikens väntrum var jag bara full av lugn och förväntan. Kände ingen oro alls utan såg bara fram emot att äntligen få se vårt lilla under än en gång. När det blev vårt tur och jag låg på britsen med hela magen full av gel kunde vi direkt se den fina lilla bebisen. Vi var så nyfikna så vi ville gärna veta vad det var för kön om det gick att se. Bebisen låg med benen väldigt tätt ihop så det var inte helt lätt men barnmorskan sa att det med största sannolikhet var en liten flicka <3, så nu kör vi på det tills motsats bevisas.
Hon gick igenom hela bebisen som inte alls ville ligga stilla, det var armar, händer och ben i vägen hela tiden. Det var så skönt att se henne röja runder då det varit väldigt stillsamt under förra ultraljudet, hon gapade och drack fostervatten. Vi fick se storhjärnan, lillhjärnan, hjärtat med förmak,kammare och klaffar. Navelsträng med kärl, magsäck, njurar och urinblåsa. Vi kunde till och med se lillans ögon.
Dock så visade det sig att hon hade lite förstorade njurbäcken så vi måste komma på en extrakontroll i v32 för att se om det har rättat till sig av sig själv. Men vi är inte oroliga alls, nu har vi ju sett att hon har det bra.
Vi smälte lite mer vi varje rörelse vi såg, det är heller inte så konstigt att jag inte känt så mycket rörelser då jag har moderkakan i framväggen så jag känner inte när hon sparkar där.Mängden fostervatten var också helt normalt vilket var väldigt skönt. Bebisen hade växt så fint så BM ville flytta fram oss en dag vilket kan spela mindre roll, så då har vi idag gått in i vecka 20.
Funderar på om vi ska outa det på facebook, och så även hur hon har kommit till, det känns viktigt nu när det poppar upp så många bebis och UL-bilder att alla faktiskt inte har det så lätt.
Liten idolbild <3
En dag kvar
Har en arg förkylning som verkar ha brutit ut med huvudvärk, halsont och hosta på nätterna så att jag knappt kan somna. Det är verkligen inget jag kan rekommendera till någon. Hoppas så på att det snart går över så att jag kan bli förkylningsfri.
Imorgon är det äntligen dags för RUL, 9.30 har vi fått tid så det är ju bra att det är så nära jobbet. Det känns riktigt pirrigt när jag tänker på det, och då menar jag pirrigt på ett bra sätt. Vi hoppas ju verkligen att allt är bra och att knodden utvecklas som den ska. Vi är så spända på att få se den igen och kanske till och med få reda på vad det är som gömmer sig där inne. Fick väldigt söta bebiskläder och filtar som en kompis köpt i USA, varav lite rosa. Men vad gör det, ingenting :)
Ett mindre roligt graviditetssymptom jag fått (eller vad jag nu ska kalla det) är att jag har näst intill kronisk tandköttsinflammation. Kan verkligen tillägga att det är varken skönt eller roligt, jag kan knappt hålla det i chack ens även fast jag använder allt som finns på marknaden. Det är borste, tandtråd, munskölj och bakteriedödande kräm. Men jag antar ju att alla symptom och krämpor man får inte kan vara mysiga.
Utan oro
Den värsta oron har helt släppt, och den här veckan har jag bara njutit av magen och graviditeten. Jag har inte känt så mycket rörelser men knodden har ju fortfarande gott om plats. Magen växer, brösten växer och vikten ökar vilket jag bara kan se som goda tecken.
Nu när vi snart är halvvägs har vågen ökat från 54kg till 62kg. Utseende mässigt så verkar det bara vara på magen och brösten som det satt sig och det är jag mycket nöjd med.
Brösten har bara för några dagar sedan kommit in i en ny växaperiod, de ömmar och spänner så nu ser det ut som om det är två gigantska siliconbröst jag har och inte mina vanliga. Om det ska fortsätta så här har jag snart växt ur den nya BHn i 75E som jag köpte för inte alls så längesedan. Mina uderben har också börjat svullna och göra ont om jag stått, gått och sutit ner länge under dagarna, så det blir till att köpa fler stödstrumpor än de två par jag har på jobbet. Får köpa i lite tunnare material om det nu ska bli en varm sommar, har hittat en sida med så fina strumpor med motiv och mönster på i olika färger.
Jag ska bara tillägga att jag älskar dessa symptom! Ser dem som små tecken på att graviditeten fortskrider som den ska och att knodden mår prima. Det är helt utan oro som jag nu ser fram emot och längtar tills på tisdag då vi ska på ultraljud.
midsommar
Vi hade en väldigt trevlig och avslappnad midsommarafton. Vi firade med min syster, hennes sambo och ett par kompisar ute på landet, trots att de hade lovat regn så höll sig vädret fint om än ganska så blåsigt. Efter att ha tejpat fast duken under bordet så gick det fint att sitta ute och äta. Det blev kransverkstad och en massa roliga lekar som såg så roliga ut att man nästan intill dog av skratt. När vi grillade på kvällen fick vi oväntat besök av brandkåren, ingen förstod varför och vi blev så paff när de kom körandes på vår lilla väg runt huset så vi hann inte fråga varför :-P Det är nämligen bara vårt hus som ligger på den vägen, så den frågan får vi aldrig svar på, det var bara att önska trevlig midsommar och fortsätta äta. Hade tyvärr inte mat så vi kunde bjuda in, haha.
Jag hade hittat ett väldigt trevligt alkoholfritt vin på systemet, Loxton (om jag inte minns fel), vitt som inte smakade saft.
Hoppas att ni hade en trevlig midsommar och kunde njuta av roligt sällskap eller av varandra.
Jag hade hittat ett väldigt trevligt alkoholfritt vin på systemet, Loxton (om jag inte minns fel), vitt som inte smakade saft.
Hoppas att ni hade en trevlig midsommar och kunde njuta av roligt sällskap eller av varandra.
Tur i oturen
Fick en känsla över mig idag på jobbet att vi har haft tur. Efter lite närmare eftertanke så kan det kännas konstigt att tycka att vi har haft tur som har behövt gå igenom detta, och än är vi inte på säkra sidan. Men jag känner att vi har haft tur.
Trots allt vi kämpat, längtat och gråtit genom de två år som gått så känns det ändå som att vi har haft tur. Tur att vi lyckats med vår IVF på första försöket. Jag känner mig lyckligt lottad över att få ha min växande mage.
Detta som så många tar för givet känner vi är ett riktigt privilegium.
Jag njuter så mycket jag bara kan av graviditeten och försöker att inte oroa mig allt för mycket, men det är svårt att låta bli. För det känns lite som att eftersom att det nu gått så bra för oss och att en behandling har lyckats så känns det som att det kan bara inte flyta på felfritt. Helt konstigt att det känns så, för vad har vi haft för tur? Vi har kämpat och upptäkt att vi inte kan få barn på egen hand, det är väl inte någon tur alls? borde ju istället kännas som om vi haft världens otur. Så man kan ju faktiskt säga att vi har haft tur i oturen.
Kluven
Imorgon är det exakt en vecka kvar till vårt ultraljud, tänkte fira det med att skriva upp det på schemat på jobb som lite info om att jag måste gå ifrån. Det är ju inte så långt vi måste ta oss då vi har gångavstånd på 5 min till kvinnokliniken från jobbet.
Har tecknat gravidförsäkring, hade inte tänkt göra det från första början då det känns lite som att alla bara vill kunna ta betalt så mycket som möjligt. Men när jag läst på lite och hört runt så verkade det ändå som något man behöver ifall knodden skulle komma till världen för tidigt. Mest för att man ska kunna försäkra bebisen efter födseln om den blir prematur.
Jag har också fastnat i en knivig sits då jag fick ett mejl om ett erbjudande om en doktorandtjänst. Om jag väljer att tacka ja till den måste jag säga upp mig från mitt jobb då jag inte direkt kommer att få tjänstledigt i 4 år. Frågan är hur livet som doktorand går ihop med livet som småbarnsförälder, men en start som föräldraledig. Det är ett väldigt stort beslut som jag måste fundera över innan jag bestämmer mig. Varför ska det vara så jobbigt att fatta beslut?
Hus
Vi har nu varit och tittat på vårt första hus, blir så sugen på att börja hitta nytt och vill gärna bo i hus. Av någon anledning så faller jag lätt för gamla hus, byggda på tidigt 1900-tal då jag vill ha lite lantlig känsla. Läget på huset var perfekt, inte nära någon stor väg och ändå centralt. Var som en liten bit av landet. Det var ett jättefint stort hus med en fantastisk trädgård, men det talade inte riktigt till oss. Trädgården som var där krävde massor med intresse och underhåll, samtidigt var den så vacker så det fanns inte en chans att man skulle riva ut den och göra något mer lättskött. Då varken jag eller maken har något brinnande trädgårdsintresse så lämnar vi huset till någon annan.
Det känns i alla fall väldigt kul att ha börjat titta, vi tittade ju runt i ca ett år innan vi köpte vår lägenhet, och hus kommer inte direkt att bli lättare då vi vill ha så olika saker.
Träning och shopping
Har kommit igång så smått med träningen igen i form av promenader och styrketräning hemma med Pilatesboll och kroppen som vikt. Jag har alltid tyckt att jag har ganska starka muskler och en hyfsad kondition, men nu orkar jag nästan inget. Blir helt slut efter bara ett mindre pass, det kan nog delvis bero på att jag nu bär på nästan 7 kg extra. Men det känns väldigt konstigt med en så stor förändring så snabbt.
Idag blir det jakt efter nya skor och ny bh, då jag inte passar i några av de jag har. Det är inte speciellt skönt när brösten är ihoptryckta hela dagen. Ska också se om jag kan hitta några shorts då mins största over size har blivit för små.
Spark?
Satt på bussen i morse på väg till jobbet. Det var knökfullt med studenter som skulle ha sin sista dag. Sitter och tittar ut genom fönstret med kaffemuggen i handen och ser inte riktigt fram emot den långa dagen jag har framför mig på jobbet. Då plötsligt, långt nere till vänster kommer ett litet pet, sen ett till och lite krafs eller nästan lite kolsyrebubblig känsla. Jag bestämde mig då att det inte var tarmarna utan att det måste varit knodden!! Det är knodden tills någon i så fall bevisat motsatsen.
Sen satt jag med världens största leende hela vägen till jobbet och dagen har inte alls känts så lång. Såg garanterat helt fånig ut, men vem bryr sig. Jag är ju gravid.
Kunde inte hålla mig
Kunde inte hålla mig längre, speciellt inte nu när vi börjat jaga barnvagn.
Nu är det mindre än två veckor kvar till RUL, kan inte hjälpa att jag blir lite nojjig igen. Sen kan jag inte känna knodden alls, även om jag koncentrerar mig. Jag vet mycket väl att många inte känner något förrän efter v 20, men andra känner i v 16, och nu är vi i v 18. Kalla mig knäpp.
barnvagnsdjungeln
Tyckte att vi var ute i nästan för god tid när vi körde för att titta lite på barnvagnar efter jobbet. Kom in i affären och det är som att kliva rakt in i en djungel av vagnar. Vi tyckte ändå att vi skalat ner vad vi ville ha ganska så mycket, inga svängbara hjul, man ska kunna ha både sitt och liggdel, den ska vara bekväm att köra för både mig och maken och den ska gå att packa in i bilen. Trots detta fanns det olka modeller att välja mellan. Vad ska man ha för tillbehör, vilken färg, går vi mycket eller kör mycket bil?
Efter 45 min med försäljaren som förklarade både det ena och det andra, provkörning och provlastning in i bilen så kom vi fram till en modell som vi bada gillar och som inte är allt för stor. Jag som trodde att vi var ute i tidigaste laget fick höra att om vi ville få vår vagn i färgen vi önskar så ska vi beställa efter semestern, i augusti. Detta eftersom att de nya färgerna och modellerna för 2014 släpps precis innan semestern börjar. Helt plötsligt blev det inte lika gott om tid kvar.
Allt i den här bebisvärlden vi nu sakta med säkert vågar sätta vår fot i är helt ny för oss. Vi har ju inte ens låtit oss våga drömma och titta innan, för det gör ju så ont att bli besviken. Men nu provar vi en liten bit i taget.
Möte
Igår hade jag en väldigt trevlig eftermiddag tillsammans med Votivifilii. Tanken var från början att det skulle vara en bloggträff med några fler, men efter dubbelbokningar och annat så blev det bara vi två. Jag är så glad att vi träffades i alla fall, timmarna bara rusade iväg och jag kan inte säga att det var tyst många sekunder. Mycket prat om barnlöshet men även annat och en hel del skratt. Hoppas verkligen att vi kan göra det igen och att kanske lite fler kan hänga med. För det är en helt annan sak att prata ansikte mot ansikte än att läsa någons blogg. I början var det lite onstigt att veta så mycket om en annan människa som man inte känner. Men jag tyckte inte som att det kändes som om det var första gången vi sågs, man vet ju så mycket redan.
I min graviditet så mår jag just nu väldigt bra, har bara lite symptom, med extremt ömma och känsliga bröstvårtor som bara kommer pang bom, för att sen försvinna ett tag. Sen växer ju magen också, när jag ställde mig på vågen i morse så hade jag gått upp 6,5 kg sen innan vi påbörjade behandlingen. Jag gör så gott jag kan med att äta nyttigt och försöker i största öjliga mån undvika onödigt socker. Vill ju inte lägga på mig mer än nödvändigt, för det är ju mina knän och rygg som ska bära runt på vikten. Samtidigt är det på något konstigt vis lite mysigt att se att jag ökar i vikt, det kan ju bara betyda att knodden har det bra och växer sig stor.
Nu är det bara två veckor kvar till RUL.
Ullared
Som sagt tidigare så var vi i Ullared för att shoppa loss igår. Mamma ville också följa med så henne och sambo hämtade vi upp på vägen. Där var mer folk än vad jag hade förväntat mig men samtidigt inte så mycket att det blev jobbigt att gå där. För att gå rakt på sak började vi med fika så att jag inte skulle förvandlas till ett skoningslöst monster för att sedan börja shoppingen på bebisavdelningen.
Där fanns hur mycket som helst att köpa men vi lade lite band på oss och kommer att vänta med att köpa de stora sakerna som badbalja, bärsele, babysitter och barnstol tills vi närmar oss ankomsten lite till, mest för att vi måsta ha någon plats hemma att förvara sakerna på tills knodden kommer. De kan ju inte stå framme och vänta på att bli använda i sex månader till. Så det vi handlade till knodden var en liten söt mössa och en mysig ullig filt. Då vi inte vet vad vi kommer att ha för mått på spjälsängen så kunde vi inte köpa bäddsätt, madrass och annat till den.
Mamma gick också loss på babyavdelningen och köpte tre bodies, en pyamas och en overall till knodden. Den ska ju komma till oss på vintern så då är ju lite tjockare kläder ett måste.
Efter att vi botaniserat klart där kunde vi gå lös på allt annat. Det andra som var viktigt att det kom med hem var en jacka som jag kan knäppa. Jag kan inte stänga några av mina jackor längre. Hittade en fin med dragsko i midjan så det gick hur bra som helst att ta en som var två storlekar större då den går att dra ihop i midjan, så nu har jag en jacka med plats för en växande mage. Sen slank där ju ner ett och annat med i vagnen som vi bara inte kunde vara utan, så det blev en helt lyckad shoppingdag.
Helg 16+2
Då var det helg, den är väldigt efterlängtad trots ledig gårdag. Har ätit gott grillat med maken ute på balkongen och njuta ladda vi för dagen Ullared. Kl 7 ska vi hämta upp mamma och åka. Vet fortfarande inte om jag kommer att våga köpa något till bebisen, men jag hoppas. Vill inte längre leva i ett ständigt tänk om.
Blir så trött på mig själv
Igår tog min extrabror studenten så då var det stor fest. Nu vet alla i bekantskapskretsen om att knodden ska komma då magen är stor så den putade ut under tunikan även om jag tagit på mig en ganska så luftig.
Jag tror ingen förutom vi gravida ivf-are som kan förstå hur mycket man, eller hur alla fall jag oroar mig så mycket om allt. Jag kan vara lugn ungefär en vecka efter att vi sett eller hört knodden. Fick ju höra hjärtljuden för ett tag sen, och fram till för några dagar sen har jag varit lugn. Vi har planer på att köpa saker till bebisen till helgen i Ullared, men nu har jag börjat tveka och alla tänk om kommer, vi kanske ska vänta till efter RUL, för bara för att vi hörde fina hjärtslag förra veckan betyder det ju inte att allt är bra. Jag blir så trött på mig själv, men jag kan inte låta bli. Finns kanske fler som känner igen sig?
Idag ska vi i alla fall titta på barnvagn om affären ha öppet.
Dålig natt
Idag är ingen bra dag, jag har haft en förkylning som legat och grott nu ett tag och idag verkar den helt ha tagit över mig. Illamåendet står mig upp i halsen och natten bjöd inte på speciellt mycket sömn. Hade mycket oroliga drömmar om att både det ena och andra gick fel med knodden, så jag vaknade flera gånger med händerna över magen för att skydda det lilla livet.
Till saken hör att jag har lång dag på jobbet imorgon, jag ska jobba från halv tio fram till 8 eller 9 på kvällen. Jag är i alla fall inte själv men det är ändå en väldigt lång dag. Hoppas att jag kan ta mig igenom den och inte behöver stanna hemma för det finns ingen som kan täcka upp för mig.
Helgen har varit trevligt, vi hade födelsedagskalas för mig och av min fina mamma fick jag smycket från barnlängtan, det pryder nu så fint mitt armband och vittnar om vår kamp för de som förstår innebörden. Känns lite spännande ifall man ser någon annan som bär det.
Jag och maken har pratat om att åka till Ullared i helgen för att köpa lite saker till bebisen. Så fort jag tänker på sånt eller planerar att börja fixa inför knoddens ankomst så kommer de elaka tankarna. Vi kanske bör vänta till efter RUL för att se att saker verkligen är bra. Jag kan inte bara leva på de fina hjärtljud och sparkar som vi hörde förra veckan, för det har ju gått en vecka och mycket kan ha hänt.
Usch, vad jag känner att jag bara svamlar, men jag vågar inte ta ut något i förskott. Det är inte så att jag inte njuter av min graviditet, jag älskar verkligen min magen och tycker det är så fint att se den växa. Men samtidigt är jag livrädd att det ska hända vår lilla skatt något.
