Jag kan ro
Just nu finns alla mina tankar hos Libra, det är fruktansvärt sorgligt och jag önskar verkligen inte att någon människa ska behöva uppleva detta. Jag hoppas så att ni kan hitta ny ork och komma igen.
Jag har snart berättat för alla på jobbet att vi ska ha en IVF-bebis. Vi har tillsammans jag och maken bestämt att vi vill inte mörka det här, vi vill göra folk medvetna om vad många människor går igenom och vilken press det sätter på psyket. Vi har bestämt att vi vill och ska engagera oss och står upp för alla barnlösa. För även om jag nu är gravid så är jag fortfarande både ofrivilligt och oförklarligt barnlös och kommer alltid att vara.
Jag kan ta över årorna ett tag och ro för oss. Ro mot att få förståelse och så klart det vackraste som finns, en egen bebis.
Klapp på magen
Idag har ännu en kollega klappat mig på magen och frågat om det är bebis. Ja, det är det, jag är inte bara tjock ;)
Det med klappandet gör mig inte så mycket, har hört om att folk tycker det är jobbigt och påträngande när folk tar en på magen. Jag tycker inte det men jag är så stolt och lycklig över min mage så jag blir lite glad när folk lägger märke till den.
Det har varit väldigt varmt både ute och inne på jobbet idag och det har verkligen påverkat mig. Jag tyckte jag varit duktigt på att dricka vatten, men helt plötsligt så blev jag helt darrig i benen och kände mig allmänt konstig. Dricka hjälpte inte alls. Tror att det var saltbrist, för till fikat åt jag ett ägg och det var så gott med salt på!
Det verkar som att jag har blivit mycket mer känslig mot allt nu.
Hjärtljud
Hade bokat in ett extra möte med barnmorskan idag då vi ville höra bebisens hjärtljud så att jag kunde lugna ner mig lite och så att mamma kan få könsbestämma den. Hon påstår att hon kan det, vi får väl se på RUL om hon har rätt ;)
Knoddens hjärta slog så hårt och fint, två sparkar fick vi också så att det lät massor i dopplern. Det känns konstigt att inte känna den aktiviteten som pågår där inne, men jag hoppas så på att jag snart ska kunna känna de små sparkarna. Magen är stor nu så nu tror jag att alla på jobbet vet eller kraftigt misstänker graviditet och inte att jag bara blivit tjock.
Köpte mig ett par väldigt sköna mammabyxor i Stockholm som jag har haft på mig idag. De har skön resår som går högt upp över magen. De är fortfarande lite för stora uppe kring magen men jag gissar att jag kommer att växa i dom snart.
Kallelse
Idag bestämde jag mig för att berätta om knodden för min chef. Hon har ju vetat om att vi gått igenom IVF-behandlingen men inte att det har tagit och att vi faktisk fick ett plus. Några av mina närmsta kollegor har vetat för att det ska underlätta i arbetet. Men nu har det gått så långt att personer som inte vet börjar fråga och spekulera då magen börjat puta ut och synas även under min jätteklänning.
Min chef blev jätteglad för vår skull och att det hade tagit sig på första försöket, så nu behöver jag i alla fall inte orora mig för att det ska nå henne på omvägar.
När jag kom hem och tog i posten låg där en kallelse till rutinultraljudet, och om jag inte har räknat fel så kommer jag att vara i vecka 19 när det blir dags. Imorgon ska vi till barnmorskan för att lyssna på knodden, då hoppas jag kunna slappna av och njuta. För att bli lagom nervös fram till vecka 19.
Första plaggen
Nu är vi hemma igen efter en mycket mysig och välbehövd weekend i Stockholm. Vi bodde på ett mycket mysigt hotell vid Hötorget så det var ju verkligen mitt i centrum.
Bon Jovi konserten var mycket bra och vi hade tur att det inte regnade då det var på Stadion. Det blev lite tufft fram emot slutet då vi hade ståplats, fötterna tog lite stryk av att stå i ganska platta skor i två och en halv timme.
På lördagen blev det shopping i solskenet, och vi gick i många fina barnbutiker som inte finns här. Vi köpte faktiskt de första kläderna till knodden. Kändes så mysigt att äntligen våga ta steget och handla något. Det roliga var ju att vi så klart handlade dom på H&M. Jag köpte mig ett par urmysiga mammaleggins som man även kan ha som byxor då de var i ganska så tjockt och icke genomskinligt tyg. Dom kostade en del men det känns som om jag kan bo i dom hela graviditeten :)
Vi har nu bestämt oss för ett tema till knoddens rum, och det blev ugglor. Så när vi såg en fin ugglekudde kunde vi ju inte stå emot. Nu är den sovande björnen väckt, efter att ha vågat köpa de första plaggen vill jag bara ha mer, måste lägga lite band på mig.
Weekend
Det blir en liten weekend med maken och ett par kompisar. Det bär av till Stockholm för att se Bon Jovi och bara ha det mysigt, så det blir bil upp då jag inte riktigt litar på tåget.
På tisdag ska vi få lyssna på knodden och då säger mamma att hon ska könsbestämma den och sen får vi se på RUL om hon har rätt.
Husmor
Idag är jag huslig, fick en stor påse med rabarber av en kollega så nu kokar jag rabarbersaft för glatta livet här hemma. Känner mig som en riktigt husmor och gott blir det ju också.
Idag har vi gått in i vecka 15, känns overkligt att vi kommit så långt redan och att det bara är ca 6 månader kvar tills vi får träffa vår efterlängtade knodd. Jag längtar så tills vi får komma på rutinultraljud och titta mer, och om vi har tur kan vi få se vad som döljer sig där, om knodden vill visa upp de privata delarna så att säga. Vi har både ett flicknamn och pojknamn bestämda, så det kan väl bli november nu?
Kiropraktik
Idag har jag varit med mitt onda bäckenben hos kiropraktorn. Det visade sig att det inte var ordetlig foglossning utan att det var spänningar i musklerna på insidan av låren, sätesmuskeln samt spänningar i ländrygg och runt svanskotan. Jag hoppas att det blir bättre och jag kommer lätt att gå igen. Jag gör allt för att jag ska få så lite problem som möjligt. Jag måste verkligen ta mig i kragen och börja träna igen, det är ju bra för min kropp både innan och efter att bebisen kommit. Ska verkligen träna mina magmuskler bra så att de inte delar sig allt för mycket.
Här kommer en liten magbild, tycker verkligen att det har börjat synas nu, 13+6.
Provsvar
När jag tittade på min mobil i eftermiddags såg jag att jag fått ett mejl från ultraljudskliniken men titeln provsvar Kub. Maken skulle jobba kväll så jag var tvungen att gå inom honom för att läsa mejlet då jag inte hade lyckats hålla mig tills ikväll. Sen tycket jag att det var viktigt att vi läste det tillsammans.
Vi smög in i deras förråd för att inte bli störda, kanske lite suspekt men vad gör man inte. Lite nervös var jag allt när jag öppnade mejlet. Där stod det att knoddens risk är 1:1566. Vi är jätteglada över så fina siffror, och längtar så tills vi får träffa knodden.
En kollega till mig frågade idag om vi skulle ha bebis då jag blivit rund om magen. Jag blev alldeles varm och rodnade nästan, kändes lite som om jag blivit påkommen men på ett positivt sätt. Snart vet alla, vad härligt.
Eurovision
Igår var det ju som alla vet eurovisionfinalen. Det var helt underbart väder så dagen spenderade vi i stan och Malmö för att titta lite på spektaklet och sitta i solen och njuta av värmen. På kvällen blev det grillning och sen ville folk in till stan för att titta på festivalen. Det hela slutade med att vi tittade på bidragen på tvn. När det sen blev dags för att åka in till stan och se röstningen var jag så trött att ögonen gick i kors och mina fogar gjorde så ont att jag inte kunde sitta ner längre. Så vi åkte hem.
Ska mina fogar hålla på och bråka så här redan vet jag inte hur det ska gå. Hoppas verkligen att det stannar nu och inte blir värre, ja tycker det är lite tidigt att redan få problem med det.
13+2
Idag har jag haft en extrem huvudvärk hela dagen. Inget har hjälpt, tog efter en stund en parodi som inte hjälpte ett dugg. I min app står det att kroppen producerar mycket progesteron nu och några veckor fram över så jag undrar om huvudvärken kan bero på det. Är idag i vecka 13+2, tycker faktiskt att vecka 12 och 13 gått väldigt fort. Kan inte riktigt fatta att vi kommit så långt nu. Känns verkligen konstigt att börja berätta för folk och att det nu börjar synas på riktigt. Längtar tills vi kan få komma till barnmorskan och lyssna på bebisens hjärtljud.
Mobiler, skadligt?
Nu har jag nojjat in på en ny sak, att bebisen ska ha tagit skada av att jag har min mobil i fickan på jobbet. Idag fick jag total panik, har inte reflekterat ett dugg över det innan och ingen har sagt något om det. Men idag hittade jag på att det var skadligt, och att det dessutom ska vara för sent då vi har gått så långt i graviditeten.
Jag har bestämt mig för att inte googla för jag kan ge mig på att alla träffar säger att det är EXTREMT skadligt.
Känns som att jag är ensam om att få sådana här psykbryt eller vad jag ska kalla det. För om det skulle påverka så är det nog redan kört. Jag har blivit knäpp.
Fler än man tror
Bretättade för ännu en kollega igår om knodden. Då jag håller på att lära upp mig på lite nya uppgifter så tyckte hon att chefen hade varit lite underlig när hon redan hade börjat prata om att ännu en skulle lära sig. Jag berättade då för henne att vi ska ha en liten ivf-bebis och att chefen vetat om ivfen. Hon berättar då för mig att dom också fick kämpa i många år och stod i kö till ivf efter ett antal misslyckade inseminationer innan det tog sig naturligt.
Jag slutar nog aldrig att förvånas över hur vanligt det är och hur många ofrivilligt barnlösa som finns i ens närhet. Vi var så klart tvungna att prata lite hormoner, biverkningar och hur jobbigt det är att hitta på bortförklaringar till kollegor.
Vi är många som kämpar eller har kämpat, fler än vi tror vandrar bredvid oss på den snåriga vägen, vissa faller men reser sig igen. För att vi ska alla komma till målet måste vi stötta varandra och ibland våga berätta då man kan få stöd från oväntat håll.
Jag slutar nog aldrig att förvånas över hur vanligt det är och hur många ofrivilligt barnlösa som finns i ens närhet. Vi var så klart tvungna att prata lite hormoner, biverkningar och hur jobbigt det är att hitta på bortförklaringar till kollegor.
Vi är många som kämpar eller har kämpat, fler än vi tror vandrar bredvid oss på den snåriga vägen, vissa faller men reser sig igen. För att vi ska alla komma till målet måste vi stötta varandra och ibland våga berätta då man kan få stöd från oväntat håll.
KUB-UL
I morse var det dags för oss att göra vårt KUB-test. Bilen gick hemifrån mot Malmö 07.20 för att ha god tid på oss att hitta parkering då kliniken ligger mitt inne i stan.
Hitta en parkering gick förvånandsvärt enkelt så vi var framme i god tid. Det var en jättefin liten klinik med två undersökningsrum. Efter att vi anmält oss i receptionen så fick vi höra att garnmorskan som skulle ha hand om oss blivit sen då hon fastnat i trafiken. Men det gjorde inget och det blev bara 10 min försenat.
När vi fick komma in var vi båda ganska så nervösa, jag hade ju målat upp alla möjliga missbildningar i mitt huvud som bebisen kunde ha. När vi väl fick se den lilla knodden med det fina hjärtat som slog så smälte mitt hjärta och en total lycka spred sig genom kroppen. Det var den finaste lilla skapelse jag någonsin sett. Men det var en trött knodd vi har, den ville mest sova och inte alls snurra runt och visa upp sig, när barnmorskan buffade på den så viftade den bara på huvudet och händerna för att sedan gosa ner sig igen. Efter att jag gett den en riktig shake så vände den lite på sig men ville helst vara i fred och sova. Två små sparkande fötter fick vi också se.
Barnmorskan tog måtten i nacken och det var helt normalt. Hon visade oss också hjärnan, magsäcken och den lilla urinblåsan. Knodden hade utvecklats och växt precis som den skulle, det var också en sak jag var orolig över eftersom att jag är vegetarian men den verkade inte alls må dåligt av det.
Då jag inte varit och lämnat blodprovet veckan innan tog hon det nu så vi får vänta en vecka innan vi får veta resultatet, men jag är inte orolig.
Nu kan jag nog vara lugn i några veckor innan jag hittar något nytt att oroa mig över, men det är ju inte så långt till RUL.
Liten idolbild
vecka 13 (12+5)
Barnvagn
Mamma kar varit nere och hälsat på idag, och hon ville gärna att vi skulle åka och titta på barnvagnar. Själv tycker jag kanske att det är lite för tidigt för det men man kan ju alltid titta. Det känns fortfarande overkligt att gå och titta på bebissaker till oss själva, det känns fortfarande som om vi tittar till någon annan.
Vi hittade faktiskt en vagn som vi båda gillade av märket crescent. Maken var dock mer intresserad av att titta på alla star wars leksaker som han kan köpa om det blir en pojke.
Vi är ju ute lite för tidigt, men dry är så mysigt att för en gång skull få lov att gå och titta på saker till sitt eget barn som vi har längtat så fruktansvärt efter. Imorgon är det dags för kub-ul, hoppas att det går bra, är lite nervös.
Vi hittade faktiskt en vagn som vi båda gillade av märket crescent. Maken var dock mer intresserad av att titta på alla star wars leksaker som han kan köpa om det blir en pojke.
Vi är ju ute lite för tidigt, men dry är så mysigt att för en gång skull få lov att gå och titta på saker till sitt eget barn som vi har längtat så fruktansvärt efter. Imorgon är det dags för kub-ul, hoppas att det går bra, är lite nervös.
Illamående
Illamåendet är tillbaka, verkar som om jag måste dras med det hela tiden. Idag berättade vi för makens mormor, hon precis som alla andra sa att hon vetat det länge! Jag undrar lite hur sant det är känns som det är något alla bara säger.
Ömmande livmoder
Har pratat lite bebis på jobbet idag, så härligt att kunna göra det utan att bry sig om ifall någon hör. Jag tänkte vänta lite till med att säga det till chefen men om det kommer fram innan på andra vägar så gör det inget.
En sak som jag måste höra ifall n varit med om är att jag fortfarande är öm, men bara när jag sätter mig ner och reser mig upp, det ömmar i hela nederdelen, över livmodern och bak mot svanskotan. Någon av er som varit med om liknande under ruvning eller behandlingen. Kan det vara då att det drar i ligamenten.
Kvällen spenderas i soffan med make och katterna, planen var från början att vi skulle gått på bio ikväll, men jag är så fruktansvärt trött hela tiden. Vi har bokat biljetter flera gånger men inte orkat gå. Det är väl smällar jag får ta ;-)
Berättat
Tack för alla peppande kommentarer, nu vet några på jobb om vår graviditet och jag försöker inte dölja det längre. Jag tog ock lämnade in min blodgruppering igår så minst tre personer har ju fått veta det. Det kändes faktiskt helt rätt att berätta, och det måste ju betyda att det är bra. Nu ska det bli spännande och se hur mycket det har spridit sig imorgon.
Samtidigt som jag tog blodgrupperingen så mätte jag också mitt hb-värde och märkte att det blivit lägre sen jag blev gravid, normalt så ligger jag på ca 146 g/L så jag har ju högt normalt, men nu hade det sjunkit till 122 g/L. Tittar man bara på siffrorna så ligger det ju fortfarande inom det normala, men för mig är det ju lägre. Kanske delvis därför jag är så trött hela tiden, har ju hört att tröttheten ska gå över i vecka 12 men det har jag inte märkt.
Idag har vädret varit helt underbart så jag och maken tog en lång cykeltur till Malmö, det var lite över 2 mil och helt fantastiskt skönt att komma ut och röra på sig, men fy vad trött jag är så nu ångrar jag lite att jag inte tagit semester imorgon, men det är ju lätt att tänka på det nu.
Berätta eller vara tyst?
Imorgon går vi in i v 13, det vill säga att den tuffaste biten har vi klarat oss förbi. Jag känner mig ganska så pressad på jobbet då jag maskar undan vissa uppgifter som man inte får/bör göra som gravid. Men till saken hör ju att nästan ingen vet om att jag är gravid. Jag vill ju inte utsätta mig för något som kan vara skadligt för barnet, och samtidigt så känns det väldigt jobbigt att få hitta på dåliga ursäkter för att få kollegorna att göra sakerna istället. Har ju gjort det ända sedan vi började med IVF, så i 4 månader har jag farit med osanning om varför jag är sen till jobbet och varför jag inte kan eller "hinner" göra vissa specifika saker.
Nu imorgon kommer jag att hamna i ytterligare en sådan situation, och ännu värre är att jag idag sa ja, och då när det väl gäller imorgon kommer att behöva säga nej. Jag avskyr verkligen att använda små vita lögner hela tiden. Sen är jag ju så knäpp att jag tänker att om vi berättar det nu så kommer där att vara något fel på bebisen, för då har vi tagit ut glädjen i förskott då vi inte sett att allt är bra på UL.
Så, berätta eller inte berätta imorgon, det är den stora frågan...
Vår resa i siffror
Tittade för ett tag sen igenom mina gamla inlägg här på bloggen, och trots all den smärta som lyser igenom det som skrivits inser jag att vi hittills har kommit rätt så lindrigt undan om man jämför med många andra IVF-are. Det som gör mig så glad är att jag nu börjar se plusi bloggarna jag följer, det är lika underbart att läsa det som att se sitt eget plus. För på ett sätt så har man ändå byggt en vänskap.
Gick igenom hur den här resan har gått för oss och kom fram till lite siffror :)
198 dagar kvar av resan (under 200 wiiee!)
580 dagar sen vi sökte hjälp för utredning
4 månader från att utredningen startade tills att vi var oförklarligt barnlösa
Sartade första IVF-behandligen 13 feb,
för att sedan plussa 14 mars.
Hittills har vår resa kostat oss ca 36 000, sen tillkommer ju otaliga resor fram och tillbaka till kliniken samt förlorad arbetstid.
Men det har det varit värt! till 100 %
Samtidigt så känns det som at tjag ska inte skriva att vi lyckats, kan det ge oss otur tro. Jag hoppas inte på det, men kan inte låta bli att tänka så.
Dölja magen
Gårdagen bjöd på kalas för mamma, då åkte såklart en av mina två dölja magenklänningar på då det skulle komma mycket folk. Visst vi har gått in i vecka 12 nu, 11+3 idag, men jag vet inte om jag vill berätta än. Samtidigt börjar det kännas lite jobbigt att hålla på med att dölja magen hela tiden. Sen är ju frågan m det är säkert nu, tycker aldrig det känns säkert. Vet inte om vi ska vänta till efter kub. Är så rädd att knodden inte lever... Samtidigt så vet jag att man inte kan tänka så, men jag börjar bli lite för nojig nu då jag inte har några symptom kvar, tycker till och med det känns som om brösten blivit mindre.
Håller ju på att bli knäpp.
Tänk på att andra hör
När man sitter i fikarummet hör man många samtal då vi har det ganska litet i förhållande till hur många vi är på arbetsplatsen. Idag på eftermiddagsfikan råkade jag höra ett samtal som handlade om hur vårt land ser ut idag med jobb för unga och så vidare. Sen är det någon som kastar in barn i det hela och att hon minsann tycker att man inte ska skaffa barn, och att det är själviskt och ansvarslöst att sätta barn till världen som den ser ut idag.
Vi vill inget hellre än att sätta en eller helst flera barn till världen då de skulle föra in så mycket lycka i våra liv. Jag tror verkligen inte att man är oansvarig när man sätter barn till världen om man har så mycket kärlek att ge som vi, och många andra har.
Statisktiskt sett så bör det finnas fler än vi på vår arbetsplats som också är ofrivilligt barnlösa, som längtar eller har längtat så att dom nästan går sönder efter det som de flesta tar för givet. Ett litet varmt knyte. När vi ska berätta att vi är gravida ska vi också gå ut med att vår knodd kom till via IVF, jag tycker att detta är ett ämne som måste tas upp till ytan, och om jag bara kan få en person att kanske tänka lite på vad dom säger så är jag nöjd.
Nu är våren här, på riktigt
Igår eldade vi och sjöng in våren på svärföräldrarnas lantställe. Det blev mycket mat men det blev så att vi åkte hem först då jag blir så trött på kvällarna.
Den här soliga första maj har jag och maken fixat lite på balkongen där vi ska sätta upp ett nät så att katterna kan få komma ut där. Lite shopping hann vi också med så det blev tre fina nya vardagsklänningar till mig där magen syns så fint, det är inga mammaklänningar men i stretch så det går bra att växa i dom i alla fall.
Idag har vi gått in i vecka 12 så snart är det dags att komma ut med att det ska komma en liten i November :)
