Fler än man tror
Bretättade för ännu en kollega igår om knodden. Då jag håller på att lära upp mig på lite nya uppgifter så tyckte hon att chefen hade varit lite underlig när hon redan hade börjat prata om att ännu en skulle lära sig. Jag berättade då för henne att vi ska ha en liten ivf-bebis och att chefen vetat om ivfen. Hon berättar då för mig att dom också fick kämpa i många år och stod i kö till ivf efter ett antal misslyckade inseminationer innan det tog sig naturligt.
Jag slutar nog aldrig att förvånas över hur vanligt det är och hur många ofrivilligt barnlösa som finns i ens närhet. Vi var så klart tvungna att prata lite hormoner, biverkningar och hur jobbigt det är att hitta på bortförklaringar till kollegor.
Vi är många som kämpar eller har kämpat, fler än vi tror vandrar bredvid oss på den snåriga vägen, vissa faller men reser sig igen. För att vi ska alla komma till målet måste vi stötta varandra och ibland våga berätta då man kan få stöd från oväntat håll.
Jag slutar nog aldrig att förvånas över hur vanligt det är och hur många ofrivilligt barnlösa som finns i ens närhet. Vi var så klart tvungna att prata lite hormoner, biverkningar och hur jobbigt det är att hitta på bortförklaringar till kollegor.
Vi är många som kämpar eller har kämpat, fler än vi tror vandrar bredvid oss på den snåriga vägen, vissa faller men reser sig igen. För att vi ska alla komma till målet måste vi stötta varandra och ibland våga berätta då man kan få stöd från oväntat håll.
Kommentarer
Postat av: Mary
Jag har en kollega som har två IVF-barn. Fick redan på det när dom var typ 4 och 2 år. Jag fick genast en förklaring på varför han tidigare år hade upplevts som väldigt grinig och ovillig att jobba. Han var stressad och ledsen såklart. Jag faktiskt längtar till vecka 12 är till ända då jag (lämpligt nog på en konferens) kan berätta för alla på jobbet att jag väntar barn och även nämna att det är en IVF-bebis. Ska bli kul att se hans reaktion då.
Svar:
Mot ett liv
Postat av: Fertilitetsresa
Jag håller med!! Vi är otroligt många, men vi känner bara några få...
Kramar till dig och lycka till :)
Svar:
Mot ett liv
Trackback