Mot ett liv - Strävan efter en liten

Nu har hormonerna slagit till på allvar. Jag bygger bo som en liten ekorre här hemma. Allt ska sorteras och organiseras, och på toppen av det bakar jag småkakor som ska hamna i frysen ifall vi får besök. 

 

Vaknade kl 7 i morse och kunde inte somna om för att jag inte hunnit fixa klart i en av våra bokhyllor igår. Så det var upp, äta frukost och kasta sig över bokhyllan igen. Gamla kursböcker åkte på på vinden och papper hamnade i pärmar i en rasande fart. Nu är där väldigt fint. 

 

Efter det har vi också hunnit med att titta på ett hus, varit på IKEA och jag ha sytt en tröja till en av våra katter som han ska ha på sig när han går ut (är man naken blir det kallt på hösten). Nu ska jag baka bondkakor och kärleksmums :-) 

Är nyss hemkommen från vår första träff med MVCs föräldraträffar. Vi är 7 par som ska träffas tre gånger för att få information och dela tankar och förväntningar.

Vi väntar alla första barnet så det blev inte så mycket delande av erfaranheter, och vad man förväntar sig av kursen är lite svårt att svara på då ingen av oss varit i den här situationen tidigare.

 

Det började med att vi fick testa hur gravidsenila vi är genom att intervjua personen bredvid och sedan presentera den personen för hela gruppen. Det blev lite tokigheter med datum och så vidare, men vi kunde ju alla skylla det på graviditeten (ja inte männen då i och för sig).

 

Där kom också en sköterska från BVC som vi kunde ställa frågor till om allt som rör bebisen efter förlossningen. Både jag och amnnen störde oss extremt på henne när hon sa att om man var orolig för plötslig spädbarnsdöd så hade man nog drabbats av en depression. Jag är väldigt orolig för det, men jag lider inte av någon depression. Vi har gjort IVF och kämpat så efter detta efterlängtade knyte, så man kan oroa sig av andra anledningar.

 

Så nu har vi i alla fall bestämt att på det BVC ska vi inte gå ;)

 

Diskussionerna kommer säkert igång lite mer nästa gång, då ska vi gå igenom de olika faserna i förlossningen.

Var på tillväxtultraljud idag för att se om lillan hade "växt i" sina njurbäcken. Det var pirrigt att få se henne igen. Nu hade hon blivit så stor sen sist. Vi fick också bekräftat att det säkert är en liten tjej där inne. Förutom att njurarna nu såg helt normala ut så visade hon upp väldigt gulliga miner för oss.

 

Vi fick veta att nu väger hon 1993gram och kommer vid förlossningen väga ca 3500gram om hon följer sin viktkurva. Barnmorskan sa att hon var en riktig standardbebis. För oss är det inget standard med henne, hon är den mest underbara lilla bebis som vi kämpat så för. Nu efter att vi sett henne igen så längtar vi ännu mer efter att få hålla henne i våra armar. 

 

Gäsp.

Imorgon är det dags för vårt tillväxtultraljud. Jag hoppas så att lilla bebbens njurar har blivit bra. Hon sa till oss på RUL att det kunde rätta till sig under graviditeten så det hoppas vi på att det har.
Sen ska det bli väldigt roligt att se lillan igen, vi får väl se om det fortfarade är en liten donna eller om de såg fel ;)

Vår fina lilla flicka börjar få det trångt i magen, hon bökar mest runt och verkar bli lite irriterad när jag sitter ner. Kan gissa att hon får mindre plats att röra sig på då. I alla fall har hon inte vanan att sparka mig i revbenen vilket jag är väldigt tacksam för.

Där emot hickas det ofta där inne, och det ser lite roligt ut när magen studsar. 

 

Får nu ofta frågan om det är en lugn eller livlig bebis jag har i magen, kan ju bara säga att jag vet inte, detta är min första graviditet. Det är ju inte så att jag har något jag kan jämföra med. 

 

Det märks att kroppen börjar bli tyngre och ta lite mer stryk nu när det inte är så långt kvar. Symptom jag har nu är:

Foglossningar (som tyvärr verkar bli värre)

Halsbränna

Hemorrojder

Konstant rötthet

och den nyupptäckta graviditetsseniliteten. Glömde min väska på jobbet, det var bara att traska tillbaka och hämta den, är lite svårt att köra hem utan bilnycklar :P

 

Men jag måste säga att jag älskar att vara gravid. En annan sak som är mycket positiv är att sen jag blev gravid så har min psoriasis helt försvunnit :)

Mina tankar går till Votivi filii som fått en liten vacker ängel. Kan inte förstå att världen är så orättvis.

Även fast jag bara var i Stockholm ett dygn så var det tråkigt att vara borta från mannen och katterna, sen jag blev gravid märker jag att jag saknar hemma och mannen mer än jag gjorde innan. Srudiebesöket var väldigt trevligt och lärorikt. Fast än jag inte gått runt så mycket och så länge på väldigt länge gick det förvånandsvärt bra, men jag var ju sist hela tiden ;)

 

Tågresan hem däremot kändes som en evighet med en protesternade bebis rygg och fogar som bara värker. Det är ganska så jobbigt när det inte riktigt går att byta position eller sträcka ut benen. Men vi kom hem hela bägge två. Lill-donnan somnade nog så fort jag gått av tåget för då blev det helt plötsligt stilla i magen.

 

Äntligen har jag fått hem kläderna jag beställde från H&M. Kan kanske kännas lite sent att beställa mer mammakläder, men jag har verkligen saknat att kunna ha på mig jeans.

Jag var verkligen nervös när det var dags att mäta sockret. Hade näst intill redan ställt in mig på att jag skulle ligga för högt även den här gången.

Men värdet låg på 8,5, vilket var bra :) så länge jag låg under 9 så var det bra. Så skönt att slippa gå på specialist MVC, och framför allt skönt att slippa mäta blodsockret flera gånger om dagen.

 

Alla andra värden låg också bra. Jag hade ingen äggvita i urinen och blodtrycket låg på 118/76. Knodden hade också skött sig riktigt fint och hon växer som hon ska och följer sin egen kurva (som är lite över medel) och hjärtljuden låg på 136.

Jag blir aldrig trött på att höra det vackra ljudet av hjärtat som slår, tänk att om 9 veckor ses vi.

 

Igår träffade jag tre helt fantastiska tjejer från barnlängtan. Timmarna på fiket bara försvann och när vi splittrades kändes det som vi just kommit dit. Det är helt fantastiskt att man kan ha så mycket gemensamt med några man aldrig träffat innan, samt att det känns så naturligt att prata om annars så tunga saker.Jag hoppas att det kan bli fler träffar.
Imorgon ska jag till barnmorskan igen för att göra om glukosbelastningen, hoppas så på att jag hamnar under gränsen den här gången, för det känns inte så kul att byta till en annan mödravård så här långt in i graviditeten. Jag vill ju ha kvar vår BM. Ska ladda upp med att den här gången inte äta något sött ikväll och ha med extra mycket citron så att det blir lite godare. Med tanke på att mitt humör och mitt mående blev katastrof efter förra gången ska det bli ännu mer spännande den här gången då jag ska till jobbet direkt efter.
En uppdatering om hur det gick kommer imorgon.

Sitter här hemma i soffan och börjar bli lite smått nervös, varför då? 

Jo, för att imogron ska jag träffa ett gäng tjejer från föreningen barnlängtan som har IVF-bebisar. Om jag förstått det hela rätt så har de träffat varandra innan. Bara det gör mig ännu mer nervös, då är det ju bara jag som inte vet vem de andra är. Det känns ju som att jag ska på en blind-date, haha. Hur ska jag veta vem jag ska gå fram till?

 

14.30 är tiden satt imorgon. Ska bli spännande att se om vi har något gemensamt, för vad jag förstått av samordnaren av den här träffen så är det bara jag som inte än har någon bebis. Men jag vet ju att vi har vår resa till bebis gemensamt, då vi alla gått igenom den här längtan, samt haft turen att få lov att kliva av karusellen.

Idag har jag varit på första passet på vattengympan som jag anmält mig till. Det var helt fantastiskt! Nu är jag alldeles mör i hela kroppen och det var så skönt att känna sig så lätt som man gör i vattnet. Fogarna gjorde inte ett dugg ont och jag kunde träna igen.

 

15 gravida tjejer var vi som plaskade runt i en 32 gradig pool.Alla var jätte trevliga och jag tyckte det var ett mycket bra första pass. 7 gånger är det och jag är stensäker på att jag kommer att vara en av de som går hela kursen ut.

 

Avslappningen i slutet var så skön, att ligga och bara flyta på ryggen helt avslappnad, kan inte minnas sist jag gjorde det.

 

Däremot så kändes det som att jag gick upp alla mina kilo när jag gick ur poolen, benen ville inte riktigt bära upp all den extravikt som plötsligt lades på kroppen igen.

Är hemma igen efter två mycket givande shoppingdagar på Gekås. Hade den här gången gått all in och bokat en stuga på deras camping så att vi helt och hållet skulle kunna ta hänsyn till mitt mående och mina fogar utan att behöva känna oss stressade. Tre timmar inklusive lunch blev första passet, sen var det incheckning i stugan och jag kunde vila en timme innan vi gav oss in för att handla lite till innan stängning. Stugan var väldigt mysig och jag och mannen bara njöt att att vara med varandra. Jag kan tycka att något så enkelt kan vara så mysigt. Där fanns ju inget annat att göra än att umgås, fixa lite mat och bara vara med varandra.

 

Oturligt nog så blev jag magsjuk på kvällen och natten. Vet inte om det var något jag ätit eller bara efterdyningar av glukosbelstningen som har rört upp magen. 

 

Vår lilla underbara bebis gjorde inte upplevelsen av den arga magen mycket bättre då hon bestämde sig för att ha värsta gympapasset hela kvällen och delar av natten, och under dessa pass sparka massor på både upprörda tarmar och magsäck. 

Som tur var hade det värsta gått över i morse så att vi kunde ta en sista tur i varuhuset innan vi körde hem igen. Då blev det mer bebiskläder, spjälskydd, nötter, torkad frukt och lite annat innan vi kände oss helt nöjda.

 

Det blev så klart mest saker till lillan, men lite annat smått och gott slank också ner i vagnen. Mycket tröjor och kalsonger till mannen. Till mig blev det inte så mycket då deras utbud av mammakläder är väldigt litet, men jag hittade en jumpsuit som jag tänkte ha med sen på BB när det blev dags, jag tyckte mest att jag såg rolig ut i den men fy vad den var skön!

 

Det vi handlade till vårt lilla underverk