Mot ett liv - Strävan efter en liten

Pratade i telefon med mamma igår och hon undrade hur jag mådde. Jag sa ju som det var att jag tyckte det var fantastiskt skönt att inte må illa.

Man ska aldrig säga sådana saker, idag har jag mått så illa hela dagen, det ända som hjälpt lite är att äta, men det kan jag ju inte göra hela tiden. Speciellt inte när man sitter i viktigt möte i två timmar. Kan säga att det var minst sagt en pina, försökte hålla masken så gott jag kunde och trycka tillbaka illamåendet. Det blev ju inte bättre av att alla satt och drack kaffe. Som många andra gravida har jag fått ytterst svårt för kaffe, både smaken och doften. Jag som älskade det innan.

 

Nu Är påsken snart här, och detta innebär ju middagar med släkten. Det ska bli jättekul men till saken hör ju att jag börjat få mage. Jag har alltid haft en helt platt mage, så det är ju klart att det börjar synas tidigt. Men jag vill ju inte att andra ska se det eftersom att vi precis har gått in i vecka 7 och inte vet än om knodden har ett hjärta.

Så efter jobbet fick jag ut och handla en klänning där det inte syns någon mage alls. Jag hittade ju såklart en massa fina tunnikor och andra klänningar där magen syntes så fint. Men det får vänta ett litet tag till.

 

Det känns så sjukt konstigt att försöka dölja det man längtat så mycket efter och som just nu är något av det finaste vi har.