IVF-skola
Då har vi varit på vår IVF-utbildning, det var vi och två par till som var på informationen. Det var en väldigt gullig BMA som höll i själva informationen.
Hon gick igenom mer detaljerat hur behandlingen går till och vi fick se animerade filmer om alla stegen. från äggplock till befruktning och återinföring.
Fick också prova på att sticka, det kändes inget alls och var inte svårt. I och för sig kan jag sticka andra så det var ingen tröskel som jag behövde komma över.
Vi fick en hel mapp med papper. Information om de olika hormoner och läkemedel som vi ska använda, allmänn info, telefontider, behandlingsprotokoll och recept. Allt känns så rätt med att gå hos Cura, jag ångrar verkligen inte att det inte blev Danmark som det först var tänkt. Personalen är helt underbar. Hoppas verkligen att det fortsätter så, för nu ska de slås ihop med IVF-kliniken Öresund och flytta till deras lokaler.
Vi ska behandla enligt det korta protokollet. Så för oss blir det till att börja på mensdag två med Gondal F. På femte dagen skall denna kombineras med Orgalutran. För att sen göra VUL på dag 8.
Jag ska genast gå till apoteket imorgon och hämta ut alla mediciner, även om vi inte väntar mens förrän om ca två veckor så vill jag ha allt hemma. Det är ju garanterat beställningsvara på apoteket och jag vill verkligen inte stressa upp mig innan över att sakerna inte finns hemma. Vill ju inte riskera att behöva vänta en cykel till...
Det är en konstig känsla att för en gång skull längta till att mensen ska komma.
Master!
Idag höll jag mitt seminarium som är det sista i mitt mastersarbete. Det gick väldigt bra och jag kunde svara på de flesta frågorna som examinatorn ställde. Jag måste svarat något bra i alla fall då det resulterade i högsta betyg :)
Där var ganska mycket folk och lyssnade, bland andra maken, mamma och pappa. Var så glad över att de körde ner bara för att lyssna på detta. Fick fina blommor och presenter av dom efter.
Min scenskräck höll sig i chack och jag fick inga hjärnsläpp.
Efter två härliga timmar på gymmet efter jobbet, firar jag och maken med ett glas bubbel i soffan.
Imorgon är det dags för vårt andra besök och vår IVF-skola på Cura. Jag har bestämt mig för att hämta ut mina recept så fort som möjligt så att de bara ligger och väntar här hemma på start.
Fina Vänner
Jag har upptäckt hur fina vänner jag har sen vi påbörjade vår resa. Det sägs ju att det är först i de svåra situationerna som människor visar sitt riktiga jag. Alla mina vänner är stöttande och förstående (så gott det går) för vad vi går igenom.
Men det är speciellt två som sticker ut, dom är helt underbara och jag är så lycklig över att ha så fina vänner. M har varit med sen vi från första början startade verkstaden, hon har fungerat som bollplank när jag har blivit mer och mer frustrerad över att det inte tar sig. Hon har stöttat, lyssnat bjudit över på kaffe när man grävt ner sig som mest, för att få mig på andra tankar.
Nu när vi snart ska gå in i själva behandlingen har hon erbjudit sig att skjutsa och förlja med om maken får förhinder någon gång då hans jobb inte är lika lätt att lämna.
Den andra stjärnan är MB. Vi ska i början av februari träffas ett gäng tjejer från den gamla tiden, den tiden innan alla spreds vind för våg över landet. Jag har också hört av henne att en av de andra tjejerna precis har börjat bebisverkstad. MB förstod ifall jag inte skulle orka vara med då bebisprat kommer att bli näst intill oundvikligt. Klart att jag vill gå, men jag vet inte om jag orkar ifall det visar sig att hon har blivit gravid.
Jag berättade för MB att jag inte planerar att i första taget komma ut med vår situation till de andra tjejerna då vi inte träffas så ofta. Hon erbjöd sig då att ta på sig "skulden", dvs om bebisar skulle komma på tal ska hon gripa in och säga att hon tycker det är fruktansvärt jobbigt att prata om på grund av ditten och datten.
Det känns helt underbart! Då slipper jag ta den diskussionen plus de frågor som kommer att komma om varför jag inte vill prata om graviditet, förlossningar och bebisplaner.
Imorgon är det dags för min examination, är sjukt nervös, men samtidigt längtar jag, för när den är över betyder det att vi ska till Cura dagen efter (torsdag).
Ett underbart lugn
Sen vi var på Cura har ett underbart lugn kommit över mig. Jag blir inte längre lika upprörd när jag hör någon prata bebisar, och jag ignorerar enkelt frågorna om det inte är dags för oss snart. För jo, det är dags för oss snart. Äntligen har vi fått komma till någon som bryr sig och som tar tag i vårt fall.
Vi behöver inte längre ringa och jaga folk och provsvar hit och dit. Vi behöver inte driva vårt fall framåt medan hela landstinget arbetar mot oss. Nu väntar vi bara på min kropp, att den ska hamna rätt i cykeln, och det är inget som man kan skynda på och inget man behöver jaga fram.
Jag vet att den kommer att sköta sig, ge mig mens (och om inte en bebis) så att vi kan börja spruta. I denna väntan finner jag mitt lugn.
Vad synen kan ändras fort
Kom igår att tänka på hur fort synen på vad som är viktigt i livet kan ändras. För mig har det alltid varit viktigast att skaffa mig en bra utbildning så att man sen ska kunna få ett jobb. Efter att man är klar med det kan man börja fundera på annat.
Jag träffade min man under utbildningen, han var det första som jag kom att älskar och vi pratade tidigt om att vi ville skaffa barn, men detta skulle så klart väntar tills vi var klara med skolan. För hur många gånger har man inte hört att utan utbildning får man inget jobb, och utan jobb kan man inte försörja en familj.
Vi är fortfarande inte helt klara med utbildningarna, men det är på något sätt inte lika viktigt längre. Jag har min mastersexaminering på onsdag, men allt jag kan tänka på är att vi ska till Cura igen på torsdag.
Nu är vår längtan och strävan mot denna bebis det ända som är viktigt i våra liv. Vad gör en titel om man inte kan få det man så högt önskar?
Snart påbörjar vi det som vi hoppas ska bli slutet på vår snåriga väg.
Jag träffade min man under utbildningen, han var det första som jag kom att älskar och vi pratade tidigt om att vi ville skaffa barn, men detta skulle så klart väntar tills vi var klara med skolan. För hur många gånger har man inte hört att utan utbildning får man inget jobb, och utan jobb kan man inte försörja en familj.
Vi är fortfarande inte helt klara med utbildningarna, men det är på något sätt inte lika viktigt längre. Jag har min mastersexaminering på onsdag, men allt jag kan tänka på är att vi ska till Cura igen på torsdag.
Nu är vår längtan och strävan mot denna bebis det ända som är viktigt i våra liv. Vad gör en titel om man inte kan få det man så högt önskar?
Snart påbörjar vi det som vi hoppas ska bli slutet på vår snåriga väg.
Samtal
Hade som sagt medarbetarsamtal med min chef igår. Det gick bra och jag kände ingen press alls eftersom att jag passat på att ta IVF-samtalet med henne tidigare. Jag hade bestämt att jag inte skulle ta upp det mer utan om hon ville veta så fick hon fråga.
Hon tog upp det genom att säga att hon ville att jag skulle vara rädd om mig och ta det försiktigt, vad nu det ska menas, hon är kanske rädd att jag helt ska krackelera på jobb och bara bryta ihop. Inte för att jag tror att det kommer att hända, jag tycker det är skönare att vara på jobbet och jobba för då har man tankarna på annat. Sa också till henne att jag inte ville arbeta med vissa prover nu och under behandlingen för att inte riskera att vi inte kan gå vidare eller att ägg mm ska skadas.
Nu när vi ska på vårt andra möte så ska jag fråga hur det ligger till med vissa kemikaler och äggkvalité. Jag vet att jag inte tänker jobba med dom när jag ruvar då vissa är fosterskadliga, men tänkte om det kan vara så att de kan påverka äggen med?
Vi vill ju ha ut så många bra ägg som det bara är möjligt.
Hela helgen nu ska jag ägna mig åt att göra klart min presentation till examineringen. Den ska vara på onsdag och jag är redan nervös, många på jobb vill ju komma och lyssna och till saken hör att jag har EXTREM! scenskräck. Jag undrar lite hur jag ska ta mig igenom detta, kunna svara på alla frågor och dessutom på engelska.
Mysigt
I kväll blir det mys med min man. God mat, vin och tv. Skönt att ta hand om varandra.
Snart ska vi börja jakten på ägglossningen, hoppas på att vi ska få ställa in vår planerade ivf för en spontan graviditet. Jag skriver att jag hoppas, och det gör jag verkligen, men jag kan ärligt säga att innerst inne tror jag inte att det kommer att hända..
Jobbig morgon
I natt har jag sovit oroligt, hade en hemsk dröm om att jag fått en sjukdom som innebar att jag var tvungen att operera bort livmodern, lite traumatiserade när man vaknar med ett ryck och måste känna på magen. Det är - 12 grader ute och det var precis att jag missade bussen, så jag fick bara stå fint kvar i kylan och väntar på nästa. Nu kommer jag att bli sen till jobbet och behöva jobba över.
Sen ska jag dessutom ha mitt årliga samtal med chefen idag. Hoppas att kvällen bjuder på lite roligare aktiviteter.
Sen ska jag dessutom ha mitt årliga samtal med chefen idag. Hoppas att kvällen bjuder på lite roligare aktiviteter.
Baby boom
Jag håller nog på att bli knäpp! Var jag än tittar ser jag gravida, det verkar som om verkligen ALLA på jobbet är gravida och går med magarna i vädret. Är det inte det så ser man på whiteboard tavlorna en massa grattis och vad bebisarna heter.
När jag känner att de mörka känslorna komma över mig tänker jag bara på att vi snart ska få börja vår väg mot ett liv. Nu går både jag och maken runt och bara väntar på mensen. Det är konstigt att man helt plötsligt kan längta efter det man avskytt. Jag har slutat dricka kaffe och tänker ge mig själv alkoholförbud när behandlingen påbörjas, vill ju ruva fram så bra ägg som möjligt.
Mycket
Det är mycket som händer just nu. Det är IVF-skola, jag ska examineras och vi ska skaffa en katt till.
Det datum som min examinator, opponent och handledare kunde är dagen innan vår IVF-skola, så det blir en hel del som jag kommer att vara borta från jobbet. Som tur är har jag helt underbara kollegor som täcker upp för mig. När vi påbörjat behandlingen funderar jag på att berätta för dom med ifall jag skulle förvandlas till något hormonfyllt monster.
Vi har nu bestämt oss för att skaffa en kompis till vår lilla katt, dels för att han behöver en kompis att leka med och som fostrar honom. Sen tänker vi att om vi blir gravida och det kommer en bebis så kommer vi att ha mindre tid för honom, och vi vill ju inte att han ska bli en olycklig katt.
Jag räknade idag när vi kommer att komma igång med behandlingen. Om mensen är som den ska och kroppen inte väljer att jävlas med mig så kommer vi att köra igång med själva behandlingen på alla hjärtans dag. Det ger mig mycket positiva vibbar, man vill ju inte tro något annat.
Smått och gott
Här kommer lite fler siffror som vi fick veta på vårt möte, tycker att det är lite intressant. Vi är ju 26 och 25 år gamla och friska i övrigt. Om man ha det i åtagande så såg oddsen ut som följer.
75 % blir gravida inom 6 månader (naturligt)
95% blir gravida inom 1 år.
Av de som återstår är det 4% som någon gång under sin livstid kommer att kunna bli gravida på naturlig väg. Så vår läkare tyckte att det var lite hårt av RMC att tvinga oss vänta exakt 2 år innan vi kan bli remitterade.
Med IVF har vi 40% chans att lyckas vilket är det mesta man kan åstadkomma.
Fram till 35 är chansen med IVF 40% om man använder egna ägg, efter 35 minskar chanserna svagt.
Om man använder donerade ägg är chanserna alltid 40% oavsett åldern på kvinnan eftersom att donatorerna är unga.
Berättade för chefen om vår situation idag då jag har upptäckt att jag kommer att behöva ta ledigt ganska mycket. Var JÄTTEnervös innan för vad hon skulle säga, men det var absolut inga problem, bara jag sa till innan eller skrev upp i schemat om jag behövde vara ledig halva dagar så skulle hon fixa någon som täcker för mig om det skulle behövas.
Det känns väldigt bra så då kommer ju inte det att bli något problem i alla fall, förutom att jag kommer att å en massa minus på min flex.
Cura
Då är konsultstionsmötet på Cura avklarat.
Väldigt gullig personal och proffsigt bemötande.
Första frågan vi fick var såklart varför vi inte sökte oss till RMC då vi uppfyllde alla deras krav, svaret är enkelt, för att vi orkar inte vänta ca 7 månader till på att få komma igång.
Då vi är oförklarligt barnlösa kunde insemination vara ett alternativ, men oddsen är bara 15% per försök, visst det är billigare men med en odds på 40% på ett IVF föll valet direkt på det.
Så nu har vi en IVF-utbildning inbokad den 31a januari och sen körde vi igång vid nästa mens. Det känns fantastiskt bra.
Det som däremot emot var mindre kul att höra var att jag eventuellt har endometrios vilket kan förklara vår barnlöshet. Samt att eftersom jag är väldigt smal är jag i riskzonen för överstimulering. Det som var skönt att höra var ju att de plockar alla ägg i alla fall och fryser ner allt.
Så nu har vi tagit smittprover och AMH på mig.
Har bestämt mig för att berätta för chefen imorgon då jag tydligen måste vara borta mycket, maken lägger sitt schema själv så han har det lättare.
Kommer mer info om besöket sen, nu ska jag på min kära systers invigningen <3
Väldigt gullig personal och proffsigt bemötande.
Första frågan vi fick var såklart varför vi inte sökte oss till RMC då vi uppfyllde alla deras krav, svaret är enkelt, för att vi orkar inte vänta ca 7 månader till på att få komma igång.
Då vi är oförklarligt barnlösa kunde insemination vara ett alternativ, men oddsen är bara 15% per försök, visst det är billigare men med en odds på 40% på ett IVF föll valet direkt på det.
Så nu har vi en IVF-utbildning inbokad den 31a januari och sen körde vi igång vid nästa mens. Det känns fantastiskt bra.
Det som däremot emot var mindre kul att höra var att jag eventuellt har endometrios vilket kan förklara vår barnlöshet. Samt att eftersom jag är väldigt smal är jag i riskzonen för överstimulering. Det som var skönt att höra var ju att de plockar alla ägg i alla fall och fryser ner allt.
Så nu har vi tagit smittprover och AMH på mig.
Har bestämt mig för att berätta för chefen imorgon då jag tydligen måste vara borta mycket, maken lägger sitt schema själv så han har det lättare.
Kommer mer info om besöket sen, nu ska jag på min kära systers invigningen <3
I morgon gäller det
I morgon är det dags för vårt konsultationsmöte på Cura, vi är väldigt pirriga nu. Hoppas verkligen att vi får ut något bra av mötet så att vi kan komma igång. Har skrivit ner en massa frågor.
Hoppas verkligen att dom kan få ut något från våra journaler, kikade så klart igenom alla mina provsvar innan vi skickade iväg dom. Alla mina värden var inom referensramarna, inte ens på gränsen. Jaja, vi får väl mer information imorgon.
Längtan
Har ni funderat på hur mycket som rymms i detta korta ord, Längtan.
Detta ordet får en massa människor att göra vad som helst, allt som står i deras makt för att uppnå det som väcker den här känslan.
Att längta efter något har under min uppväxt alltid varit förknippat med något väldigt positivt, väntan på något spännande eller gott som kom att komma inom en inte allt för avlägsen framtid. Den typ av längtan var härlig, att få längta var något speciellt, man blev lite pirrig inombords och skrattande bemötte kommentaren;
Den som väntar på något gott...
Med; Väntar Alltid för länge.
Då fanns inte tanken på den resa där vi befinner oss idag, för det man längtade efter blev ju näst intill alltid uppfyllt, så som att få börja rida, åka skidor, eller få ett husdjur.
Längtan som vi har nu är av helt andra dimensioner. Men saken är ju den att det vi så starkt längtar efter är inte heller något som borde vara omöjligt. Det är en fullständigt rimlig längtan, för vad ska vara mer naturligt än att vilja få barn?
Den här Längtan är inte den pirriga, mysiga som jag brukade känna som liten. Den här längtan börjar kännas lite ond. Den tär på oss, gnager hela tiden i våra inre. Får oss att ljuga för människor i vår omgivning för att vi inte vill blotta de hjärtan som blöder av längtan efter något som för de allra flesta kommer utan några som helst problem.
Längtan får oss att göra vad som helst för att kunna komma lite närmare. Jag stretar utan några som helst problem för olika gynekologer och låter dom utan protester spola, trycka, klämma, göra VUL. Maken åker iväg för att lämna sperma i en burk som någon för oss okänd människa ska studera i detalj. Vi lämnar blodprover, slutar dricka kaffe, drar ner på vin och lägger om kosten. I hopp om att det ska hjälpa, att vi snart inte ska behöva längta mer.
Men den finns där, varje dag gör den sig påmind, och inte blir den svagare utan växer sig bara starkare och starkare.
Men längtan är också vår vän, den som gör att vi orkar kämpa vidare. Det som gör att vi reser oss upp efter varje mens och försöker igen. Längtan driver oss till att söka vidare, inte nöja oss med att bli placerad i någon lång kö. Den får oss att leta information läsa statistik och lägga upp en plan.
Tack vare längtan orkar vi fortsätta, fortsätta sträva framåt på dessa krokiga vägar. Organisera, orka sitta i telefonköer och om det skulle behövas betala för vår vård.
Många säger att hoppet är det sista som överger en människa, i vårt fall skulle jag nog hellre säga att Längtan är det sista som överger oss, för utan längtan finns inget hopp, om vi inte längtar kan vi heller inte hoppas.
Det är faktiskt precis som man sa när man var liten
Den som väntar på något gott, väntar ALLTID för länge..
Var är motivationen?
Hur kan det vara så svårt att fokusera. Har ju som jag skrivit i tidigare inlägg precis avslutat mitt mastersarbete, det lilla som kvarstår för att jag ska kunna få ut min examen är att jag ska hålla ett seminarium där jag presenterar och försvarar mitt arbete.
Då jag har svårt att få tag på min opponent och min examinator för att kunna bestämma ett datum hade jag tänkt göra klart presentationen redan nu så att jag ska slippa stressa senare. För det finns inte mycket annan tid än helgerna till att göra det då jag jobbar på dagarna.
Men fy vad motivationen lyser med sin frånvaro och allt annat på nätet lockar så mycket mer, det är mycket roligare att sitta och läsa alla bloggar och fundera på om jag kanske ska ta maken med på bio ikväll. Har lyckats göra två slides och igår hade jag bestämt att jag skulle vara klar när mannen kommer hem från jobbet så att vi kan åka till IKEA och sen köpa lite saker till lilla katten.
Har ni, mina kloka läsare något tips på hur jag får tillbaka mitt fokus?
Ta hand om varandra
Efter att jag och min man hamnat på denna barnlöshets karusell, har vår kärlek för varandra bara blivit starkare.
Vi delar samma önskan, längtan, sorg och vi strävar tillsammans mot ett gemensamt mål.
Jag har hört om par där äktenskap och förhållande har brustit på grund av barnlöshet. Detta kommer inte att hända oss, våra band blir bara starkare. Vi gör tillsammans det yttersta för att få det barn som ska komma till av vår kärlek.
Vi har lovat att älska varandra i lust och nöd, och det löftet kommer inte att bli svårt att hålla.
Det är precis som dikten pappa läste för oss på vårt bröllop:
Men dig vill jag följa i vinter och vår
och alla mina levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
Ditt hjärta är mitt,
Och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
Din lycka är min,
Och gråten är min när du gråter.
(Nils Ferlin)
Så ta nu ordentligt hand om varandra i helgen och visa extra kärlek, för på ett eller annat sätt ska vi få våra önskdbarn.
Ont..
Fick höra igår på jobbet att ännu en fått barn. Även om man inte får så känner jag en fruktansvärd avundsjuka och sorg. Känslan som att någon står bakom kör en kniv genom ryggen i mitt hjärta och viskar; glöm inte att dom blev gravida direkt..
Blir dessutom skräckslagen varje gång bebisar kommer på tal, för med detta ämnet kommer frågorna, och jag vill inte komma ut med detta på jobb, inte än. Så jag ljuger, vilket känns ännu värre. Säga att man inte vet när eller det får komma senare är svårt, speciellt eftersom att vi skulle ge vad som helst.
3 dagar kvar :-)
Blir dessutom skräckslagen varje gång bebisar kommer på tal, för med detta ämnet kommer frågorna, och jag vill inte komma ut med detta på jobb, inte än. Så jag ljuger, vilket känns ännu värre. Säga att man inte vet när eller det får komma senare är svårt, speciellt eftersom att vi skulle ge vad som helst.
3 dagar kvar :-)
Forskning
Jag har precis som många andra här i IVF världen uppmärksammat att det nu verkar vara ett ganska så hett ämne. Då jag hörde om denna studie som jämförde risken för propp i lungan under graviditet hos personer som genomgått IVF, i förhållande till de som blivit gravida på naturlig väg var jag ju tvungan att dyka djupare i detta.
Vetenskapsfreak som jag är letade jag såklat upp artikeln som de svenska forskarna publicerat i British medicine journal för att se vad detta handlade om. Visst visade det sig att risken var förhöjd för IVFare även äm dessa siffror fortfarande inte är så höga.
Vad jag förstod det som kunde det vara pga den kraftiga östrogenökningen som kroppen utsätts för vid en IVF.
Om någon annan också vill gräva ner sig lite djupare så kan ni läsa artikeln här:
Idag har vi postat hälsodeklarationer och journalerna till Cura och nu är det inte så långt kvar till vår tid, ska ta upp detta med blodpropp med läkaren och höra vad hon/han säger.
Good to go
Idag är jag mycket bättre, har klarat mig utan smärtstillande hela dagen så imorgon ska jag tillbaka till jobb.
Vi fick äntligen tag på RMC idag så nu vet vi vad som gäller där. Om man gjorde IVF privat och betalade för det så hade man kvar sina försök hos dom, om de tidigare försöken inte resulterat i barn.
Men om man gjort försök i annat landsting hade man förbrukat sina gratisförsök. Så för vår del är det ju bara till att köra.
Längtar verkligen till måndag!
Ägglossningstankar
Har funderat rätt mycket på det som hände mig idag när jag bara har legat på soffan.
Då min cysta hade bildats av en eller två äggblåsor som troligtvis inte släppt ägg så är det ju inte så konstigt att vi inte blir gravida, och Heller inte att alla prover såg bra ut. Är väl inget prov som kn se ifall man faktiskt släpper ett ägg, eller?
Snopen blev jag
Efter hemkomsten igår kändes allt väldigt bra, bara en liten molande värk. Mamma och sen pappa kom ner på kaffe och vi hade trevligt.
Sen när aktiviteten hade lugnat ner sig kom smärtan och slog mig i ansiktet, då hade väl allt smärtstillande gått ur kroppen. Just av den anledningen gillar inte jag för mycket tabletter då man bedövar kroppen och gör kanske lite mer än vad man bör.
Fick ta en hästpilla innan natten för att kunna ligga ner och sova. Så gå till jobb idag var inte aktuellt då smärtan fortfarande behöver lindras med mina hästpiller. Naiva jag hade ju trott att det skulle räcka med Alvedon då jag är van vid ganska kraftig mensvärk, så idag blir det att vila, gå runt här hemma lite försiktigt och hoppas på att det är bättre imorgon så att jag kan jobba. Blir väldigt rastlös av att vara hemma.
Hemma igen
Fick komma hem vid lunch idag vilket var väldigt skönt. Det bar av direkt till att köpa mat efter att maken hämtat mig. Man glömmer nästan hur gott det kan vara att äta, men om ni provar att leva på dropp i två dagar utan att få varken äta eller dricka är nästan vad som helst gott.
Jag är så glad att jag slapp operation, kroppen fixade det av sig själv och en massa smärtlindring gjorde det lite mindre obehagligt.
Vi behöver ju i alla fall inte bli besvikna denna månaden när mensen kommer eftersom att de först tog ett gravtest för att utesluta utomkvedshavandeskap. Blev väldigt lättade när vi fick reda på att det inte var det då det har ju en tendens till att förstöra rätt så mycket.
En positiv sak är ju att detta inte påverkar våra chanser eller gör att vi måste skjuta upp vår planerade ivf, så det är bara till att köra på som planerat.
Så man kan säga att jag har en väldigt taskig äggstock, den släpper inget ägg som den sen gör en cysta av. För att sen gå sönder och ge en smärta som innebär ambulansfärd, inläggning på sjukhus, för att sen bli utskriven lagom till att kunna gå till jobbet imorgon bara jag tar några panodil mot den lite arga mensvärksmärtan som kommer att hålla i sig några dagar.
Hoppas att ni har haft en bättre helg :-)
KK
Fick åka ambulans till akuten med fruktansvärda smärtor i livmodern, jag fasade för att det skulle vara utomkvedshavandeskap.
Tydligen hade jag fått en brusten cysta på ena äggsotocken, har aldrig haft så ont i hela mitt liv!
Är inlagd nu för observation, hoppas verkligen att jag slipper operation.
Omöjliga RMC
Idag blir det mys här hemma, det är bara vi två och katten så det ska bli mysigt. Gjorde en egen variant på tacos till middag som faktiskt blev väldigt lyckad.
Gjorde en bönröra med tomater, jalapenos och vitlök samt en avocadosalsa. Var en väldigt god kombination.
Längtar som bara den till den 21a då vi har vårt möte, jag måste bara lyckas ta ledigt från jobbet halva dagen. Då vi måste åka till Malmö och mötet tar en timme behöver jag vara ledig efter lunch. Jag vet inte vad jag ska göra om chefen säger nej...
Vill ju helst inte berätta men om det ställs på sin spets så måste jag nog. Det är ju verkligen inget vi skäms över, men vill inte att alla på jobb ska få veta då jag tycker att detta är det mest personliga vi har.
Vi försökte ringa till RMC igår för att höra om deras regler, jag har nämligen läst bland annat på familjeliv att vissa landsting har som regel att om du söker privat hjälp så har du förbrukat dina chanser att få gratisförsöken som de erbjuder. Vi vill ju verkligen inte att det ska hända, för vad gör vi om det inte går? Vi är ju inte gjorda av pengar, och privat IVF är verkligen inte gratis.
Men att få tag på dom var lättare sagt än gjort, telefontiden är 4 timmar en dag i veckan. Trodde nästan att det var ett skämt, men nejdå. Vu får snällt vänta till tisdag och ringa då. Hoppas verkligen att de inte har så dumma regler, för det hade ju känts så skönt att kunna ha gratisförsöken som back up.
Konstig dröm
Hade en väldigt konstig dröm i natt. Drömde att vi var på vårt första besök på IVF-kliniken, och för att man skulle få hjälp via dom så fick man inte ha några defekter. Därför skulle alla par göra synundersökning, för det gick ju inte för sig att barn som kom till på den kliniken skulle ha glasögon.
Jag är väldigt närsynt så självklart blev jag inte godkänd och vi blev utslängda och utan barn.
Usch vad drömmar kan vara konstiga, vad tror ni att det betyder?
Har haft en jobbig dag på jobbet idag, så mycket att göra så att jag inte har hunnit tänka på något annat vilket i och för sig kan vara skönt när man nu lever med barnlösa tankar dygnet runt.
Fler och fler börjar bli gravida på jobbet, det är jobbigt för att mina kollegor börjar intressera sig för om inte vi ska skaffa eller planerar barn. Vi känner oss inte så bekväma med att berätta för någon på jobb, då vi jobbar på lite av en djungeltelegraf. Så berättar man för en vet hela stället det innan dagen är slut.
Min chef visste till exemple när jag skulle gifta mig innan jag sagt det till någon där, så ja tänk själva.
Nu ska jag krypa upp i soffan med katten och en kopp te.
Äntligen på väg
Nu har vi lämnat det träsk som vi suttit fast i ett tag nu efter utredningen.
Bokade tid på Cura igår och idag låg hälsodeklarationen i brevlådan, jag kan ju inte låta bli att säga det, men om man själv betalar är dom snabba.
Just efter alla våra motgångar så känns det bra att det faktiskt verkar som det börjat flyta på.
Nu behöver vi bara vänta på att få ut våra journalkopior och sen är det bara till att skicka in allt.
Sen hoppas vi för klart för start.
Det är en del frågor man ska svara på.
Skönt att bli sedd
Var och skulle ta cellprov hos barnmorka på min vårdcentral då jag är noga med att göra det regelbundet. Hon var den trevligaste och gulligaste jag någonsin träffat.
Det var inte som jag varit med om innan, typ hej och välkommen, klä av dig.
Hon började med att fråga hur det hade gått, till en början fattade jag inte vad hon menade men förstod snart att det var utredningen hon syftade på. Hon verkligen brydde sig, frågade hur det gått med proverna och framförallt lyssnade hon. Tog sig tid att lyssna och stötta när hon verkligen inte behövde det. Jag var ju där för att ta cellprov, utredningen är ju avslutad.
Hon gav mig tipset att boka tid 1 månad innan vi försökt i två år så att vi slipper utterligare väntan på att remissen ska skickas.
Det var så skönt att bli sedd som personen bakom alla provsvar och VUL, hon brydde sig mer om hur vi faktiskt mådde och tog omgivningens frågor mm.
Bestämde direkt att om vi blir gravida ska jag gå till henne!
Nu har vi helt lagt om vår strategi. Vi lyckades inte hitta någon läkare som ville skriva om de danska recepten vilket gör att det kommer att kosta oss multum med extra pengar att göra det i Danmark.
Så vi har nu bokat en tid på Cura kliniken i Malmö och ska dit det 21/1 för konsultationsmöte.
Nya strategin är att göra något försök på Cura, om inte det skulle lyckas tar vi gratisförsöken via landtinget. Och om det skulle behövas (vilket vi håller tummar och tår för att det inte ska) söka oss till Danmark efter det för några sista försök.
Jag kanske är lite pessimistisk, men jag vågar inte hoppas på att det räcker med ett försök, och då känns det dumt att lägga nästan alla sina pengar direkt.
Inget samtal idag heller
Det blev inget samtal till kliniken idag då vi upptäckte att de precis hade stängt.
Blir mer och mer tveksam till om det blir Danmark då det verkar bli problem med recepten. Danska recept går tydligen inte på högkostnadsskyddet och då kan bara läkemedel springa iväg på summor upp emot 30 000 kr.
det känns lite tröstlöst då vi har varit helt inställda på att göra det i Danmark. Usch vet inte vad vi ska göra...
Har i alla fall ring och begärt ut mina journalantekningar så vi får se vad som händer nu.
Hemma igen
Är nu hemma efter en helt fantastisk och välbehövd liten semester. Vi har bara varit ute, tagit det lungt, njutit och tagit hand om varandra.
Temperaturen låg på härligt kalla -15 till -25 grader på dagarna och på natten i hotellet var det varma -5 grader.
Vi har varit på älgsafari till häst i de norrländska skogarna och kört skoter både i skogen och på älven. Naturen är helt fantastisk och det känns som att kliva rakt ut i en saga.
Det var så skönt att komma bort från vardagen och bara få vara, utan måsten och en massa frågor från olika håll.
har bestämt oss för att ringa till kliniken imorgon så nu ska jag skriva ner en massa frågor som vi vill ha svar på. Har fortafarande in hittat någon som kan skriva om recepten och hoppas att det ska dyka upp imorgon, men tänker ringa kliniken i alla fall, för nu vill vi komma igång.
Några av er som är inne i svängen som har tips på frågor som kan vara bra att ha koll på?
En liten bild från vår semester, inte vårt rum dock, men vi sov också kallt :)
Minisemester
Imorgon åker jag och mannen på en väldigt försenad bröllopsweekend, vi gifte oss för 16 månader sedan.
Det ska bli så skönt att komma iväg och bara ta hand om varandra och lyxa till det. Hoppas bara på att vi inte fryser ihjäl.
Vi har bestämt att inte tänka på bebis under resan, så gott det går i alla fall. För att sedan ringa kliniken på måndag så att vi med lite tur kan komma igång efter denna mensen. Såklart hoppas vi ju hela tiden på att den HÄR gången så går det. Vi kan nog vänta med att ringa till efter denna mensen. Hoppet är något som jävlas så mycket med mig.
Jag vill fortfarande förneka ibland, för de hittade ju inget fel så det måste ju gå.
Men nu har jag satt en tid. Det kommer att bli mannen som får ringa då jag har någon extrem telefonskräck, jag vet det är löjligt men jag avskyr verkligen att ringa till folk jag inte känner. Det konstigaste är att på jobbet har jag ingen problem med det.
Hoppas att vi får komma igång så fort som möjligt så att vi kan bli gravida någon gång. För denna längtan är outhärdlig.
Nytt år, nya tag
Nu har vi lämnat 2012 bakom oss och hoppas att detta året ska bringa bebislycka.
Nyårsafton hade vi hemma hos oss med goda vänner och en massa god mat. Lyxade till det ordentligt med fin dukning och olika viner till varje rätt. Var skönt att vara i nuet och för en kväll släppa tankarna och inte vara det barnlösa par som det är synd om.
Vid tolvslaget tittade vi på fyrverkerier och skålade i champagne. Skålade för att nästa år ska vi bli lyckligare genom att bli tre.
Detta nya år ska vi börja med att skämma bort oss med en liten semester för att när vi kommer tillbaka förhoppningsvis köra igång ordentligt. Målet och drömmen vi strävar mot är att ha en liten i magen eller i vagn till nästa jul.
