Gott nytt år
Gott nytt år!
Hoppas och önskar så att 2013 kommer med barnlycka och inte ytterligare barnlöshet.
Många tycker 13 är ett oturstal, men för oss och er hoppas jag att det blir det lyckotal som gör att vi vinner högsta vinsten.
2013 ska bli vårt år, alla som kämpar.
Gårdagens middag.
Som jag sagt innan hade vi bjudit över ett par vänner igår som vi vet är ganska långt gångna i sin graviditet.
Det gick faktiskt över förväntan, men vi visste ju innan att de var gravida, så vi blev inte tagna på sängkanten. Visst det blev mycket gravidsymptom som avhandlades.
Eftersom att andra personer i hennes omgivning har haft det svårt så tar dom inte sin graviditet för givet, och de säger liksom inte att det bara är att skaffa barn.
Gick i och för sig bara och väntade på att frågan om när vi ska skaffa skulle dyka upp. Måste säga att den frågan, när den kom, lyftes fram väldigt fint. Den ställdes som om vi planerade att skaffa inom snar framtid.
Vi hade ju redan i förväg bestämt att säga som det är om frågan lyftes, och när den nu gjorde det så var det bara att lägga korten på bordet. För frågar man, ska man vara beredd på att höra svaret även om det kanske inte är positivt.
Jo, om våra planer hade gått som vi velat hade vi snart haft en 1åring. Lite jobbigt blev det och rösten bar inte riktigt, för när man säger det så blir man lite mer medveten om det själv. Försvarsmekanismerna lossnar lite då, och det blir på något sätt mer verklighet.
Det som var så skönt var att dom inte blev obekväma utan frågade om vi skulle söka hjälp eller vad som kom att hända nu, så då berättade vi allt och det verkade faktiskt som att dom förstod. Vi fick inga kommentarer som; tänk inte på det så går det, eller det kommer, ni har ju gott om tid på er.
Det är fantastiskt skönt att ha så fina vänner som finns där och stöttar. Som förstår att längtan är så jobbig så att man inte vet var man ska ta vägen.
Jag gör vad som helst
För ett tag sedan bestämde vi oss för att berätta för mina systrar om vår barnlöshet.
Någon dag senare frågade min ena syster mig hur vi skulle gå vidare och vad man gör i vår situation.
Jag berättade då för henne att vi skulle söka oss privat för att få hjälp då våra psyken och längtan inte klara av att vänta ytterligare 6 månader för att sedan stå i landstingskö.
Hon undrade om den inte var dyrt att söka privat, och undrade även om det var värt så mycket pengar.
Ja, det är värt så mycket pengar. Jag skulle ge allt jag har för att få ett barn. Pengar har ingen betydelse i denna situationen. Ja, vi behöver hjälp, och ja, vi kommer att behöva "köpa" oss ett barn.
Vi kommer att betala för att någon ska göra oss gravida. Bara det låter lite märkligt.
Men jag gör vad som helst! På något sätt ska vi få barn, jag måste tänka så för att inte helt gå sönder. Det är den mening som gör att jag kan fungera och ta mig igenom de svåra stunderna.
Vi får ett barn! Så är det bara, det måste gå.
Tillbaka
Idag var första dagen på jobb igen efter tjänstledigheten. Det tog bara några timmar sen kändes det som om jag aldrig varit borta. Då jag varit borta för att göra klart mina studier har ju inte inkomsten varit något att hurra över.
Det är skönt att nu kunna lägga undan lite mer pengar till vår stundande ivf, så att vi om det skulle behövas har råd med flera försök.
Hur kan man längtar så mycket att man nästan går sönder? Jag lever barnlöshet, funderar hela tiden på hur man kan förbättra chanserna, kanske sluta dricka kaffe, eller strunta i att ta ett glas vin till helgen. Är väl lite knäpp, för sannolikheten att det skulle göra att vi själva blir gravida är ju minimal.
Jag har nästan helt slutat att unna mig saker då jag vill spara så mycket som möjligt till ivf. Fast nu efter nyår ska vi åka på en lite försenad bröllopsresa och bara njuta tillsammans innan allt förhoppningsvis drar igång.
Hur har ni det så här innan nyår?
Lämna gärna ett litet avtryck.
Slut på ledigheten
Imorgon ska jag tillbaka till jobbet etter att ha varit tjäntledig en termin, det ska bli kul att träffa alla kollegor igen.
Längtar så till efter nyår då vi ska ta tag i IVFen, längtar tills vi får komma igång.
Har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra på jobb, berätta för chefen eller inte. Kan ju tänka mig att vi kommer att behöva ta enstaka semesterdagar med väldigt kort varsel.
Juldagen
Julafton var bra, trevligt sällskap, god mat, fina klappar och inget bebisprat.
Hoppas så på att detta är vår sista jul som barnlösa, har förhoppningsvis en fin mage till nästa jul.
Idag spenderar jag all min tid i soffan då mannen jobbar. Är väldigt skönt att bara vara, och en liten katt i knäet gör det mysigare.
Jag har idag bokat en middag med några av våra vänner som vi inte träffat sen dom blev gravida. Jag vet inte riktigt vad jag gör mot mig själv och oss. Varför utsätter jag oss för detta?
Funderar allvarligt på att avboka, men på samma gång vill jag inte låta detta med vår barnlöshet förstöra för oss mer än vad det redan har.
Känner att vi måste leva, även utanför denna sorg och saknad som finns med vaje dag hela tiden. Tänkte att om det blir för mycket bebisprat så har vi bestämt oss för att berätta, kanske kommer att förstöra stämningen ett tag, men jag orkar inte sitta och bara ljuga om varför vi inte har/vill ha barn.
Nu blir det greys anatomy och em mugg med lakritste.
Och där kom den.
Denna fjärde advent och lillejulafton kom tanten och hälsade på. Hon hade nästan lutar mig då jag har haft en ganska så lång cykel denna gången. Mensen dyker alltid upp på morgonen, och i morse fanns det inte ett spår, började nästa hoppas lite och bestämde mig för att om den inte dykt upp imorgon skulle jag testa. Kanske vi kunde få en helt underbar jul i alla fall.
Men tji fick vi. Några timmar senare kom tanten, som för att säga haha, där gick dumma du och hoppades, trodde du verkligen att jag tänkte hålla mig borta.
Deta blir den andra julen vi längtar och inte får den julklapp vi så desperat önskar.
Jag bästämde mig för att inte bli helt förstörd, visst ledsen blir jag ju varje gång. Men detta ska inte få förstöra min jul, ser fram emot julafton och längtar till nästa år då vi har bestämt oss för att söka hjälp på egen hand, och om allt då går som planerat så blir det i Danmark.
Lever helt på att 2013 kommer att bli vårt år, då kommer vi att få vår efterlängtade bebis i magen, vi hoppas på att 13 är vårt lyckotal.
Nu ska det panikfixas det sista inför julafton, allt ska packas ner och förberedas eftersom att vi måste åka hemifrån 06.20 imorgon bitti. Så då känns det rätt så skönt om allt kunde vara klart tills dess.
God Jul på er alla!
Hoppas att julafton blir fantastisk på andra sätt!
Denna väntan
Här går jag som äggsjuk höna och väntar, väntar på att mensen ska komma. För jag vet ju att den kommer att göra det, frågan är bara varför kroppen straffar mig genom att skjuta på den. Känner smygande mensvärk och springer på toaletten stup i kvarten, men inget, inte ens lite mörkare flytningar.
Känner mig nästan lite störd när jag sitter där och analyserar. Samtidigt som jag gör allt vad jag kan för att trycka ner det lilla hopp som börjar spira, allt för att inte falla sönder helt när den nu behagar att dyka upp.
Ska nu leda bort tankarna på detta genom att göra den sista julshoppingen för att sedan julmysa med mannen och packa in alla paket som kommer att se så fina ut under granen.
Julen är nog en av mina favorithögtider. Tycker det är så mycsigt med alla ljus, granen och all gemenskap med familjen och fina vänner.
Hur har ni det i julstressen?
Den onda tanten
Nu väntar jag på att mensen ska komma, att en liten bit av mig ska försvinna igen. För så känns det verkligen varje gång, en liten bit av hoppet och en själv rinner ut och försvinner tillsammans med detta onda!
För alla som längtar och försöker så är detta något ont, ett bevis på att det har misslyckats igen, dags att sluta hoppas och lägga ner för denna gången. Om du orkar kan du ju prova igen nästa månad säger onda tanten till mig.
Så nu går jag här och väntar, har en ganska varierande cykel så allt från imorgon och fram till den 23e kan hon komma, knacka på min dörr, säga att det misslyckats och gå 5 dagar senare med en liten bit av oss med sig.
Kan säga att hon är verkligen inte välkommen!
Bebis igen
Bebis på jobbet idag igen.
vad ska man säga...
vad ska man säga...
3e advent
Glad 3e advent eller vad man säger, snart är det jul och utanför fönstret håller all snö på att smälta bort. Vi hade några kompisar över på adventsfika igår för att minska ner på allt julgodis jag tillverkat. Några av dessa vänner vet om vår historia.
De fick veta det ganska så bryskt då jag blev trött på att de fråga varje gång och det var fruktansvärt jobbigt att säga att man inte ville, vilket var precis det vi önskade mest av allt.
Eftersom att alla inte visste om det så funderade jag länge på hur jag skulle förhålla mig ifall frågan kom upp, eftersom att hälften visste.
Det som var så skönt var att vi pratade om precis allt annat! inte ens en ända gång snuddades ämnet bebis vid, och vi kunde slappna av och helt enkelt bara ha riktigt trevligt.
Julpyssel
Idag har det varit full aktivitet på julgodisfronten, det var tillverkning i 7 hela timmar så sockret har nätan absorberats in genom huden så jag kan ju inte påstå att jag är sötsugen.
Nu har vi godis så att det ska räcka hela julen och troligtvis ännu längre.
Gjode det dessutom hemma hos kompisar så vi slapp disken vilket är ett stort plus.
Det som gjordes var:
Knäck
Skumtomtefudge
Rocky roads
Snickerskakor
Vaniljfudge/kola
Mozartkulor
chokladdoppade lakritskola med flingsalt
Tror det var allt, gott är det i alla fall. Dessutom väldigt skönt att ha en hel dag utan att en ända tanke på bebis kom upp, skönt!
Snart är alla julklappar inköpta och ligger under granen. Synd bara att snön håller på att regna bort.
Sprid i vår vinternatt ljus av din fägring
Då är det Lucia idag, det tåg jag tittat på var det på tv i morse.
Denna veckan har hittills varit lagom jobbig, och då inte bara på bebisfronten. Vi har haft oturen att drabbas av strejkande värmepanna så det är inte så varmt här hemma. Försöker göra det bästa vi kan för att få det varmt med ljus, filtar och vetekuddar. Mest synd är det om kisen (en sphynx), får leta fram tröjan fast vågar inte lämna honom hemma ensam med den på.
Bäst att den blir fixad snart!
På bebisfronten är det tomt, går och väntar på mensen som garanterat kommer då vi inte riktigt kunde vara så aktiva under ÄL då jag hade ont efter undersökningen av äggledarna, (gick bara en provgång). Har börjat hänga mindre på facebook då det är jobbigt att se alla länkar till webbisar och uppdateringar om magar och graviditeter.
Känns ganska skönt psykiskt att ha bestämt oss för att låta detta klinikjagande till efter jul och nyår. Man tvingar sig lite då att tänka på något annat, ta ett steg tillbaka och faktiskt se att man har ett liv utanför denna jobbiga bubbla. Denna korta paus gör att jag faktiskt kan se lite ljus i mitt vintermörker.
Julstämning
Nu har julen kommit hem till oss, ljusstakar och tomtar är uppe. Granen är på plats och lussekatterna ligger i frysen.
Tycker julen är den mysigaste tiden på hela året då jag gillar att pyssla och fixa. För att kunna ha glaskulor i granen i år har vi gjort allt för att kattsäkra.
Kulorna är fastknutna och granen säkrad så att den inte kan välta. Är speciellt nöjd med mina pimpade julgranskulor.
Får mycket frågor nu vad jag önskar mig i julklapp, och det finns ju bara en sak som jag verkligen önskar, men tyvärr är det ju helt omöjligt att lägga under granen.
Pratade med min fina syster idag, skönt att det finns människor som bryr sig och stöttar. Det kan verkligen behövas när det är så mycket praktiskt som ska fixas innan vi söker oss till Danmark, vill ju gärna ha allt sådant fixat innan då jag kan tänka mig att man får en massa annat att tänka på när man väl börjat med behandlingar.
Sexet är inte bara vårt längre
Sen hela den här karusellen startade har saker som jag aldrig i min vildaste fantasi trott skulle hända faktiskt hänt. Nu syftar jag på vårt sexliv, som inte längre bara är vårt utan har fått så väldigt många andra inblandade.
Att gynekologer tar viss del av det hela är mer naturligt så att säga. Men jag trodde aldrig att jag fritt skulle prata om min livmoder, äggledare och ägglossning med mamma, pappa och mina svärföräldrar.
Vi har varit väldigt öppna med detta mot våra familjer då vi tidigt tyckte det blev jobbigt att frågan om barnbarn ofta kom upp, och det känns helt fel att ljuga. Varför ska man undanhålla saker?
Bestämde oss tidigt för att, frågar folk säger vi som det är. Vill inte att detta ska bli något som är skamligt att prata om, samt lyfta upp det till ytan.
Nu låter det ju som om jag skriker ut detta till vem som helst, vilket verkligen inte är fallet. Vissa orkar vi inte säga det till utan drar fortfarande till med en liten vit lögn.
Så genom detta har vårt sexliv även blivit våra familjers angelägenhet, kändes lite märkligt när det på lunch hos svärisarna kom upp hur min undersökning av äggledarna gått, och om det fortfarande går till på samma sätt (svärmor har också gjort det, de hade också svårt att få barn men det är inget genetiskt).
En helt normal diskussion att ha över en kopp kaffe efter maten.
Min pappa vill också gärna förstå så att han frågar gärna, det var lite konstigt att förklara för honom vad den här undersökningen innebar och hur själva utredningen gått till.
När man tänker på det är det nästan lite komiskt, vårt sex är inte bara vårt längre, min mamma vet nu precis när ägglossningen kommer.
Men det är ju väldigt skönt att ha så underbar familj som man kan dela allt med, som bryr sig och gör allt för att stötta
<3
Jobbigt
Kollega på jobb har med sin nyfödda och ska fixa lite saker. Vi sitter i samma rum så jag kan ju inte direkt flytta ut här ifrån, måste ju jobba.
Det är verkligen en prövning.
När ska vi få känna lyckan och inte bara en stor saknad?
Det är verkligen en prövning.
När ska vi få känna lyckan och inte bara en stor saknad?
2a advent
Glad andra advent. Utanför fönstret ser det ut som snöstormen tagen från Emil i Lönneberga, skönt att bara kunna krypa upp i soffan och mysa med en kopp kaffe.
Handlade lite julklappar igår, skönt att skingra tankarna.
Jobbar ändå lite på att försöka lösa det med Danmark, översättning av recept och lite efterforskning om kliniken. Igår var det ägglossning, men vågar inte riktigt hoppas.
Handlade lite julklappar igår, skönt att skingra tankarna.
Jobbar ändå lite på att försöka lösa det med Danmark, översättning av recept och lite efterforskning om kliniken. Igår var det ägglossning, men vågar inte riktigt hoppas.
Varför måste alla fråga?
Varför måste alla fråga och lägga sig i hela tiden? Pratade precis med en kompis och vi hinner inte prata länge innan hon slänger ur sig: men nu är väl du också gravid? Eftersom att en gemensam vän nyligen berättat att de vänta barn.
Vad säger man då?
Jag orkade inte svara utan lyckades byta samtalsämne, ändå kommer det upp igen, denna gången är det snarare ett påstående i stil med att, ni ska väl börja försöka när som helst. För X blev ju gravid direkt.
Ja, men vad roligt! Orkar inte med att detta dras upp varje gång. Vi som ändå är rätt så öppna med detta i perioder när vi tycker det är mindre jobbigt att prata om, känner att vi inte vill ta upp det med alla. För alla förstår faktiskt inte, och det är väldigt jobbigt att behöva gå igenom hela historien igen
Hur handskas ni med dessa nyfikna?
Känner bara att jag inte riktigt orkar.
Dagen VUL
Idag var dagen det var dags för spolning och kontrastvul av äggledare.
Efter att ha läst alla skräckhistorier var detta inget jag såg fram emot, hade laddat innan med penicillin och diklofenak.
Detta var ju inte hos min vanliga gyn så det började med den klassiska förklaringen om hur äggledare fungerar och var ägget blir befruktat, men samt hur stopp i ena eller båda äggledarna påverkar möjligheten att bli gravid på egen hand.
Mannen var med som stöd, fast han stod i dörrhålet med ryggen emot då rummet var litet så den platsen som fanns var bakom gynekologen vilket inte kändes helt lyckat.
Själva undersökningen var inte alls lika hemsk som jag föreställt mig. Kan ju inte säga att det var bekvämt, men vilken gynundersökning är det.
Visst det kändes, men ungefär som mensvärk (vilket jag alltid har ganska mycket de första dagarna).
Undersökningen började med vanligt ultraljud, sen sattes katetern på plats, lilla balkongen blåstes upp vilket spände lite i magen, och kontrastmedel sprutades in. Då kom mensvärkskänslan. Det var fin passage i höger, vänster tog lite längre tid att hitta samt att det gick lite långsammare där, men även där var det fri passage.
Hon sa också att äggblåsorna såg fina ut och inga konstigheter på livmodern. Hon tyckte att vi som gör dessa undersökningar för barnlöshet är så tacksamma att handskas med för vi gör verkligen allt för att lyckas.
Vi har ju ingen större önskan än att få ett barn, hade kunnat vända ut och in på mig om det hjälpte.
Det känns väldigt konstigt när man inte blir glad över att inget är fel. Man ska ju vara glad över att vara frisk.
Fast friska är vi ju inte, vi har sjukdomen ofrivilligt barnlösa och ja, det nu även oförklarlig sådan.
Nervös
Imorgon har vi tid för undersökning av mina äggledare, är sjukt nervös då jag har läst en massa skräckhistorier.
Usch, ibland är det inte bar att läsa på för mycket.
Usch, ibland är det inte bar att läsa på för mycket.
Vår historia så här långt
Min skräck har alltid varit att inte kunna bli med barn då detta är så viktigt för mig och oss, att kunna ha barn i vårt liv.
Vi bestämde ganska tidigt när vi upptäckte att det nog kom att vara lite svårare för oss att bli gravida att vi skulle söka hjälp efter vi försökt i ett år, ju tidigare desto bättre.
Men när tiden gått gav vi det bara en gång till, och sen en gång till.... Vi ville ju så gärna att det skulle gå utan hjälp.
Sen kom alla frågorna, vart ska vi vända oss?? Ville inte riktigt söka oss till KK då vi hört om långa väntetider. Hittade till slut en privat gynekolog som kunde göra utredningen. Att ringa det samtalet var svårt, stunden vi verkligen erkände för oss själva att vi har det svårt.
Tog kontakt i Augusti 2012
Första mötet September 2012
Då togs det blodprover på mig och mannen fick en remiss för att gå och lämna spermaprov.
Då togs det blodprover på mig och mannen fick en remiss för att gå och lämna spermaprov.
Han lämnade två prov med tre veckors mellanrum
November 2012
Återbesök för att få provsvaren. Fick då veta att allt såg bra ut, jag hade ägglossning och min man hade bra kvalitet och mängd spermier. Blev remitterade till ny gyn för kontroll av passagen i äggledare.
Har tid för undersökning nu den 6e December, sen får vi se var vi hamnar efter det.
Finns det fri passage och inga andra hinder får vi vänta ytterligare 6 månader innan vi kan bli remitterade för IVF via landstinget.
Hittar dom något skickas remiss direkt.
Vilken väg kommer vi att få ta?
Mitt andningshål
Här har jag mitt andningshål, mitt i smeten av allt annat.
För att kunna skriva av alla tankar, varför hamnade vi här?
På denna krokiga väg. Naiv som man är tror man allt ska gå så lätt, tänker som människan alltid gjort att det händer inte mig, eller i detta fallet oss.
För 1,5 år sedan bestämde vi oss för att utöka vår lilla familj. Ingen av oss har några barn sen tidigare så detta var något helt nytt.
Månaderna gick och det blev ingen graviditet för vår del. Men man kämpar glatt på med inställningen att det kommer att gå nästa gång, och nästa gång, och nästa....
Tog oss i kragen till sist när sanningen kommer ifatt och säger att vi får skaffa hjälp.
Är nu i slutet av vår fertilitetsutredning, och är så här långt oförklarligt barnlösa.
