Nybliven ruvare
Nu är jag sedan några timmar tillbaka ruvare. Både min och makens lycka är nu total, även fast vi vet att vi nu har två tuffa veckor framför oss som garanterat kommer att fyllas med oro så har vi bestämt oss för att bara vara totalt lyckliga! I alla fall första veckan.
Jag tog flexledigt från jobbet efter lunch för att vi i lugn och ro skulle kunna åka til kliniken. Väl där fick vi komma in i samma rum som vi hade vid äggplocket. Jag fick klä om till samma snygga klänning och sen var det bara till att vänta. Dom var väldigt försenade så vi fick vänta ganska så länge.
Samma sköterska som vid plocket kom in och frågade hur jag mådde och hade mått sedan plocket. Efter ytterligare lite väntan kom läkaren in, det var samma läkare som vi hade på vårt första möte, (har haft en annan på VUL och plock). Hon är hur gullig som helst och satte sig ner för att berätta hur det hade gått för vara 19 ägg. Kan säga att du var jag måttligt nervös.
Det visade sig att 13 hade blivit befruktade varav 9 st hade delat sig superfint och var av toppkvalitet! Detta betydde att vi fick ett insatt och hela 8 st till frysen :)
Väl innen i salen fick vi se vårt lilla embyo, och det var så fint. Blev alldeles tårögd, att denna lilla fina samling med fyra perfekta celler kan väck så mycket känslor är helt fantastiskt.
Vi fick också se när detta lilla embryo sögs upp i katetern och efter att de blivit ordentligt insatt kunde vi se det på ultraljudet som en liten vit prick inne i livmodern.
Så ja, nu kan man faktiskt säga att vi är gravida, och vi har sett vårt embryo bara två dagar gammalt, hur många kan säga att dom har gjort det?
Nu ska vi bara vara lyckliga ett tag och hoppas av hela våra hjärtan att den lilla knodden gillar det och bestämmer sig för att stanna.
13.15 prick
Imorgon flyttar vår lilla knodd in, vi längtar och hoppas så på att den vill stanna :)
Dagen efter
En dag efter äggplocket. Pendlar mellan att ligga i soffan och i sängen med katterna och tvn som bästa vänner. En av katterna ligger bredvid och passar mig hela tiden.
Jag är väldigt hoppfull om att jag ska vara bra imorgon. Svullnaden över magen har börjat gå ner lite. Jag kan gå runt i lägenheten, förvisso går det inte så fort men jag ser inte längre ut som en 90-åring som tappat bort sin rullator. Sitta ner går fortfarande inte helt smärtfritt. Det hugger till lite precis när jag sätter mig ner, och efter en liten stund ömmar det mycket så att jag antingen måste resa mig upp eller lägga mig ner på sidan eller rygg.
Har inte hört något från kliniken så jag antar att några av äggen har blivit befruktade, vi fick ju redan igår en tid för ET imorgon så man tycker ju att dom borde ringt om något oförutsätt inträffat.
Min lilla barnvakt ;)
130226, dagen äggplock
Ska böra med att tacka er alla så mycket för att n ihöll tummarna för oss, det hjälpte verkligen.
Klockan ringde kvart i sex i morse, och eftersom att jag inte fick äta någon frukost kunde jag snooza ytterligare en kvart så att maken fick äta frukost själv. Kvart över sju var det dags att hoppa in i bilen och köra till Malmö, såklart hade vi ju turen att åka lite innan rusningen så det var inga problem med att hinna.
Kvart i åtta ringde vi på dörren hos CuraÖresund, efter att ha anmält oss blev vi invisade på vårt rum. Rummet var väldigt mysigt med stor säng, egen toalett, fotölj, tv och radio. Jag fick direkt klä om till en mycket sexig klänning.
Har för mig att den var i storlek XL, så den var verkligen rymlig. Efter att vi hade installerat oss kom sköteskan in och gav mig min frukost, denna bestod av två alvedon, en stesolid (lugnande) och en liten mugg vatten. Mannen fick sen följa med in i ett annat rum för att lämna sitt bidrag. Under tiden hann jag bli lagom slö i huvudet och fick en venflon i armvecket där ännu bättre smärtstillande skulle ges.
Doktorn kom också in och hälsade, undrade hur jag mådde och informerade att om jag tyckte att ingreppet gjorde ont skulle jag bara säga till för dom hade massor med smärtstillande, och som han uttryckte det: vi slösar gärna.
På lite halvvingliga ben gick jag några minuter senare med man och barnmorska in i operationssalen, jag fick snygga blå plastskydd på fötterna och manken fick en rock och andra skor på sig. Något osmidig kravlade jag min upp i gynstolen. Fentanyl (morfinliknande preparat) sprutades i armen på mig och jag blev grymt snurrig i huvudet, det var lite obehagligt då det var svårt att hitta fokus. Kändes som den värsta fyllan man kan tänka sig. Men effektivt var det.
Det blev först tvätt och sen lokalbedövning innan det kördes igång. I rummet fanns det två stora tv-skärmar uppe vid taket där man på den ena kunde se vad som hände och hur äggblåsorna en efter en tömdes. Den andra var kopplad till mikroskopet på lab så att man kunde se när de letade och hittade äggen. Det gick undan och hela ingreppet tog 15-20 min. När han stack i vissa blåsor gjorde det lite ont, men inte mer ä att det gick att hålla ut. Jag bad inte om mer smärtlindring då jag tyckte jag var tillräckligt yr, och jag beydde mig faktiskt inte om att det kändes lite.
När själva ingreppet var klart fick vi direkt veta att de hade hittat 14 st ägg men de hade inte gått igenom alla rören än. Yr reste jag mig upp och blev stöttad av doktorn tillbaka till rummet.
Väl där somnade både jag och mannen, efter en halvtimme kom barnmorskan in för att höra hur det var och att jag nu fick äta frukost.
FY, vad gott det var! Då var klockan halv 11. Efter den här fantastiska måltid (knäckebröd och te) somnade jag en stund till.
Vi fick senare veta att de totalt hade fått ut 19 ägg och ett väldigt fint spermaprov :) Då de fått ut så många ägg rekomenderade dom inte att jag går och jobbar imorgon så jag har redan ringt och sjukat mig, just av anledningen att blåsorna igen kommer att fyllas med vätska. Sen vi kom hem har jag bara sovit och ätit alvedon med jämna mellanrum för nu har jag väldigt ont. Kan inte sitta ner utan bara ligga och gå långsamt, så det käns som ett klokt val att stanna hemma från jobbet, jag kan ju inte riktigt ligga ner på lab och jobba.
Vi fick tid för insättning på torsdag kl 13.15 så nu håller vi tummarna för att det blir många fina embryon, nu är det ju makens simmares tur att jobba lite.
Kram på alla er fantastiska människor som stöttar oss.
ett litet ägg fanns i fönstret för inspiration :)
Snart på väg
Om 20 min lämnar vi hemmet för att åka till kliniken i Malmö och förhoppningsvis genomföra ett lyckat äggplock. Jag har fjärilar i hela kroppen, trodde verkligen inte att jag skulle bli nervös.
Sprutfri dag
Då var det kvällen innan äggplocket och nu är jag nervös på riktigt och för allt. Det som är mest ospännande är att deras bestämmelser är att men ska ha betalt sin faktura innan äggplock vilken vi inte har fått än. Dessutom har jag påpekat detta två gånger till kliniken och bara fått till svar att den kommer. Så nu är jag nervös över att dom ska gnälla över det när vi kommer imorgon.
Det trevliga är ju att jag inte behöver ta någon spruta ikväll, speciellt skönt att slippa orgalutranen :)
Så nu har jag ätit en ordentlig middag för att inte hungra ihjäl imorgon då jag inte får äta frukost. Tror jag ska ta lite mer sovmorgon istället så får maken äta frukost själv.
Ovitrelle
Nu har jag precis satt Ovitrellesprutan i magen och spruta in det som ska ge mig massiv ägglossning. Jag försökte att inte fumlade så mycket men det var mycket mer än vad jag trodde som skulle in.
V hoppas så på att detta blir den sista sprutan vi behöver ta på den här resan.
Mogna?
Nu ömmar brösten så mycket så att det är obekvämt att ha bh på, det började så smått igår. Kan det bero på mogna äggblåsor tro?
Två dagar kvar
Nu är det två dagar kvar till äggplock. Hormonerna har gått mig till huvudet. Jag är arg, ledsen och skitglad om vart annat. Det är fruktansvärt jobbigt både för mig och min man eftersom ingen av oss vet hur jag kommar att reagera på saker som händer eller något han säger.
Jag känner mig så maktlös när jag inte kan ha kontroll över mina egna känslor.
Magen är väldigt svullen och mer öm än någonsin, vet inte hur jag ska klara av att jobba en hel dag imorgon då det smärtar när jag går och så fort jag sätter mig ner. det ser helt klart ut som om jag svalt en balong, och även fast jag har ganska så löst sittande klänningar så skymtas den uppblåsta magen.
Vi håller ju verkligen tummarna för att den inte ska försvinna utan övergå till en gravidmagen och inte bara en mage full med ägg.
Jag har läst på många trådar på forum och olika bloggar att äggplocket skrämmer folk. Jag är verkligen inte rädd för själva äggplocket. Det jag är rädd för är att de inte ska få ut några ägg eller att de inte ska bli befruktade. Det är den tanken som skrämmer mig och min man mest.
Sista Gonal-f
Ikväll är det dags för den sista gonal-f och den sista Orgalutran. Ovitrellen tas på söndag exakt 22.00 för att sen vara helt sprutfri på måndag.
Ska hem till en kompis ivkäll så det blir final på dubbelsprutandet där, det som är skönt är att jag inte behöver smyga med det då hon vet vad vi går igenom.
Vi ska äta gott, umgås och säkert titta på melodifestivalen, än så länge har jag bara sett ett halvt avsnitt så det kan ju vara dags att se ett helt nu.
Jag är fortfarande lika svullen, om inte mer. Har de två sista dagarna helt gett upp allt vad byxor heter så nu är det strumpbyxor och klänning som gäller. Det är himla skönt att vi har arbetskläder som är så icke-kroppsnära det bara är möjligt för då sysn inte min svullna mage, det är väldigt skönt för annars hade nog spekulationerna dragit igång.
VUL nummer två
Ultraljudet idag gick väldigt bra, fina stor äggblåsor på mellan 14-18 mm, så nu har vi fått boka in äggplock på tisdag nästa vecka.
Jag är svullen som bara den och det gör ont i vänster äggstock så fort jag sätter mig ner, ibland när jag har riktig tur så ömmar det ordentligt varje gång jag sätter ner vänster fot när jag går. Men står ut utan problem då jag vet att det är ett tecken på att äggblåsorna växer sig stora. Vi vill ju ha så många fina ägg som möjligt så att vi förhoppningsvis kan lägga något i frysen.
Även fast det gick så bra på kliniken så har jag inte mått alls bra idag, har varit väldigt nere och trött. Vet inte om det är lite spänningar som släpper nu när jag vet att det finns fina blåsor, eller om det är hormonerna som spökar. Har ju bara två sprutdagar kvar så förhoppningsvis kan man känna sig lite gladare efter det.
Blev ordinerad lugna aktiviteter i helgen av doktorn, typ bokläsninga. Har i alla fall bokat in en myskväll hemma hos en kompis imorgon så jag har inga planer på att ge mig ut och springa och annat. Ska bara ta det lungt och gro mina ägg.
Väntar
Väntar på skjutsen som ska ta mig till kliniken, är lite nervös för hur äggblåsorna kommer att se ut, och när det kommer att bli äggplock.
Svullen!
Nu är jag lugn igen efter det jag stressat upp mig angående vattkopporna. Maken är fortfarande väldigt dålig så jag får gå själv på ultraljudet imorgon, men jag har en helt fantastisk svärmor som skjutsar mig till kliniken och sen tillbaka till jobbet.
Hoppas att jag inte måste spruta så många dagar till för jag är fruktansvärt svullen! Kan inte ha mina byxor knäppta och magen ser ut som om jag är flera månader in i en graviditet. Antingen har det växt massor eller så har jag samlat på mig mycket vätska.
Är det någon annan som har upplevt detta?
Samtal från kliniken
Ett samtal som var positivt att få. Till vår stora lättnad brydde dom sig inte om att maken har vattkoppor då detta inte påverkar IVF. Jag får däremot åka själv och göra ultraljudet imorgon, men det kan jag ju leva med.
Sprutdag 8
Då var den 8e sprutan tagen, tog till och med orgalutranen själv nu när jag börjar få in snitsen.
En sak som inte är så kul och som jag är allvarligt orolig över är att maken har gått och fått vattkoppor! Nu! när det verkligen inte kunde komma mer olägligt. Då det är väldigt smittsamt måste vi ringa till kliniken och berätta och höra hur vi ska gå till väga ifall han inte är smittfri vid äggplocket. Jag är så himla rädd för att de ska blåsa av och ställa in hela försöket på grund av detta. Makens bidrag är ju väldigt viktigt i det skedet.
Till saken hör också att vi inte kunde få tag på dom idag så jag får vara sjukligt orolig till imorgon mellan 8 och 11 när de ringer upp.
Varför kan det inte gå lite smidigt för oss för en gång skull? Vill verkligen inte att allt detta sprutande ska vara för inget.
Första Ultraljudet
Måste börja med att säga tack för lånet av era tummar idag, dom gjorde susen.
Det var spännande redan från början då vår klinik har slagits ihop med den andra IVF-kliniken som finns i Malmö. Så vår klinik har flyttat till den andra stället.
Som tur var så är maken från Malmö så vi kunde hitta dit ganska så lätt. Den nya kliniken var hur fin och mysig som helst, förstår varför det var vår som fick flytta då det var mycket större och bättre lokaler här.
Detta innebar också att vi fick träfa en ny doktor. Han var hur trevlig och vänlig som helst så det gjorde absolut inget alls.
Van som man är hoppade jag fint och rätt upp i gynstolen för att vi skulle kunna ta en titt på äggblåsorna som vi så innerligt hoppades skulle vara där.
Till vår stora glädje var där många fina äggblåsor som växte och frodades, de största låg på mellan 11-14 mm. Slemhinnan var också fin och allt så bra ut. När vi såg och hörde det försvann nog ett ton från mina axlar.
Ingen justering behövde göras på hormonerna och vi fick en ny tid för ett nytt VUL på fredag för att så kunna planera in äggplock som ska ske nästa vecka. Nu är vi snart där!
Så idag har jag för första gången på väldigt länge varit fantastiskt glad hela dagen. Har bara gått runt på jobb med ett stort leende på läpparna hela dagen.
Injektionsdag 6
Idag är det andra dagen med två sprutor. Idag fick maken sticka mig med Orgalutranen då jag tycker den är väldigt otrevlig, vill inte skrämma upp någon soon to be användare av denna men jag gillar den inte alls. Blir också väldigt röd och det svider ett tag efter att vi sprutat.
Men som sagt så gör man ju vad som helst för att detta ska gå vägen, och vi vill ju verkligen inte att äggen ska släppa i förväg.
Den fina cocktailen som dagen bjöd på. Känner att de bilder som hamnar här är ganska så opersonliga, men så blir det ju när man vill vara anonym. Får se om det kanske ändras i framtiden.
Idag har jag känt ömmande över flickmagen när jag går, nästan lite som mensvärk kombinerat med en svullen känsla.
Imorgon är det ultraljud för att se om det växt något, hoppas att jag kan få låna era tummar till det.
Injektion nr 5
Då var vi uppe i två sprutor per gång, gonal-f och orgalutran. Tyckte att orgalutran var svårare att ta och gjorde ondare än pennan, så imorgon blir det maken som får ge den. Oj vad vi hoppas på att äggen växer.
På okänd mark med mörka tankar
Jag vet och säget till mig själv varje dag att nu är vi på väg, vi måste tänka positivt och lägga all vår tilltro till att detta kommer att gå bra.
Men min hjärna vill inte vara med på det spåret, det känns som om vi går i en krigszon och kan när som helst trampa på en mina, en mina som kommer att förstöra allt och kast oss tillbaka till ruta ett.
Jag vet att det inte finns något mer vi kan göra, vi måste lägga oss i vetenskapens och läkarnas händer. Jag tror att min kropp försöker skydda mig, men jag tycker att den gör ett väldigt dåligt jobb. Varje dag spelas scenarion upp i mitt inre hur allt kommer att gå åt skogen. Det kommer inte att ha växt ägg när vi är på ultraljudet så vi kommer att få avbryta och vänta på att få börja om igen. Finns det ägg så kommer inget att bli befruktat osv.
Fy vad detta får mig att må dåligt, varför har jag en så elak hjärna?!
Fick frågan igår om jag var nervös över något nu när vi är på väg, och jag kan säga att nej, jag är inte nervös, jag är skiträdd! Rödd för allt, varje steg, rädd för att allt ska gå fel, rädd för att äggen inte har växt på tisdag, rädd att vi måste avbryta, rädd för överstimulering.
Rädd för att vi ska trampa på en mina.
Mysdag
Mysig lördag med fika med mamma, gjorde egna minisemlor som blev fantastiskt goda.
Sen blev det middag med fina M och hennes dotter, lite melodifestivalen, chips och en ny spruta. Kan en lördagkväll bli bättre?
Injektionsdag 3
Då var tredje sprutan tagen, detta skedde på svärföräldrarna toalett. Kan säga att jag tycker att jag börjar få in det rätta handlaget med det här gällande sprutor.
Tror att jag råkade trycka ut lite extra efteråt då nålen fastnat på pennan så jag fick dra/skruva av den med våld.
Tror att jag råkade trycka ut lite extra efteråt då nålen fastnat på pennan så jag fick dra/skruva av den med våld.
Är det bara inbillning?
Får ibland molande värk över äggstockarna, är det så att äggen växer eller är det bara som jag inbillar mig.
Huvudvärken är i alla fall ingen inbillning utan något jag nog får dras med.
Huvudvärken är i alla fall ingen inbillning utan något jag nog får dras med.
Injektionsdag 2
Då har andra injektionen tagits, efter att jag tagit ut sprutan kom det ytterligare två droppar...hoppas att jag ändå fått in allt. Ni andra som sprutar, brukar ni få en droppe på nålen efteråt?
Vet inte om det är biverkningar eller om jag börjar bli sjuk. Jag har idag haft en molande huvudvärk hela dagen och varit så trött, fast än jag sov hur bra som helst i natt. Känner inget i flickmagen än, fast jag har ju ingen aning ifall man ska göra det och i så fall när det kommer. Känner att vi är ute på väldigt okänd mark här och att vi blint måste lita på vad läkarna säger och har ordinerat.
Hur går det föe er andra som sprutar? Känner ni av något i humör, allmänntillstånd eller att äggblåsorna växer så att det knakar.
Hoppas att jag är piggare imorgon.
Injektionsdag 1
Ringde kliniken på jobbet för att meddela att vi börjar spruta idag. Satte mig faktiskt på kontoret då jag inte orkade leta upp något ställe att gömma mig på. Känner lite att so what! om någon får reda på det, är trött på att smyga.
Nu har jag precis för två minuter sedan tagit den första injektionen (112,5 IE) Gonal-f. Lite nervös var jag allt, hade heller inget stöd av maken då han jobbar kväll. Kände mig lite busig då jag var tvungen att låsa in mig på toaletten för att få lov att vara ifred från katterna. Med just detta kände jag att det inte var lämpligt med hjälp från kisarna.
Det sved lite och jag blev lite röd runt själva sticket men annars kändes det hur bra som helst. Nu är vi påväg på riktigt! IIIhhh, jag är kanske lite störd som tycker att det är något så stort. Med tanke på att jag själv känner att jag måste ta ner mig själv på jorden och verkligen tänka på att detta är ABSOLUT ingen garanti för att vi kommer att bli gravida. Det är så mcyket som kan hända även på den här vägen, med överstimulering och annat. Men nu ska jag vara lite glad för att jag ÄNTLIGEN fått sticka en spruta i magen.
Nu hoppas jag på att det kommer att växa många fina äggblåsor på mina stockar så att det kommer att finnas många fina ägg att skörda. Får hålla mig till tisdag då det är dags för kontrollultraljud.
En sak jag där emot inte riktigt gillar är att de som vet på jobbet nästan tassar runt mig och inte riktigt vågar ställa krav utan bara säger att jag ska vara rädd om mig själv. Kan ju säga att jag känner mig starkare nu än vad jag gjort tidigare under året. Men vem vet, nu när jag sprutar kanske monstret kommer fram och då vet man aldrig vad som händer.
Imorgon är det dags
Jodå, visst var det mensen som kom Idag kan inte missta det med den fina mensvärk som kom med. Så nu ska jag lyckas hitta en tid på jobbet imorgon och ringa till kliniken och meddela att vi imorgon kväll tar första sprutan :-)
Öppnade paketen och tittade lite på den när jag kom hem idag. Vi välkomnar varmt det monster som eventuellt kan flytta in i mig, bara detta monster ser till att det blir många fina ägg.
Tog ännu ett steg idag och berättade för min närmsta kollega då jag inte vill jobba med vissa ämnen nu när vi behandlar och förhoppningsvis ruvar, då dessa ämneämnen är mycket farliga för fostret. Kändes mycket bättre att säga som det var istället föratt försöka maska mig ur det varje gång.
Tant röd
Nu i morse kom hon försiktigt och hälsade på. Hoppas att det är den riktiga och inte några spottings. Den här gången är hon faktiskt välkommen. Hennes ankomst innebär sprutstart imorgon, till och med en dag tidigare än vad jag räknat med.
Kom till oss
Vi lilla vän, vi längtar så fruktansvärt mycket efter dig. Vad vi inte förstår är varför du väljer att dröja så länge.
Läser på så många ställen att första ivf försöket är en provomgång. Jag vill inte att vår första gången bara ska vara på prov, jag vill att den ska vara på riktigt.
Både ur psykisk och ekonomisk aspekt. Vi önskar varje dag att detta ska gå vägen för vi orkar inte vänta så mycket längre på dig.
Kom till oss, du kommer att bli så älskad
Läser på så många ställen att första ivf försöket är en provomgång. Jag vill inte att vår första gången bara ska vara på prov, jag vill att den ska vara på riktigt.
Både ur psykisk och ekonomisk aspekt. Vi önskar varje dag att detta ska gå vägen för vi orkar inte vänta så mycket längre på dig.
Kom till oss, du kommer att bli så älskad
Förkyld
Sitter i soffan med mina två små fina katter och näsan bara rinner. Är så irriterad, jag som skulle klara mig från den här dumma förkylningen. Hade ju planerat att vara frick och fit for fight när det är dags att börja med behandlingen. Men som vi nu har lärt oss fler gånger, det blir nästan aldrig som man planerar.
Bilen får vi heller inte tillbaka på ett tag, en av delarna kommer förhoppningsvis till verkstaden på fredag, och sen ska den sättas i också. Så nu blir det för oss att ta bussen till jobbet, och med min morgontrötthet känns inte detta som den ultimata kombon.
Snart går startskottet
Nu någon dag i nästa vecka ska vi börja spruta. Varje gång jag öppnar kylen ser jag sprutorna bara ligga där och vänta på mig.
Det är just i dessa stunder som det verkligen slår mig hur långt vi är villiga att gå för att det här ska lyckas. För två år sedan kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka mig att jag skulle längta efter att få spruta in hormoner i magen som dessutom kan göra mig till ett monster.
Det känns nästan redan som om vi har börjat lite smått då jag skulle börja ta folsyra 1-2 veckor innan sprutstart. För mig blev det en vecka innan då vi var tvungna att beställa hem även dessa på apoteket.
Frågor
Igår på tjejträffen uppkom givetvis frågor, hann knappt mer än komma in genom dörren så får jag frågan slängd i ansiktet, är du gravid! (var garanterat med tanke på att jag inte drack vin), nej var ju det självklara svaret.
Följdfrågan, planerar du, svarade jag ju ja på, sen bröt min fina vän in och ledde om samtalet vilket jag är mycket tacksam för.
Kvällen i övrigt var väldigt trevlig med prat om mycket gamla minnen. Såklart var ju inte bebisämnet färdigavhandlat där, efter ett tag tas det upp att en av tjejerna tror att hon är gravid, för att hon känner sig gravid. Enligt henne skulle det också vara en KATASTROF! om hon var gravid, för det passade inte alls. Om testet hon skulle göra visade sig vara positivt skulle hon gå under!
Då gjorde det väldigt ont i mitt hjärta, massor med tankar for genom huvudet och den djupa sorgen kom upp till ytan igen. Men förutom dessa små, enligt mig missöden var det en trevlig kväll, och väldigt skönt att kunna köra hem på kvällen.
Hur har er helg varit?
Underbart stöd
Vill säga att ni, som läser, kommenterar inlägg och själv har bloggar där ni skriver om er resa, ni är helt fantastiska.
Innan jag hittade hit trodde jag att vi var de mest ensamma i världen om att gå igenom och ha detta problemet. Det som är det stora felet är ju att ingen vill ta upp och prata om det, och varför ska man göra det? Man har ju oftast ingen i sin närhet som går eller har gått igenom samma sak. För en utomstående tror jag det är näst intill omöjligt att förstå längtan och smärtan vi känner.
Där är ni min stöttepelare, även om jag inte träffat, känner eller ens vet vad ni faktiskt heter är ni de närmast jag har (förutom min man) med mig på den här resan. Det är så underbart att ha någon som förstår, samt att själv kunna ge tröst, stöd och pepp till någon som man vet befinner sig i samma situation, som delar samma känslor, längtan och sorg.
Har sett att några av er ska träffas, det är ju en helt fantastisk tanke, bara synd att Sverige är så stort så att inte alla kan delta.
Jag hoppas lika mycket att ni ska lyckas som att vi själv ska lyckas, för vi går igenom det här tillsammans, bara i lite olika faser. Det är skönt att ha nogon som man kan fråga om råd, som kommit längre än vad vi har. Det känns lika skönt att själv kunna ge stöd och råd när man själv kanske sitter på svaret.
Ni mina bloggvänner, ni är guld värda!
Skratt göra livet lättare
Har haft en väldigt bra kväll, först middag på restaurang med två fina vänner. Jag höll mig till alkoholfri öl då jag som såg många andra har gett mig själv alkoholförbud. Då dom vet om allt slapp vi sitta på nålar.
Var och såg Johan Glans och skrattade oavbrutet under hela showen. Det var så fantastiskt skönt att få skratta, kan inte minnas senaste gången.
Helt underbart att ha en hel kväll när tankarna och alla tänk om.... Inte får någon chans att komma fram. Bara vara och fungera precis som innan vi ofrivilligt hamnade på den här karusellen.
Hoppas att vi snart får kliva av.
Var och såg Johan Glans och skrattade oavbrutet under hela showen. Det var så fantastiskt skönt att få skratta, kan inte minnas senaste gången.
Helt underbart att ha en hel kväll när tankarna och alla tänk om.... Inte får någon chans att komma fram. Bara vara och fungera precis som innan vi ofrivilligt hamnade på den här karusellen.
Hoppas att vi snart får kliva av.
1 vecka
Om min mens kommer som den ska och kroppen inte väljer att dumma sig så kommer jag att börja med Gonal-f om en vecka :-)
Fy vad vi längtar båda två.
Fy vad vi längtar båda två.
Dumma bilskrälle!
Attans är väl det minsta man kan säga. Lämnade in bilen på service idag, någon timme senare ringer mekanikern och berättar att de har hittat fyra fel som måste åtgärdas. Två av dessa fel går på garantin, men det kommer ändå att landa på den saftiga summan 10-15 tusen!! Pengar som vi sparat ihop att ha till vår IVF, så nu håller vi tummarna ännu hårdare för att det ska gå direkt.
Så kul har vi haft det idag.
Så kul har vi haft det idag.
Medicin
Då var allt uthämtat som behövs till behandlingen. Vi tackar verkligen för att högkostnadsskyddet finns, för detta behövde jag betala 496 kr. Lagom mycket tyckte jag, hade blivit lite jobbigare om vi skulle betala hela summan själv (7848 kr). Man ska vara glad att man bor i Sverige :)
Det känns så skönt att ha allt hemma, sprutorna har till och med fått en egen låda i kylen så att allt finns samlat. Nu blir det bara till att vänta in dagen då tant röd kommer och hälsar på.
Hormonerna är komna
Fick precis ett sms om att mina hormoner har kommit, så nu är det bara till att hämta ut.
Sanningen
Fick ju ett sms av en tjej som ska vara med på vår träff där hon undrade om det var någon anna anledning är bara bilen att jag inte vill dricka, följt av blinkande smileys. Jag förstod ju direkt vad hon syftade på, hon kunde lika gärna skrivit så ni är gravida.
NEJ, det är just det som är problemet, att vi inte är det. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle svara. Efter många om och men svarade jag ändå med ett ganska argt sms hur det låg till. Hade faktiskt inte planerat att berätta alls men nu lär jag ju förhoppningsvis slippa frågor. Om det mot all förmodan skulle dras igång frågestund om bebisar, IVF eller liknande så är jag ganska säker på att jag åker där ifrån. Vill inte befinna mig i situationer som gör att jag mår dåligt.
Mina hormoner har inte kommit till apoteket än, ni som har fått beställa dom hur lång tid tog det?
I Lejonburen
Det känns som om jag precis har kastat mig själv till lejonen.
Vi ska till helgen ha en tjejträff med det gamla gänget, vi som umgicks under gymnasiet, innan alla flyttade till olika delar av Sverige. Detta har länge varit bestämt, långt innan vi hade tankar på att vi så snart skulle få påbörja behandling.
Jag har från och med i fredags gett mig själv alkoholförbud. Det är här det blir knivigt, för såklart planerades det ju in middag med en massa vin och skitprat. Jag vill och ska inte dricka något vin, och till saken hör att jag inte är så nära med alla där. Hon som jag är närmst vet om hela vår karusell och stöttar.
Blir så irriterad på att man hela tiden måsta ha en anledning till varför man inte vill dricka alkohol. Har i alla fall nu skrivit på facebook att jag inte kommer att vara med och dela på vinet som ska köpas in utan att jag tar med mig eget för att jag ska köra...
Känns verkligen som att dom inte tror på den förklaringen, så jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Har någon något förslag på hur jag ska kunna ta mig ur lejonburen?
Platt fall
Jag har mått så bra sen vi var på vårt första möte med Cura, nästan som det var innan vi fastnade här. Men nu idag har det blivit platt fall!
Idag finna bara saknaden och längtan. Jag förstår inte varför jag plågar mig själv med att halva kvällen igår disskutera bebisnamn, barnvagnar, förlossningar och allt annat som hör bebisar till. Kan det vara så att jag i de tillfällena kan trycka undan vår saknad och längtan, kan man prata fram en sanning, om vi pratar tillräckligt mycket om bebisar och saker så kommer vi att få en?
Just idag är jag på någon känslomässig botten, försöker säga till mig själv att: Res dig upp! Snart får vi börja behandla, det går framåt!
Det är mycket lättare att säga än att göra.
Jag skyller helt enkelt på bilen. Det är bilens fel. För nu är det precis ett år sen vi köpte ny bil, en ny bil som vi skulle ha för att få plats med vår nya familj och allt som kommer med den.
När vi provkörde åkte vi och lånade barnvagn för att verkligen kontrollera att den gick in i bagaget, för vi ville ju inte vara tvugna att byta bil snart igen. För en bebis var ju inte långt borta, trodde vi, hade ju redan försökt i nästan ett år så nu var det ju inte långt borta. Men den planerade och redan då mycket efterlängtade bebis kom inte, och har inte kommit. Här åker vi runt två personer i en bil anpassad till en liten familj.
Samtidigt blir jag arg på mig själv för att jag hamnar här på botten av mitt barnlösa hål. Jag vill inte att det ska ta över mitt liv, att jag inte ska kunna tänka på något annat. Jag vill vara glad och må bra. Jag har en helt fantastisk och underbar man, varför kan jag inte glädjas och njuta av det?
Jag trodde jag hade lyckats klättra ur hålet när jag halkade på sista stenen och är nu tillbaka längst nere.
Tro
Kvällen bjuder på middag hos några vänner. Dom är höggravida och ska ha om bara några veckor. Tror faktiskt inte det kommer att bli jobbigt för nu har vi ju fått ett ca startdatum för vår behandling. Jag måste ju tänka positivt och att detta försök kommer att ge oss en liten, några andra tankar är över huvud taget inte välkomna. Vi måste tro på detta om vi ska kunna fungera normalt.
Tråkig start på helgen
Idag har jag varit ledig från jobb för att gå på begravning. Inte alls kul, men det var fint i alla fall. Min farmor hade gått bort och var den sista av mina mor- och farföräldrar. Jag var innan helt stensäker på att hon skulle få bli gammelfarmor och få se vår bebis, vilket hon hade fått om inte vi fastnat i detta träsket.
Åkte inom apoteket nu i eftermiddag och lämnade in alla mina 6 recept så att dom kan beställa hem allt till oss, eftersom att det är ett tag kvar tills vi ska börja behandla kunde vi lika gärna ta det på vårt apotek och slippa köra fram och tillbaka till malmö bara för att gå till apoteket.
Förhoppningsvis kommer allt i mitten av nästa vecka.
