Mer än halvvägs
Nu är jag mer än halvvägs i ruvandet, jag vet inte hur mycket längre mitt psyke klara av den här ovissheten. Det är fruktansvärt skrämmande att dra ner byxorna varje gång jag är på toaletten. Det är samtidigt en oerhörd lättnad när jag märker att det inte blött. Men hur länge kommer det att vara så. Nu är det 6 dagar kvar till testdagen, kommer jag att hålla ihop och vara människa så länge till.
Har haft och har en mycket dålig dag idag. Det är fruktansvärt stressigt på jobbet vilket ger en väldigt pressad stämning och miljö. Det tillsammans med den inre stress jag lever med varje dag är fruktansvärt jobbig. Jag var så nära att bryta ihop på jobbet idag. Fick stänga in mig på toaletten för att samla ihop mig, och klistra på det glada ansiktet.
Av någon anledning har jag en känsla av att detta inte gått vägen men jag hoppas så att det bara är inbillning. Har idag haft ganska kraftig ilande smärta på olika ställen i livmodern. Jag vill så gärna att det ska bero på att den växer, men jag tvivlar. Jag tvivlar på mig själv och min egen känsla. Magen har inte blivit ett dugg mindre sen ÄP, jag vill så gärna se det som ett tecken på att det växer!
Usch vad detta blev negativt, men som sagt, idag är ingen bra dag.
Kommentarer
Postat av: Karin
Jag känner att jag skriver runt och hetsar för att folk ska vara sjukskrivna men det är ju för att jag själv önskar att jag tog mig tid, i tid.. Det du beskriver är en otrolig inte stress och det kan absolut inte "bättre än" feber eller annan sjukdom. Man får vara sjukskriven 7 dagar utan läkarintyg! Nu har jag predikat klart :)
Jag förstår toalettskräcken till 100%! Det är fruktansvärt.
Jag hoppas hoppas hoppas åt dig också.
Var rädd om dig!
Kram
Svar:
Mot ett liv
Trackback
