Mot ett liv - Strävan efter en liten

Jag är väldigt duktig på att skjuta upp saker, men jag tycker att jag varit ute i god tid nu när det gäller att skicka in diverse papper och liknade uppgifter om inkomst till försäkringskassan. Ändå verkar det som att jag är ute i sista sekunden nu när allt handläggning är klar och jag äntligen har fått rätt SGI registrerad.

 

Då tänkte ju jag i min enfald att nu är det bara att söka när jag vill börja ta ut min föräldrapenning och sen går det automatiskt. Dom har ju redan granskat mig från huvud till tår, så det är väl bara att fylla i och det kan ju inte ta längre tid än en vecka innan det går igenom. Allt är ju godkänt och BF är registrerad.

 

Varför lär jag mig aldrig! Att allt med FK tar lång tid. Jag ska jobba en och en halv vecka till, och jag vet från min sjukskrivning att de har utbetalning den 27e varje månad. Gott om tid tänker jag. Men nu visar det sig att jag troligtvis måste skicka in ännu fler papper (sitter i telefonkö för att höra om jag verkligen måste) och att handläggningstiden för att se om min önskan om utbetalning för perioden jag sökt blir godkänd är 30 dagar.

 

jaja, om jag hoppas på att få ut lite pengar innan jul kanske det kan gå. Jag måste lära mig :P

Jag känner att jag blivit väldigt dålig på att uppdatera min blogg. Men det beror kanske på att det inte händer så jättemycket just nu. Det är mest bara jobb, och sen när jag kommer hem så sover jag i två timmar innan mannen kommer hem.

 

Men igår var det faktiskt fullbokat med aktiviteter så jag hann inte ens sova en stund på eftermiddagen. Gick ännu lite tidigare från jobbet då det skulle komma en fotograf hem till oss för att ta lite gravidbilder. Det var jättekul och den bilden jag sett blev jättefin :)

De ska renovera väntrummet hon vår BM och då vill de ha bilder på gravida på väggarna och jag var en av de som blev tillfrågad om jag ville ställa upp. Klart! Hur kul som helst ju, och vi har ju funderat på att ta bilder på magen själva, och att nu få riktigt fina bilder tackar man ju inte nej till.

 

Sen var det tid för ännu ett pass på vattengympa. Tre av tjejerna i gruppen har nu fått sina bebisar och allt börjar kännas så nära. Jag vill också ha nu :P men hon får ändå inte komma förrän om två veckor. Jag märker verkligen att jag inte ens är lika smidig i vattnet som jag var från början, magen har blivit större och jag tror den sjunkit, kanske har lillan fixerat sig <3

Har varit på ännu ett pass vattengympa, och det är så skönt. Jag längtar efter det varje vecka, det är så skönt att glida ner i vattnet och känna sig lätt. Bastun och pratstunden efter med de andra tjejerna är minst lika mysig. Idag var det ett kraftigt bortfall i gruppen, två var sjuka och TRE hade redan fått sina bebisar. Det var tidigt men alla mådde bra och det är ju det viktigaste.

 

Alla går runt och är förkylda på jobbet, känner mig lite instängd i en mindre smitthärd ibland, och jag vill verkligen inte få en långdragen förkylning nu. Har blivit lite fixerad vid att tvätta händerna och inte vara för nära andra som är sjuka. Jag aktar mig så gått det bara går, har tre veckor kvar att jobba.

Har varit och bokat tid hos frisören idag, ska dit på fredag för att bli fin innan lillan kommer. Ska bli härligt att skämma bort mig lite, för jag lär ju ha händerna fulla med annat sen när hon inte längre bara följer med i magen <3.

 

Det märks att lillan börjar bli stor nu, hon gör ständiga utbrytningsförsök ur magen, och ibland känns det nästan som om hon snart lyckas. Speciellt när hon tar i och spjärnar ut med benen åt en hållet och rumpan/ryggen åt andra. Det är en stark liten donna där bor.

Nu har hormonerna slagit till på allvar. Jag bygger bo som en liten ekorre här hemma. Allt ska sorteras och organiseras, och på toppen av det bakar jag småkakor som ska hamna i frysen ifall vi får besök. 

 

Vaknade kl 7 i morse och kunde inte somna om för att jag inte hunnit fixa klart i en av våra bokhyllor igår. Så det var upp, äta frukost och kasta sig över bokhyllan igen. Gamla kursböcker åkte på på vinden och papper hamnade i pärmar i en rasande fart. Nu är där väldigt fint. 

 

Efter det har vi också hunnit med att titta på ett hus, varit på IKEA och jag ha sytt en tröja till en av våra katter som han ska ha på sig när han går ut (är man naken blir det kallt på hösten). Nu ska jag baka bondkakor och kärleksmums :-) 

Mina tankar går till Votivi filii som fått en liten vacker ängel. Kan inte förstå att världen är så orättvis.

Även fast jag bara var i Stockholm ett dygn så var det tråkigt att vara borta från mannen och katterna, sen jag blev gravid märker jag att jag saknar hemma och mannen mer än jag gjorde innan. Srudiebesöket var väldigt trevligt och lärorikt. Fast än jag inte gått runt så mycket och så länge på väldigt länge gick det förvånandsvärt bra, men jag var ju sist hela tiden ;)

 

Tågresan hem däremot kändes som en evighet med en protesternade bebis rygg och fogar som bara värker. Det är ganska så jobbigt när det inte riktigt går att byta position eller sträcka ut benen. Men vi kom hem hela bägge två. Lill-donnan somnade nog så fort jag gått av tåget för då blev det helt plötsligt stilla i magen.

 

Äntligen har jag fått hem kläderna jag beställde från H&M. Kan kanske kännas lite sent att beställa mer mammakläder, men jag har verkligen saknat att kunna ha på mig jeans.

Sitter här hemma i soffan och börjar bli lite smått nervös, varför då? 

Jo, för att imogron ska jag träffa ett gäng tjejer från föreningen barnlängtan som har IVF-bebisar. Om jag förstått det hela rätt så har de träffat varandra innan. Bara det gör mig ännu mer nervös, då är det ju bara jag som inte vet vem de andra är. Det känns ju som att jag ska på en blind-date, haha. Hur ska jag veta vem jag ska gå fram till?

 

14.30 är tiden satt imorgon. Ska bli spännande att se om vi har något gemensamt, för vad jag förstått av samordnaren av den här träffen så är det bara jag som inte än har någon bebis. Men jag vet ju att vi har vår resa till bebis gemensamt, då vi alla gått igenom den här längtan, samt haft turen att få lov att kliva av karusellen.