35+6
Och ännu ett besök hos barnmorskan är avklarat. Vår lilla flicka hade helt fixerat sig och nu börjar allt kännas väldigt nära.
Får också mer och mer sammandragningar/förvärkar än tidigare och det kan ju bara tyda på träning inför vad som komma skall.
Måste säga att jag ser fram emot förlossningen med en skräckblandad förtjusning nu när den närmar sig. Jag vill träffa vår lilla dotter, men är samtidigt lite rädd för att något ska hända, att vi ska falla på målsnöret. Har märkt att jag mer och mer börjat fundera på hur hon ser ut. Jag kan inte föreställa mig henne alls.
Usch vad vi längtar!
Kommentarer
Postat av: AJ
Har samma tankar som dig man är så rädd att det ska bli något fel innan och under förlossningen men nu ser jag fram emot förlossningen än innan tack vare all hjälp och stöd jag har fått från min BM.
Svar:
Mot ett liv
Postat av: Mary
Åh, ja nu är det nära. Blir liksom så konkret när det sker såna tydliga fysiska förändringar i kroppen. Fint att hon är fixerad!
Jag tänker också mycket på förlossningen nu, men det är samma gamla känslor som jag känt sen vecka 20, jag blir helt gråtig varje gång över att jag ska vara med om nåt så stort. Och tänker också mycket på hur Bubblan ser ut, vem näsa kommer hen att få, och vilken ögonfärg. Kram!
Svar:
Mot ett liv
Trackback
