vecka 42

Japp, så är det, närmare bestämt 41+1 idag. Vi har ett nytt besök hos barnmorskan inbokat imorgon vilket jag i min vildaste fantasi inte trodde att vi skulle behöva gå på. Jag hoppas verkligen att jag kan få en tid på förlossningen då för att bli igångsatt. Jag vill verkligen inte gå mer än de två veckor man säger över. För vi vet ju till 100% att jag har gått över, det finns inte en möjlighet att någon skulle ha räknat fel på födeslsedatumet.
 
Att kroppen nu tar mer stryk det märks men det kan jag stå ut med. Det jobbigaste är att inte få sovapå nätterna, det kan bryta ner ens psyke ganska så snabbt. I morse vaknade jag halv 4 (somnade ca halv 12) och kunde inte somna om. Kroppen var orolig, ryggen värkte och hjärnan lekte 1000 frågor med sig själv.
det är tur att jag hade lillan som höll mig sällskap med lite morgongympa <3
 
Provade ännu ett husmorstips igår, eftersom att vi har en så envis och oförutsägbar bebis så passade jag på att julpynta igår så har vi det gjort ifall hon vill komma på första advent, och för att kunna sätta upp ljusstakarna så var jag ju tvungen att putsa fönster. Nu har jag slagit hål på att den aktiviteten startar förlossningen för det har den inte gjort. Lillan ligger fortfarande i magen och stormtrivs.
 
Andra husmorstips jag provat (som uppenbarligen inte fungerar på mig i alla fall)
 
Gå lång rask promenad (resulterade bara i ondare fogar)
Bokat in mycket som är svårt att boka av (sägs att bebis kommer när det är som mest olägligt)
Druckit te på basilika och kanel (var bara äckligt och resulterade i illamående)
Ätit färsk ananas (väldigt gott, men man får ont i munnen efter 3/4)
 
Jag dricker också hallonbladste men det sägs ju inte sätta igång förlossningen utan ska stärka livmodern och göra att man inte blöder lika mycket och att man slutar blöda fortare efter förlossningen. Har inte kommit dit än så än kan jag inte utvärdera denna metod.

Besök på förlossningen

Då har vi varit på första besöket på förlossningen, ringde in i eftermiddags då lill-donnan inte rört sig som vanligt sen igår. Tyckte hon var slö och svarade knappt tillbaka när jag buffade på henne. 
Har ju blivit matad med hur noga det är att hålla koll på rörelserna, och att jag gått över gjorde mig inte mindre orolig. 
Fick inte prata med den mest pratglada barnmorskan när jag ringde heller. Vi fick i alla fall komma in på kontroll så jag ringde hem mannen från jobb och sen åkte vi in. 
 
Jag kände inget i bilen heller vilket jag nästan alltid gör, så oron var på topp när vi väl kom fram. En väldigt trevlig undersköterska släppte in oss och kopplade på ctg. Det var så skönt att höra hennes hjärtslag, och sen blev det full fart i magen. Kan ju säga att ctg - doserna var inte populära. Det var så skönt att få veta att hon mår bra och tillräckligt med fostervatten hade hon med. 
 
Det tråkiga var att vi fick vad jag tyckte var en ganska otrevlig barnmorska, som sa att nu var det ju full fart på bebisen och om jag bara slappnat av hemma så hade jag garanterat känt henne som vanligt. Som att vi åker in för att vi tycker det är kul och bara var ute efter att vara besvärliga. 
 
Onödiga kommentarer får man tydligen höra överallt. 

40+6

Trodde aldrig att jag skulle skriva dessa siffror. Dels för att det från början var svårt att tro att jag ens skull få bära ett barn, dels för att jag var näst intill säker på att jag skulle föda en vecka före utsatt datum. Det visar ju helt på att oavsett hur man får barn så kan man inte planera något alls, jag hade ju läst att många som genomgår ivf-behandling föder tidigare. 
 
102% av min graviditet har passerat, här bakas det för fullt. Imorgon är det vecka 42, ska bli spännande att se om vi ska gå lite på den veckan med. 

40+2

Fortfarande bebis i magen, hon måste vara förvirrad, först vill mamma och pappa att hon till varje pris ska stanna kvar i magen och nu säger vi till henne att komma ut. Kanske tar några extra dagar att förstå.

2 dagar kvar

Vi behövde inte ställa in dopet, lillan har inte visar några tecken på att komma så vi kunde både vara med på ceremonin och mottagningen efteråt. Det var ett väldigt fint dop och efter bjöds vi på soppa med efterföljande kaffe och kakor. Synd bara att det inte får plats lika mycket i magen längre. Det märks nu att kroppen börjar bli trött, även fast Foglossningarna nästan har försvunnit helt så är jag nu tröttare än vad jag var i början av graviditeten. Orkar inte vara aktiv lika länge innan jag måste vila, men det är ju inte så konstigt.
Funderade lite på att vi nu är så lyckligt lottade att vi snart ska få vårt barn. För här var väldigt många som hade bebisar, och hur längesen det var som jag kunde känna mig bekväm i den situationen, nu kunde jag faktiskt se små bebisar i barnvagnar utan att känna djup sorg och saknad. Drömde i natt igen att jag födde, det gick alldeles för fort och jag hade fått en väldigt otrevlig barnmorska, som inte tog någon hänsyn till mina önskemål. Det konstiga i det hela var att jag ändå bara kände total lycka. Att bebisen sen förvandlades till en av våra katter var bara konstigt, hjärnan är bra rolig ibland.

39+1

Nu är det mindre än en vecka kvar tills vår lilla pärla beräknas komma till oss. Jag har fram och tillbaka varit väldigt rastlös sen jag slutade jobba, men nu har mannen semester tills efter helgen så han kan rasta mig. Idag har vi varit i Malmö och ätit lunch på mysigt fik och bara njutit av varandra. Sen blev jag lite rastad i stan. Skönt att få lite frisk luft och som av en slump gick vi förbi en affär som sålde jättesöta barnkläder. Vi blev båda helt lyriska och kunde handlat allt. Det blev en liten klänning med matchande mössa och en liten mörklila manchesterdräkt. Kan inte säga att jag känner några direkta tecken på att lillan vill komma ut. Har lite längre sammandragningar som ibland gör lite ont men annars är allt som vanligt. Känns som om hon vill stanna till december ;-)

vecka 38+2

Det är en lite konstig känsla hur dagarna kan flyta ihop och samtidigt känns det som om tiden går så långsamt. Nu är jag ju inne i slutskedet av väntan. Lill-donnan beräknas komma om 12 dagar. Det är underligt att 12 dagar kan kännas så nära men ändå så långt borta. 
Än så länge har jag inte känt något som jag direkt kan koppla till att hon planerar att komma ut till oss tidigare. Många säger att jag ska ställa in mig på att gå över tiden, lätt att säga men så mycket svårare att göra. Idag känns min kropp konstig, rastlös men samtidigt väldigt trött. Just den kombinationen gör det svårt att få ro till att vila. Men jag försöker så gott jag kan för jag vet att kroppen behöver vila upp sig för den kommande förlossningen.
 
När mannen kommer hem från jobbet ska vi åka och hämta hem vagnen! Ska bli så kul att kunna packa skötväskan och pyssla lite. Blir nog en tur till IKEA med om fogarna inte bråkar för mycket. Behöver köpa en soptunna som vi kan kasta blöjor i. Tänk att det skulle vara roligt att köpa sånt.
 
Lilla vackra, älskade bebis, kom till mamma och pappa, vi längtar så efter dig.

Sista dagen

Idag har jag jobbat min sista dag på länge. Det kändes skönt men faktiskt mest konstigt, kan inte riktigt fatta att jag ska/har gått på föräldraledighet. Det som var något jag innan bara önskade att få ansöka om, och nu är vi där. Nu ska jag gå hemma och skrota i allt från 1 vecka till 4 veckor beroende på när lill-donnan behagar komma ut. 
 
Det kändes lite tråkigt att vara borta från mina fina kollegor så länge, såklart tänker jag hälsa på senare, men ändå. Jobbet är man ju på varje dag, och nu ska jag inte dit på 9 månader.
Det låter så länge! Fast alla säger ju att tiden går allt för fort så det kanske inte kommer att kännas lika länge som det låter.
 
Risken finns att jag hittar på allt för många projekt här hemma så att jag inte tar mig tillräckligt med tid till att vila.

vecka 38

Idag går vi in i vecka 38, så nu är det bara 21 dagar kvar till lillan är beräknad att komma till världen. Jag Ska bara jobba i två dagar till vilket känns så skönt. För även fast jag bara jobbar 75% börjar det bli lite tungt att gå runt på jobbet med magen. Det ändå som finns i huvudet nu är att jag vill vara hemma och fixa iordning det sista innan hon ska flytta in hos oss.
 
Jag har en känsla av att hon kommer att komma tidigare än beräknat, jag vet att det är farligt att ha den känslan för att det känns då som en evighet ifall man skulle gå över tiden. Men jag bryr mig inte, jag är van att vänta. Skulle lillan bestämma sig för att bo kvar i magen på övertid så får hon göra det. Då får jag ju bara lite extra tid på mig att vila :).
Måste även säga att jag börjar bli lite nervös...

Varför lär jag mig inte?!

Jag är väldigt duktig på att skjuta upp saker, men jag tycker att jag varit ute i god tid nu när det gäller att skicka in diverse papper och liknade uppgifter om inkomst till försäkringskassan. Ändå verkar det som att jag är ute i sista sekunden nu när allt handläggning är klar och jag äntligen har fått rätt SGI registrerad.
 
Då tänkte ju jag i min enfald att nu är det bara att söka när jag vill börja ta ut min föräldrapenning och sen går det automatiskt. Dom har ju redan granskat mig från huvud till tår, så det är väl bara att fylla i och det kan ju inte ta längre tid än en vecka innan det går igenom. Allt är ju godkänt och BF är registrerad.
 
Varför lär jag mig aldrig! Att allt med FK tar lång tid. Jag ska jobba en och en halv vecka till, och jag vet från min sjukskrivning att de har utbetalning den 27e varje månad. Gott om tid tänker jag. Men nu visar det sig att jag troligtvis måste skicka in ännu fler papper (sitter i telefonkö för att höra om jag verkligen måste) och att handläggningstiden för att se om min önskan om utbetalning för perioden jag sökt blir godkänd är 30 dagar.
 
jaja, om jag hoppas på att få ut lite pengar innan jul kanske det kan gå. Jag måste lära mig :P

35+6

Och ännu ett besök hos barnmorskan är avklarat. Vår lilla flicka hade helt fixerat sig och nu börjar allt kännas väldigt nära.
Får också mer och mer sammandragningar/förvärkar än tidigare och det kan ju bara tyda på träning inför vad som komma skall. 
Måste säga att jag ser fram emot förlossningen med en skräckblandad förtjusning nu när den närmar sig. Jag vill träffa vår lilla dotter, men är samtidigt lite rädd för att något ska hända, att vi ska falla på målsnöret. Har märkt att jag mer och mer börjat fundera på hur hon ser ut. Jag kan inte föreställa mig henne alls.
Usch vad vi längtar!

Fotografering

Jag känner att jag blivit väldigt dålig på att uppdatera min blogg. Men det beror kanske på att det inte händer så jättemycket just nu. Det är mest bara jobb, och sen när jag kommer hem så sover jag i två timmar innan mannen kommer hem.
 
Men igår var det faktiskt fullbokat med aktiviteter så jag hann inte ens sova en stund på eftermiddagen. Gick ännu lite tidigare från jobbet då det skulle komma en fotograf hem till oss för att ta lite gravidbilder. Det var jättekul och den bilden jag sett blev jättefin :)
De ska renovera väntrummet hon vår BM och då vill de ha bilder på gravida på väggarna och jag var en av de som blev tillfrågad om jag ville ställa upp. Klart! Hur kul som helst ju, och vi har ju funderat på att ta bilder på magen själva, och att nu få riktigt fina bilder tackar man ju inte nej till.
 
Sen var det tid för ännu ett pass på vattengympa. Tre av tjejerna i gruppen har nu fått sina bebisar och allt börjar kännas så nära. Jag vill också ha nu :P men hon får ändå inte komma förrän om två veckor. Jag märker verkligen att jag inte ens är lika smidig i vattnet som jag var från början, magen har blivit större och jag tror den sjunkit, kanske har lillan fixerat sig <3

Gympa

Har varit på ännu ett pass vattengympa, och det är så skönt. Jag längtar efter det varje vecka, det är så skönt att glida ner i vattnet och känna sig lätt. Bastun och pratstunden efter med de andra tjejerna är minst lika mysig. Idag var det ett kraftigt bortfall i gruppen, två var sjuka och TRE hade redan fått sina bebisar. Det var tidigt men alla mådde bra och det är ju det viktigaste.
 
Alla går runt och är förkylda på jobbet, känner mig lite instängd i en mindre smitthärd ibland, och jag vill verkligen inte få en långdragen förkylning nu. Har blivit lite fixerad vid att tvätta händerna och inte vara för nära andra som är sjuka. Jag aktar mig så gått det bara går, har tre veckor kvar att jobba.

Fortfarande barnlös?

Jag har ofta under vår graviditet funderat på om vi fortfarande räknas till de barnlösa. Enligt mig och mannen är vi fortfarande det även fast jag har vår lilla skatt i magen. Hon har ju inte kommit till som alla andra bebisar.
 
De flesta som vi träffar regelundet vet nu om att vår skatt kom till genom IVF då vi inte uttryckligen kunde få till det på egen hand. Men för dessa människor är vi nog inte barnlösa längre, vi är botade. Vi väntar ju en bebis nu och det var väl målet? problemet är löst.
 
Jag trodde ju att det skulle bli lite lättare nu när folk visste, men ändå åker vi redan på peakar från personer på ett släktkalas att nu får vi tänka oss för så att vi inte skaffar för många barn! För det blir bara jobbigt då, man måste ha större bil och större hus, och framför allt är det ju dyrt med många barn. Jo tack vi vet, vi har lagt ut mycket pengar för att överhuvud taget ha chansen till ett, så kom inte och säg att barn är dyrt. Risken att vi skulle skaffa för många känns ju överhängande. Det är ju inte direkt så att det bara är att göra en IVF och sen har man en bebis. Även om jag skyller det på okunnskap så känns det i hjärtat.
Kroppen går snabbt i försvarsställning och sorgen över att vara barnlös kommer direkt. Konstigt kan tyckas då jag just nu i allra högsta grad är gravid. Men kroppen och hjärnan glömmer inte. Vi drömmer ju om två barn, men vi vet inte om det kommer att bli vår verklighet. Just nu känner vi en oerhörd lycka över att vi blivit gravida och förhoppningsvis kommer att få bli föräldrar till en frisk och underbar liten dotter. 
 
Det är här jag vill lägga mitt fokus, jag vill vara lycklig över att vår högsta dröm är så nära. Jag vill leva i nuet, inte bli påmind om det som komma skall, när vi börjar längta efter ett syskon. För där finns ovissheten kvar. 
 
Jag räknar fortfarande osss som ofrivilligt barnlösa, och nej, det är inte bara att göra en IVF.

33+0

Då tar vi ännu ett kliv närmare förlossningen och går in i en ny vecka. Jag tycker att tiden bara springer iväg, och det känns inte riktigt som att jag hinner med.
Igår var det nummer två av tre träffar med föräldragruppen, och det som togs upp var förlossningen och allt som hör till, med smärtlindring, rädslor och vad partnern kan göra för att hjälpa till och underlätta.
 
När barnmorskan började gå igenom de olika faserna under arbetet och när man ska ringa/åka in kom en känsla av att detta inte var på riktigt över mig. 
Ska jag verkligen äntligen få lov att gå igenom en förlossning? Är det verkligen min tur nu att föda vårt barn som är så efterlängtat?
Det kändes nästan som om det för ett tag bara var en dröm. Men det är det inte, vi ska äntligen få bli föräldrar, det som under så lång tid känts så avlägset och ouppnåligt. Nu är vi snart där, om ca 6 veckor är vi där! Så länge som vi kämpat och längtat så känns 6 veckor som ingenting. Det är kanske därför jag är ensam om att tycka att tiden går så fort.

Bygga bo

Nu har hormonerna slagit till på allvar. Jag bygger bo som en liten ekorre här hemma. Allt ska sorteras och organiseras, och på toppen av det bakar jag småkakor som ska hamna i frysen ifall vi får besök. 
 
Vaknade kl 7 i morse och kunde inte somna om för att jag inte hunnit fixa klart i en av våra bokhyllor igår. Så det var upp, äta frukost och kasta sig över bokhyllan igen. Gamla kursböcker åkte på på vinden och papper hamnade i pärmar i en rasande fart. Nu är där väldigt fint. 
 
Efter det har vi också hunnit med att titta på ett hus, varit på IKEA och jag ha sytt en tröja till en av våra katter som han ska ha på sig när han går ut (är man naken blir det kallt på hösten). Nu ska jag baka bondkakor och kärleksmums :-) 

Föräldragrupp

Är nyss hemkommen från vår första träff med MVCs föräldraträffar. Vi är 7 par som ska träffas tre gånger för att få information och dela tankar och förväntningar.
Vi väntar alla första barnet så det blev inte så mycket delande av erfaranheter, och vad man förväntar sig av kursen är lite svårt att svara på då ingen av oss varit i den här situationen tidigare.
 
Det började med att vi fick testa hur gravidsenila vi är genom att intervjua personen bredvid och sedan presentera den personen för hela gruppen. Det blev lite tokigheter med datum och så vidare, men vi kunde ju alla skylla det på graviditeten (ja inte männen då i och för sig).
 
Där kom också en sköterska från BVC som vi kunde ställa frågor till om allt som rör bebisen efter förlossningen. Både jag och amnnen störde oss extremt på henne när hon sa att om man var orolig för plötslig spädbarnsdöd så hade man nog drabbats av en depression. Jag är väldigt orolig för det, men jag lider inte av någon depression. Vi har gjort IVF och kämpat så efter detta efterlängtade knyte, så man kan oroa sig av andra anledningar.
 
Så nu har vi i alla fall bestämt att på det BVC ska vi inte gå ;)
 
Diskussionerna kommer säkert igång lite mer nästa gång, då ska vi gå igenom de olika faserna i förlossningen.

TUL

Var på tillväxtultraljud idag för att se om lillan hade "växt i" sina njurbäcken. Det var pirrigt att få se henne igen. Nu hade hon blivit så stor sen sist. Vi fick också bekräftat att det säkert är en liten tjej där inne. Förutom att njurarna nu såg helt normala ut så visade hon upp väldigt gulliga miner för oss.
 
Vi fick veta att nu väger hon 1993gram och kommer vid förlossningen väga ca 3500gram om hon följer sin viktkurva. Barnmorskan sa att hon var en riktig standardbebis. För oss är det inget standard med henne, hon är den mest underbara lilla bebis som vi kämpat så för. Nu efter att vi sett henne igen så längtar vi ännu mer efter att få hålla henne i våra armar. 
 
Gäsp.
 

Morgondagen

Imorgon är det dags för vårt tillväxtultraljud. Jag hoppas så att lilla bebbens njurar har blivit bra. Hon sa till oss på RUL att det kunde rätta till sig under graviditeten så det hoppas vi på att det har.
Sen ska det bli väldigt roligt att se lillan igen, vi får väl se om det fortfarade är en liten donna eller om de såg fel ;)

Magen

Vår fina lilla flicka börjar få det trångt i magen, hon bökar mest runt och verkar bli lite irriterad när jag sitter ner. Kan gissa att hon får mindre plats att röra sig på då. I alla fall har hon inte vanan att sparka mig i revbenen vilket jag är väldigt tacksam för.
Där emot hickas det ofta där inne, och det ser lite roligt ut när magen studsar. 
 
Får nu ofta frågan om det är en lugn eller livlig bebis jag har i magen, kan ju bara säga att jag vet inte, detta är min första graviditet. Det är ju inte så att jag har något jag kan jämföra med. 
 
Det märks att kroppen börjar bli tyngre och ta lite mer stryk nu när det inte är så långt kvar. Symptom jag har nu är:
Foglossningar (som tyvärr verkar bli värre)
Halsbränna
Hemorrojder
Konstant rötthet
och den nyupptäckta graviditetsseniliteten. Glömde min väska på jobbet, det var bara att traska tillbaka och hämta den, är lite svårt att köra hem utan bilnycklar :P
 
Men jag måste säga att jag älskar att vara gravid. En annan sak som är mycket positiv är att sen jag blev gravid så har min psoriasis helt försvunnit :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0