Grattis på 2-månadersdagen
Igår var det 2 månader sen vår lilla älskling äntligen kom. Det känns som det var igår och samtidigt som hon alltid varit hos oss. Hon växer så att det knakar och jag tycker redan att hon blivit stor. Snart uppe i 6 kilo börjar hon bli tung att bära med en hand och jag längtar lite efter att hon blir så stabil i nacken så att hon kan sitta framåtvänd i bärselen då hon vill ha koll på allt som händer. Vi gjorde tillsammans första besöket på jobbet igår. Då jag och mannen jobbar på samma avdelning var det många som ville titta, känna och klämma lite. Även fast hon var trött så charmade hon alla med sina stora leenden. Att jag börjat lära känna lite fler med småbarn är så skönt då jag en period kände mig väldigt ensam. Har inga nära vänner som är föräldralediga med smått, utan de har antingen större barn eller inga alls än.
Magknip
Har haft en lite kämpig natt. Det har varit mycket knorrande och magknip, när hon har magknip vill hon äta hela tiden och då får magen ingen chans att lugna ner sig vilket ger mer magknip. Det gör så ont i mammahjärtat när lillan gråter över magen, och att inte ge henne mat för tätt. Så ingen av oss fick sova speciellt mycket. Freja somnade för en timme sedan på mage på golvet, men då vågar jag inte vila för jag nojar över att hon ska sluta andas och måste ha koll. Det är tur att det finns kaffe.
Nytt liv
Det har vi fått, det är en stor och underbar förändring att få barn. Helt plötsligt blir allt annat inte lika viktigt, och allt kretsar runt den lilla som nu bestämmer i familjen. Jag försöker skaffa mig nya aktiviteter och bekantskaper då jag är ensam i bekantskapskretsen om att vara föräldraledig. Utöver det är det besök på BVC och föräldragrupp så dagarna går och verkar ibland flyta samman med varandra. Det är snart 3 månader sedan jag slutade jobba, det känns inte som om det är så längesedan. Samtidigt så känns förlossningen väldigt långt borta och som att hon alltid varit hos oss <3
Saker jag velat veta innan
Tänkte lista lite saker jag velat veta innan förlossningen och första tiden med bebisen. Man klarar sig på lite sömn, fixera inte på antalet timmar utan känn efter. Hemorrojder försvinner ofta inte direkt efter förlossningen. Det är normalt att bara vilja sova efter förlossningen, kroppen och hjärnan behöver bearbeta händelsen. Det känns som en befrielse när krystvärkarna börjar för då kan man göra något. Små bebisflickor kan få mensliknande flytningar om de ammas, helt normalt och beror på hormoner. Det samma gäller bröst och häxmjölk. Man får med gott samvete ställa in saker precis innan om man inte orkar. Det man bråkar om på nätterna när båda är övertrötta räknas inte. Att sova när bebisen sover är svårt då man själv vill kunna äta, gå på toa, duscha bland annat. Satsa istället på att sova i skift.
ensam hemma.
Eller ja, inte helt. Jag har ju Freja hos mig hela tiden. Dagarna bara försvinner även fast jag inte hinner med speciellt mycket. Idag var vi på BVC för ny mätning och vägning, jag tycker om att gå dit och få veta hur fint hon växer. Idag stannade vågen på 5216 gram och vi mätte hela 60 cm. Min lilla flicka växer så fort så att vi inte riktigt hinner med. Nu får vi stora leenden med öppen mun hela tiden när hon är vaken, är så kul att få ta del av allt nytt hon lär sig. Har fått inbjudan till föräldragrupp som ska börja på torsdag, det ska bli spännande att se vad det är för folk och förhoppningsvis kan jag skaffa mig lite nytt umgänge :-)
Morgonmys
Lill-skruttan har bestämt att på dagarna vaknar vi mellan 05-05.30 för att äta. Vissa dagar kan hon somna om i vaggan och sova tre timmar till. När hon vaknade idag kände jag mig ganska utvilad (sovit 5 timmar utan amning och sen 3 till). Så nu när hon somnade i min famn hamnade hon i vagnen och jag dök ner i soffan framför nyhetsmorgon men en kopp kaffe. Så mysigt, sitta i lite halvdunkel med kaffe, en sovande katt tätt intill och det vackraste sovandes i vagnen bredvid soffan. Hoppas på att det inte blir dåligt väder idag så att vi kan ta en lång promenad med vagnen sen :-)
Utveckling
Nu har vi en lite jobbig period här hemma då Freja har kommit in i första utvecklingsfasen. Hon tycker det är jättejobbigt att hela hennes lilla värld kastas runt så hon är väldigt mammig, ledsen och suttig hela dagarna. Igår lyckades jag få henne att acceptera att bli buren i sjal där hon somnade gott. Jag kunde samtidigt göra annat och bära henne utan att få mjölksyra i armarna. Nu är ju dessutom mannens pappadagar /semester över så nu är det bara vi två som är hemma, mysigt men samtidigt lite jobbigt när jag inte kan lägga ner henne utan att hon blir ledsen. I natt belönade hon oss med att sova 6 timmar innan det var dags för första amningen. Som vi älskar henne <3
